Nu råder det ett lugn i mammahjärtat då BÅDA guldkornen är hos mig igen   

Blev dåligt med sömn för mig i natt som var trots att jag hade ett snarkande och fisande litet guldkorn som låg intill mig men jag vet inte varför jag inte kunde komma till ro riktigt....kan ju bero på att det blev en känslomässig kaos inombords i går. Först jätteglädje då hjärtat kom och sedan sorg och tårar då gamla tankar dök upp....blev väl någon kabangkrock där antar jag...+ att fullmånen säkert gjorde sitt till. Brukar kunna vararätt känslig på den biten...i bland.

Mjukstartade därför denna dag med lite soffmys och wiiande med yngsta guldkornet. Fick sedan kaffefrämmande som jag surrade bort en stund med innan det var dags att bege sig ut. Skjutsade mamma på affären och sedan åkte jag och yngsta guldkornet till fränsta för att dels tanka men även köpa något smärtstillande till pappa....han har nämnligen ställt till och ramlat igen.

När pappa ska lägga in ved i sin panna måste han öppna en lucka i golvet ute i farstun för att sedan klättra ner för en trästege ner till källaren. Luckan är rätt tung och nu hade den tydligen släppt då pappa var på väg upp så han hade fått den i huvudet och sedan hade han ramlat rakt ner i stengolvet nedanför....min pappa är ingen ungdom längre (blir 77)  och han är inte så kry längre. Han hade jätteont i ena sidan och han hade slagit i pannan och huvudet då han ramlat....ville ju nästan grina, älskade pappa!!!

När sådana här saker händer är jag så rädd att det så att säga är sista gången han ramlar och gör sig illa...jag såg ju på han hur ont han hade och sen är han så tjurig att han inte vill åka till vårdcentralen eller till sjukhuset heller. Hur gärna jag än skulle vilja tvinga honom så kan jag ju ändå inte göra det.....pappa har nästan aldrig varit sjuk eller dålig i sitt liv. Han har varit en arbetande man från det att han började som bonddräng då han bara var ett barn till dess han råkade ut för en "olycka" som gjorde att han blev sjukpensionär ett par år innan pension.

Det är inte lätt att se på när ens älskade föräldrar åldras och jag BÄVAR för den dag någon av dom somnar in...

Nåväl, hämtade äldsta guldkornet på skolan vid 16 tiden och sedan åkte vi hem och ordnade med mat. Önskemålet i dag blev mjölkstuvade makaroner och köttbullar och till viss del brukar ju barnen kunna få styra lite vad vi ska äta så det fick bli så i dag. I morgon blir det fisk skulle jag tro....

Strax före 18 skjutsade jag i väg äldsta guldkornet till "bygget".....det som man även kallar för "ungdomsgården".

Tänk att hon är så stor nu...minns själv då man började vara på "unkis" som vi kallade det för.

Blir så varm inombords då jag tittar på mina barn, hjärtat svämmar över av kärlek till dessa 2...kan känna sådan ångest över det som hände då när jag var som sjukast...mina dyrbara guldkorn!!! Äldsta guldkornet börjar ju närma sig tonåren med allt vad det innebär och jag har lovat mig själv att INTE bli en dömmande mamma eller en mamma som skäller och är arg...jag vill vara en sådan mamma som mina barn alltid ska kunna ringa till när som helst, dygnet runt och i vilket tillstånd som helst. Jag vet ju själv hur det var då man började vilja vara ute på discon, bland vänner, man provade ditten och datten...hur nyfiken man kunde vara i bland etc.....och samtidigt som jag kan känna en viss oro så kan jag tycka det ska bli spännande att få följa mina töser genom allt detta....

Efter det att jag sedan hämtade äldsta guldkornet på "bygget" så åkte vi ner till stöde och hämtade hem ett släp med 3 kubik ved...nu hoppas jag bara inte det ska bli så här jäkla kallt igen utan att denna ved kan räcka till ett tag nu. Ska ställa mig och lasta utav denna vagn under morgondagen då barnen är på skola och på förskola och sedan ska jag åka och lämna tillbaka den.

Sen vid halv 2 ska jag åka upp med äldsta guldkornet till Ånge för då ska hon på sin första lektion tillsammans med andra i musikskoleorkestern....det strular med bussresan för henne dit så jag väljer att skjutsa henne dit nu på hennes första lektion. Sedan kommer hon åka varannan vecka framöver och då kommer vi behöva skjutsa henne 1½ mil till bussförbindelse dit hon ska...lite dåligt kan ju jag tycka då jag anser det torde gå att ordna via skolan?!

Nej nu ska jag försöka sova...känner mig faktiskt rätt så trött....ska ju upp med barnen i morgon bitti och sedan kommer dagen rulla på, så natti natt alla!!!

Klockan är kvart i 2 och här ligger jag vaken.

Tankarna började ju snurra efter föregående inlägg och det är liksom inte ens att tänka på att försöka sova för hjärta, hjärna, kropp och själ är alldeles för uppe i varv...och varva ner...jaa, hur gör man då?

Är bara ledsen, tom och känslosam just nu. Önskar jag kunde sova lika fridfullt som mitt yngsta guldkorn och katten Selma gör här intill just nu...men det ser ur att bli en natt med väldigt lite sömn och för mycket annat skit!!!

Kan man inte få göra en form av lobotomi där de kan skära av alla trådar till allt det som får en att bli ledsen och det som gör ont...skulle göra vad som helst för att slippa ha det så här var enda jäkla dag...orkar snart inte gråta mer och hjärtat är nog så trasigt som det kan bli...

Vill bara få känna total glädje och lycka i mitt liv igen...