Som jag avslutade mitt senaste blogginlägg så skrev jag ju att jag hade känningar utav att herr Å skulle vara på intåg och mycket riktigt...hann väl bara stänga ner datorn och krypa ner under täcker så kom han i full kareta och tog mig i sitt grepp...och jag tog skiten som alltid.

Under ca 30 minuter höll han greppet om mig innan han så slutligen gav sig av....men bara för att sedan återkomma igen nu till morgonen då barnen åkt i väg till skolan...och då hade han med sig migrän också på köpet!

Den som inte haft känningar utav riktig ångest någon gång kanske har svårt att föreställa sig hur det kan vara men jag kan säga som så att det både är otrevligt, olustigt och otäckt. Det är ju absolut inget som är farligt egentligen men otäckt som tusan...och fastän man levt med detta till och från under fler år (första ggn 2003) och kan med att hantera det de flesta utav gångerna så är det ändå lika otäckt. Sedan beror det ju i och för sig i vilken styrka den kommer och hur länge den håller i sig.

Kommer nog aldrig glömma de första gångerna då jag kände utav detta med ångest och panikångest...jag trodde allvarligt att jag skulle dö varje gång och hade nog VIP kort på akuten de första 10 gångerna innan jag förstod att det inte var något dödligt, att jag inte skulle dö.

Symtomena som jag fick och får är ju ansatt andning, tryck över bröstet, hjärtklappning, domningar i läppar, ansikte, händer, armar och fötter, pulsen bara dunkar i hela huvudet och jag blir illamående....symtom som lätt kan liknas vid symtomen vid en ev hjärtinfarkt vilket ju var vad jag trodde de första gångerna....och så kan jag tro i bland än i dag, speciellt de gånger trycket över bröstet blir så där extra jobbigt och hjärtat verkligen skenar i väg.

Men jag har nog min ångest rätt bra under kontroll ändå....i alla fall då jag behöver ha den under kontroll...finns ju dock tillfällen fortfarande då det snudd på barakar i väg men det är de gånger som jag verkligen tillåter mig själv att göra det....det blir då till vad jag kallar den för "gråtångest" och där släpper jag på kontrollen och verkligen faller för den.

Låter det knäppt?

Tror ni jag är en idiot bara för att jag har det så här?

I så fall kan jag bara berätta att det garanterat finns någon i allas er närhet som har det just så här i bland...bara det att det fortfarande är så fruktansvärt många som inte VÅGAR prata om hur dom egentligen mår...och jag fattar inte varför man ska hålla tyst om en sån sak? Skäms folk, eller?!!

Jag skäms i alla fall inte....detta är jag och just nu ser livet ut så här för mig!

Jag är väl medveten om hur saker var då jag var sjuk...men döm mig för i helvete inte för det NU!

Jag är jag och jag är definitivt inte en dålig människa som så många verkar tro...jag vet iaf att jag kommer ha min plats i himlen den dag jag dör.

Jag var jag även då jag var sjuk...betänk det ni som var mina vänner innan jag blev sjuk!
Något som de vänner jag har kvar insåg....vilket vi även pratat om nu efteråt....de såg mig i mitt sjukdomstillstånd och det förstod...dock fanns det de som inte ville varken se eller förstå men jag kan villigt erkänna att dom personerna är heller inga jag behöver ha i mitt liv nu i dag. Synd bara att jag gav dem så mycket tid innan och fanns där för dom i tid och otid och ställde upp med tamejfaan ALLT jag kunde.

Nää...nog om det!

Det är sånt som varit och är förbi och någon gång ska jag väl se vad meningen med allt detta egentligen var/är...vissa saker har dock stärkt mig, jag har lärt mig att våga prata och säga i från och jag har blivit stark nog att erkänna mina svagheter utan att skämmas för dom, bara det är en styrka i sig....vilket jag fått höra vid varje samtal på affektiva. Att jag är stark i det svagaste...

Nåväl....efter det att herr Å gav sig av på förmiddagen så tog jag och slängde in lite tvätt, tog reda på disken och satte mig sedan ner för att lyssna lite på musik en stund. Kusin L-L kom förbi på kaffe och guldkornen + hennes son kom med bussen vid kl 13....."lillsyrrans" man och deras dotter kom hit också så barnen lekte, spelade wii och var ute i snön och lekte medans vi surrade och kaffade.

