Halv 11 också sitter man själv här i soffan framför teven...

Barnen gick och la sig för ungefär 20 minuter sedan och hjärtat...ja han gick och la sig för ungefär 30 minuter sedan, mitt i fredagsmyset och den film vi hyrt för att vi alla skulle se på tillsammans.

GAAAAH !!!

Jag må väl vara korkad som reagerar med att bli både arg och ledsen men han gick och la sig innan barnen även i går och som förälder tycker jag faktiskt att tiden efter det att barnen lagt sig är värdefull vuxentid för det är då man kan prata och/eller vara varandra nära...men det är väl kanske därför han lägger sig, för att slippa prata och vara nära?!

Till saken hör liksom att han ALDRIG tidigare har lagt sig före 00 då han varit hos oss...att skylla på att han är trött för att han jobbat må-to är inget att skylla på heller då han sitter uppe länge även då han kliver upp och jobbar.

Jaja, skitsamma....

Långfredagen har i det stora hela varit bra. Äldsta guldkornet har varit med en kompis större delen av dagen och jag, hjärtat och yngsta guldkornet åkte i väg och fikade på café WIBA. Var hem till pappa och lånade en bågsåg och en klyvyxa och sedan var vi ute och klöv lite utav den ved som inte går att få in i pannan...men mer finns att hugga upp. Måste vara lite sparsam med den lilla ved som finns kvar nu för det kommer dröja innan jag har råd att köpa mer...

Men så blev det då kväll och pang bom bara så kom allt det som varit över mig som ett skyfall. Jag brukar kunna svälja det ganska så bra och jag tror jag gjorde det även denna gång. Gick upp och tog reda på tvätten och bäddade rent i ena guldkornets säng när det gjorde som mest "ont" i mig...inte så att jag fick någon ångest eller så utan jag kände bara den där onda känslan utav en massa varför blandat med förtvivlan som sköljde över mig och jag grät...känns liksom som att den biten aldrig kommer att gå över. Känns som man kämpar sig bort i motvind....och motvinden har börjat känts än kraftigare igen...kanske berodde det i dag på att jag träffade exet i går då han kom och lämnade bilen...det käns liksom så här varje gång jag ser/träffar honom...blir så ledsen bara...

Jag tycker om hjärtat...verkligen...vill att det ska funka...men VARFÖR gör då allt gamla fortfarande så jävla ont? Varför blir jag så påverkad?

Jaaa....suck....

Blir nog sittande här en stund och kliar mina kattor...de skänker mig lugn och spinner och buffar då jag gråter...

Sitter i soffan tillsammans med katterna...uppe i sina sängar sussar båda guldkornen så gottigt och hjärtat gick upp och lade sig han också alldeles nyss, tröttsamt att jobba tror jag för han lägger sig ALDRIG den här tiden annars !?

Yngsta guldkornet har fått sitt penicillin i dag så nu har vi påbörjat en 10 dagars behandling med 2 tabletter x 3, dvs 6 tabletter om dagen och jag måste säga att jag är GLAD och TACKSAM att jag har barn som är så duktiga på att ta sin medicin...och att de kan ta i tablettform för flytande penicillin är YÄCK x miljoner!!!

I morgon skall sängkläderna hennes tvättas och det ska renbäddas i sängen också.

Ja hjärtat kom ju till oss i dag i alla fall och han stannar nu här till på lördag förmiddag...så skönt att få ha honom hos sig även på veckorna nu...tror att han förstår hur det varit detta med att bara träffas på helgerna...det är liksom inte hållbart, speciellt inte då det snart gått 2 år. Sedan har han ju bara 8 km till jobbet härifrån än 3 mil hemifrån sig.

Äldsta guldkornet överraskade mig rejält nu i kväll också då hon kom så vi blev liksom "full familj" här på kvällskvisten...det gillar jag !!!

Ska väl ta och gå upp och krypa ner jag också...är egentligen inget trött ännu men man kan ju bli då man får ligga och lyssna på hjärtats andetag och guldkornens snarkande från rummet intill...natti natt alla   

I dag har det sovits, å hej vad det har sovits....vaknade förvisso vid halv 7 och var upp och petade i mig lite fil och musli. Började rota igenom de kartonger med böcker som jag har ståendes i sovrummet men orkade faan inte...blev helt matt och alldeles snurrig så jag kröp ner i sängen en stund för att vila, men det blev mer än vila för jag somnade och sov ända till klockan var kvart över 1 !!!

Jag antar att jag behövde den sömnen...kanske för att ta igen för de senaste nätternas sönderhackade sömn då jag nyst och snytit mig om vartannat? På den biten har det lugnat ner sig, peppar peppar, men jag känner mig fortfarande väldigt tät i bihålorna, i vänster öra och har feber...bara 38.5 i dag dock så det går åt rätt håll kan man hoppas.

Yngsta guldkornet kommer till mig också nu strax. Hon har tydligen fått svinkoppor och då är det inte så bra att vara hos pappa där det finns en liten syster nu. Svinkoppor är ju inte så farligt men man utsätter ju inte en liten bebis för dem om det går att undvika. Guldkornet kommer att få pennecillin mot kopporna så jag antar att det är rätt mycket och rejält som blossat upp på henne för annars brukar det räcka med att tvätta och smörja, men nu hade de skrivit ut pennecillin åt henne...apoteket hade dock inte pennecillinet hemma i dag utan det får vi hämta i morgon först.

Det får bli mys hos mammsen nu då i stället också får vi hoppas att de kan ge med sig snabbt när vi påbörjar pennecillinbehandlingen så att vi kanske kan hitta på något kul på påsklovet...vi kommer att dela på lovet deras pappa och jag för de ville visst också hitta på någonting. Vi får se hur vi delar det hela. Antar att det mesta är stängt ända tills på tisdag så barnen kanske blir hos mig nu då tills på onsdag...då får vi hitta på något på tisdagen i så fall också får de åka till sin pappa då kanske på onsdag eller torsdag och göra något med dem då. Vi får prata i hop oss också får vi se hur det blir...

I morgon är det tänkt att hjärtat ska komma hit och sova här i 2 nätter, får väl se hur det blir nu då yngsta guldkornet fått svinkoppor...svinkoppor smittar ju bara vid beröring så det ska inte vara någon fara för att bli smittad om man inte är alldeles uppe i och petar och har sig...så jag hoppas att han vill vara hos oss i alla fall...

Klockan är strax 21, sitter i soffan och nyser och torkar snor...på teven visas familjen annorlunda.

Vad underbart med så stora familjer och en sån sammanhållning...just en sådan där stor härlig familj var min stora dröm också, en dröm som slogs i spillror :-( ... också en sorg.

Barn ÄR ju verkligen livets rikedom...de ger en ju så mycket och man ser sig själv i dem i det mesta de gör.

Så nog är det en sorg alltid att drömmen om den stora familjen gick helt i kras...

I morgon måste jag ta tag i de kartonger med böcker som står uppe i mitt sovrum. Ska gå igenom dessa och se vad som kan säljas. Det är inbundna böcker, uppslagsverk, hundböcker, konstböcker, gamla buskowski auktionskataloger, facklitteratur, årsböcker och lite gott och blandat. Kanske kan man få några kronor för dom i stället för att de bara ligger eller kommer att åka på återvinningen här i vår...och jag behöver få in alla kronor jag bara kan få in nu.

Fattar inte hur det ska gå med allt...börjar kännas så där jävla hopplöst allting nu igen...en känsla jag vill slippa känna...hopplöshet...

Måste faan få ordning i mitt liv men HUR??!!??

Då man kämpat och försökt under en så lång tid och det bara går emot en hela jävla tiden...ja då kommer känslan att vilja ge upp allting och det är inte så konstigt.

Man hör hur folk får hjälp från tex det sociala månad efter månad men om en annan vänder sig dit någon gång...då får man ett blankt NEJ. Sedan finns det alkisar och missbrukare som går dit och får pengar flera gånger i månaden...och vad gör dom? Jo de går raka vägen till systemet eller kirrar några droger och sen går de tillbaka och får mer utbetalt....

Men en 2 barns mamma som råkat hamna lite snett efter att ha varit sjuk nä se det går inte....fick ju inte ens hjälp med tandläkaren eller till medicinerna som jag åt, som jag verkligen hade behövt men som jag därför fick tvärsluta med när jag inte kunde lösa ut dom.