Och skrattade....herrejösses vad befriande det var att få skratta för en gångs skull!

Har varit allt för mycket gråtande nu i flera dagar/nätter....men i eftermiddag har jag skrattat så pass att jag trodde att mitt navelbråck skulle hoppa ut! Herrejösses sånt tok......

Är så glad att jag har människor i min närhet som kan locka en till skratt...hahaha!!!

Nu i kväll har jag och guldkornen spelat lite spel, kollat julkalendern och druckit glögg och gottat oss med saffransbullar och pepparkakor. I morgon åker de till sin pappa och blir nu där tills någon gång i mellandagarna eftersom de firar julen hos honom...det knöt sig rätt bra i magen nu i kväll då de gick och lade sig kan jag säga.

Detta blir ju som sagt första julhelgen helt ensam och utan barnen sedan separationen och det känns i mammahjärtat!!!

Fick i dag erbjudande att följa med min kusin och hennes familj ner till sundsvall för att fira jul där hos en släkting men jag vet inte...jag tror nog jag skulle känna mig väldigt malplacerad där, även fastän jag känner nästan alla som kommer vara där och fira jul. Sen är det ju detta att fira jul med andras barn då man ju saknar sina egna så där extra mycket...jag vet inte om det kommer att kännas bra?!
Men jag ska i alla fall fundera på det...men egentligen så har jag nog ställt in mig på att vara ensam på julafton faktiskt men vi får se som sagt.

Ska strax gå upp och pussa guldkornen god natt på deras pannor och försöka lägga mig själv och varva ner...får se hur jag lyckas med den biten...natti!

Jamen så tände vi det 3e ljuset i staken och det är 8 dagar kvar till julafton, en dag som i år blir som vilken annan dag som helst för min del...barnen firar ju med sin pappa i år så jag kommer att vara ensam och jag tänker inte ens göra mig någon julmat eller någonting, en vanlig dag blir det...jag, ensam.

Funderade ett tag på om jag skulle be mamma och papa att komma hit men jag kommer skippa det...de kommer vara med mig och barnen på nyårsafton då vi firar vår lilla jul då och de har aldrig varit några julfirare under alla år då jag var barn så nää...det blir inget av med det. Kanske jag däremot gör mig en snabb sväng hem till dom och dricker en kopp kaffe men inte mer än så....

Ska jag vara ärlig så kan jag erkänna att jag har en sådan djävulsk julångest men jag försöker ju bita i hop och dölja det så gott det går men bara jag tänker på julen så knyter det i hop sig i hela magen på mig och jag mår rent ut sagt ILLA! Julen blev aldrig något speciellt för mig då jag var barn, minns mest bara den där flaskan med renat som pappa hade i skafferiet som innehållet sjönk allt mer och mer i under dagens lopp och som vid kalle anka kanske hade 25% innehåll kvar i sig :( ...sprit hör INTE hemma på julbordet kan jag säga!!!

När jag fick barn däremot fick julen en helt annan betydelse och hade så fram tills julen 2009...sista julen som en hel familj med alla nära runtom. Det var vid den julhelgen som allt bara brakade i väg rätt ner i djupet efteråt...jag höll mig hel och försökte hålla skenet uppe hela den helgen men inom mig hade jag några veckor innan börjat falla sönder och besökt sjukhuset vid 2 tillfällen pga det...blir 3e julen nu som trasig, och denna jul är jag extra trasig på grund av flera anledningar nu.

Hjärtat gör ont, själen värker och jag vill bara.......jaaa, jag tänker inte ens orda om vad jag vill.

Det råder kolission mellan hjärnan och hjärtat, mellan tankar och känslor....på flera olika sätt.

Jag är förvirrad...men jag är van, slänger på mig min falska mask och låter alla tro det är bra.

Blir bäst så....

I dag har jag och barnen varit ute. Barnen gjorde snötunnlar och mamman skottade snö i vild förtvivlan i hopp om att tro att det skulle få reda i den inre kaosen något...men det var väl bara att lura sig själv till att tro något sådant?!

Yngsta guldkornen åkte på kalas för 2 kompisar nu på eftermiddagen mellan 16-18 och under den tiden så fixades det med om möblering i vardagsrummet här hemma. Då hon kom hem så åt vi middag vilket i dag fick bli tacos...Söndagkvällen njöts sedan i soffan framför teven kollandes på bla nåt djurprogram också blev det lite wii spelande innan sängdags.