Sedan läser man om invandrare (inget ont sagt om dem) som fått hjälp att fixa sina tänder för över 60 000....och där stod det att soc var skyldiga att hjälpa till, va?!?! Men en annan där tänderna faan håller på rasa ur käften snart om jag inte kan ta tag i mina tandproblem, nä då är det blankt NEJ.

JÄVLA SVERIGE I ETT NÖTSKAL !!!

Och det som gör mig mest förbannad är att en del utav detta med socialhjälp består utav skattepengar, som jag själv är med och bidrar med......

Är väl för fasen inte konstigt att det sker så många suicidfall i vårt land och det är många gånger det handlar om trassligt liv och taskig ekonomi, arbetslöshet och dåligt mående...människor som på olika sätt sökt hjälp men nekats eller inte tagits på allvar...som sedan valt den eviga vägen bort från allt.

Ja herregud....

Nä, nu tar jag mina alvedon, mitt glas vatten och ett par förpackningar näsdukar och beger mig upp till sängen och bäddar ner mig där ett par timmar...hoppas på något mer sömn nu i natt än vad som blivit sista nätterna. Men med denna förkylning är det inte så lätt att sova riktigt bra...

Sovit väldigt oroligt i natt och har nyst och snorat om vart annat, har gjort slut på en toarulle med snytpapper i natt för ju mer jag snöt mig desto mer nös jag och ju mer jag nös desto mer snor kom det...haha!
Vänster öra verkar det som om det värkt hål på nu, hade jäkligt ont ett tag under natten, nästan så där outhärdligt ont att man inte riktigt vissate hur man skulle ligga, och då jag vaknade så hade det runnit en hel del ur örat + att jag har kunnat topsa ur en hel del också.

Äckligt va ?!? 

Så det är ju inte ett lika stort tryck i det örat nu tack och lov men ont är det...utav tidigare erfarenheter utav detta med öronvärk så vet jag att det inte är någon idé att springa till vårdcentralen med detta eftersom detta är något som läker utav sig själv och så länge det är hanterbart så undviker jag gärna allt vad pennecillin heter. Sen finns det ännu en anledning till att jag gärna undviker pennicillin, sedan jag gjorde min gbp så har den haft en tendens att korka i hop totalt de 2 gånger jag fått pennecillin sedan jag gjorde den och det har varit allt annat än kul för jädrar i min lilla låda vad magen gjort ont.

Släpade mig i väg på utvecklingssamtal på yngsta dotterns förskola i alla fall klockan 13. Det var sista utvecklingssamtalet innan skolstarten och det ville jag ju gärna vara med på för att se och höra vad de skriver om henne i överflytten. Som förälder blir man ju så stolt då man får höra om sitt barns utveckling, personlighet och färdigheter...vi har en liten "Kajsa Kavat" som håller reda på allt och alla och vill alla väl  

Pratat med exet om detta med påsklovet och att barnen gärna vill åka på himlabadet och teccnichus och det ser så klart ut som om att det inte kommer att kunna bli något av med det eftersom han anser att barnens sparade pengar inte skall röras för fem öre så nu kommer det väl bli som så att de får vara hos honom hela lovet så kan "lyckliga familjen" hitta på en massa med barnen då i stället...jamen du har väl kunnat lagt undan pengar lär säkert somliga utav er tycka...ja vaddå, vilka pengar då? Om man har en sjukpenning på drygt 9000 och en massa skulder så som elräkning, försäkringar, ved, banklån, skulder, mat, hygienartiklar etc....hur mycket tror ni det blir kvar att spara då? Inget i nuläget...den dag jag lyckas få mig ett jobb igen...ja då kanske det kan finnas ett lite utrymme till sparande.

Men från nu ska jag aldrig fråga om någonting...blir bäst så.

Sitter och inväntar hjärtat nu som skulle kika in en sväng efter jobbet för att hämta sina arbetsskor. Har slagit i gång lite kaffe så vi kan sätta och och fika och prata lite då han kommer...måste komma i gång då det gäller detta att prata och nu finns det återigen en del att prata om... 

Sitter och är tät i bihålorna, nyser som en tok och känner att jag börjar få ont åt öronen.
Kände mig frusen och varm om vart annat här på kvällskvisten och kollade tempen och den visade på 38.7 så nu är det väl bara vänta och se huruvuda det hela utvecklar sig, kommer knapra alvedon nu.

Jag HOPPAS det onda åt öronen ger med sig och inte leder till öroninflammation eller liknande för det gör så jävla ont och just öronen är jag väldigt känslig för värk i då jag hade väldigt besvär med det då jag var liten...det värkte hål varje gång jag fick ont i öronen då jag var liten och det hände ofta...blev flera gånger tal om att sätta in rör i öronen men det blev aldrig så eftersom det blev bättre i övre tonåren.

Känner mig jätterisig nu i kväll och kommer nog gå och lägga mig alldeles strax...i morgon måste jag försöka vara så pass pigg att jag orkar gå på utvecklingssamtal på förskolan klockan 13. Blir alvedon och vatten nu innan jag lägger mig och detsamma då jag vaknar i morgon (om jag nu överhuvudtaget får sova något i natt!)...utevcklingssamtalet brukar inte ta så lång tid så det ska jag väl fixa...alvedon och massor av vatten...jepp, jepp, jepp.

Detta innebär ju nu då också att hjärtat inte kommer att komma hit...vill ju inte att han ska bli sjuk det första nu då han börjat jobba igen...så vi får väl vänta någon dag i alla fall nu då innan vi ses...

Men tills på torsdag MÅSTE jag vara pigg igen för då kommer mina älskade guldkorn och ska vara hos mig över påsklovet, 10 dagar blir det med dom...de dyraste i mitt liv, mina guldkorn   

Ångesten jag skrev om i mitt förra inlägg i dag har hållt i sig hela dagen och den har kommit över mig i vågor...får se nu hur det blir i natt. Kanske det blir ännu en natt med ångestvåndor....det är faan inte roligt detta!!!

strax före 4 i morse gav jag upp detta med sovandet...fram till dess hade jag lyckats få max 1½ timme sedan jag la mig vid halv 11. Det var ett vridande & vändande, hade ångest på hög nivå och av olika typer...

Har varit en jävligt jobbig natt kan jag säga.

Gav upp strax före 4 och klev då upp och gick ner. Slängde in en tvätt och tänkte ställa mig och ta disken, för han INGE eller hon INGA hade ju så klart inte tagit den, men efter att bara hunnit diska av tallrikarna så satte det i gång och snurra på hej vilt så det var bara att släppa allt och lägga sig på soffan och klia katterna...snurrandet och denna jävla ångest har hållt sitt grepp om mig hela dagen och den har kommit och gått och visat sig i olika former. Det är faan inte roligt detta...

Äldsta guldkornet var hit en snabb sväng på förmiddagen för att hämta sina och lillasysters badkläder, de skulle visst ut på himlabadet i dag hela lyckliga familjen...

Har planer på det jag också, att hitta på något med barnen då de har påsklov men som vanligt ställer ekonomin till det. Ska dock ta ett snack med deras pappa om vi kan göra ett uttag åt dem så vi kan hitta på något...känner jag honom rätt så lär han säga nej. Gick ju inte ens att röra de pengarna då när barnet velat ha skidor och liknande....

så då har de fått vara utan i stället!?!?

Jaja, vi får se hur det blir...blir ju inget roligt lov utan några aktiviteter alls.

Var väl tänkt att hjärtat skulle ta och komma hit i dag men jag betvivlar på att det blir så för återigen så verkar han hålla sig undan och jag blir bara så himla ledsen. Berättade för honom i går att jag var väldigt ledsen över en sak men det verkade inte som om han brydde sig utan i stället skrev han "ska gå och lägga mig nu"...då var klockan 23 och han brukar aldrig lägga sig så tidigt! Och sedan dess har han inte svarat.....

Han vet så väl att detta är liksom absolut sista chansen jag ger honom och han vill det ska fortsätta vara vi...varför gör han då så här igen? Han lovade klart och tydligt vid flera av våra senaste samtal att inte göra så igen....ledsen!!!

Det har känts så bra allting de sista 2 veckorna nu, vi har pratat en del och det har känt som om vi kankse ändå var på väg framåt tillsammans men nu vet jag inte....han är feg, feg att möta livet och släppa det gamla livet!

Man måste våga möta livet för livet är inte farligt......

Får väl se vad som händer nu... jag älskar honom, så mycket vet jag i alla fall. Jag vet vad jag vill...