I morgon är det måndag och skola för guldkornen...

De sussar nu så sött i sina sängar och jag borde väl försöka få mig någon sömn jag med...men det är ju som det är med den biten. Lär nog ligga vaken ett bra tag till och då jag väl somnar så blir det väl 1 timme eller 2 på sin höjd och sen vaken igen ett tag för att sedan kanske somna till en stund till och vakna och somna om och vakna...det är ju så mina nätter ser ut och har så gjort under en allt för lång tid.

Medicinen skulle ju hjälpa till att balansera upp och vara stämningshöjande och till viss del skulle den hjälpa till med sömnen också....men efter dessa veckor vet jag då inte om jag kan känna varken eller men man får väl ge den mer tid...jag menar ger den mig inte minsta tillstymmelse till hjälpa på något sätt så kan jag ju lika gärna sluta med den igen. Dock vet jag ju hur "gott" den gjorde då när jag fick den insatt då jag låg inneliggande så den kanske bör få mer tid som sagt.

Lägger mig väl och stirrar i taket i mörkret....känns som om det skulle kunna vara ett besök av herr Å på gång också så det är väl bara att vänta in han den jäveln och låta han ta mig....

Till morgonen intogs frukosten framför teven till luciamorgon på teven och sedan åkte guldkornen med bussen till skolan.

Halv 9 var det så dags för oss föräldrar med barn i förskoleklass och i 5e klass att inta matsalen för årets luciafirande på skolan och i år blev det väldigt speciellt då man hade BÅDA töserna med i tåget <3

Blödig som man är så lyckades ju en utav sångerna de framförde få tårarna att falla för det var så otroligt fint...heller HELA LUCIAFIRANDET med ALLA sånger var ju vackert men just "himlen i min famn" som tjejerna i 5e klass sjöng fick det att svämma över och där spreds VÄRME i hjärtat!

Efter framförandet så var det fika i matsalen med kaffe, lussebullar och pepparkakor samt surr med både föräldrar och barn....sedan så hade barnen fortsatt skoldag och vi föräldrar åkte hem igen.

Var hem till "lillsyrran" och satt där och surrade av en stund och dit kom även kusin. Efter det att jag varit där så åkte jag hem till en annan kompis och satt där en stund och drack kaffe och surrade.....det finns ju som sagt en hel del att surra om nu så det ventileras, funderas och tänks.

Var till fränsta på ICA och handlade samt spillde i lite bensin i bilen...blev yvungen att pumpa däcken igen också, verkar ha pys på 2 utav dom så jag antar att det kommer vara så att man får åka och pumpa upp dom med jämna mellanrum nu :-(....måste faan försöka köpa nya vinterdäck här efter julen för inte nog med att de pyser, de är rätt usla också!

Kasslergryta med ananas och ris stod på dagens meny...och den blev faktiskt rätt lyckad.

Men jag kan ju säga som så att det blir jääääkligt mycket gryta utav en rätt liten bit kassler....så nu blir det en dag med rester här i helgen faktiskt eftersom det blev kvar både från gårdagen och i dag.

Barnen var rätt så trötta nu då de la sig förut i kväll. Yngsta tösen somnade väldigt snabbt och likaså den äldsta....5 minuter MAX tog det så sov dom.

I morgon är det fredag och det innebär ledig dag för yngsta guldkornet men skola för det äldsta.

Äldsta guldkornet ska följa med en kompis hem efter skolan i morgon och sedan hämtas på kvällskvisten så yngsta guldet och jag får en hel dag bara hon och jag...några direkta planer för dagen har vi inte mer än att vi måste åka och införskaffa 3 stycken presenter till helgens kalas som hon är bjuden på. Sedan är vi inne på en liten om möblering i vardagsrummet så vi kanske hjälps åt med det efter vi handlat presenter...

Nu när det blir kväll så  sätter ju detta med funderingar i gång och så även denna kväll...det är ganska mycket sådana nu, gällande en hel del faktiskt....och när man är och alltid har varit en funderare och tänkare så kan det faktiskt nästan bli FÖR MYCKET i bland...och ungefär där befinner jag mig just nu, att det börjar bli FÖR mycket att fundera på SAMTIDIGT...skulle nog behöva ha antingen en totalrensning eller något sånt både vad gäller tankar, funderingar, känslor och minnen tror jag...

God natt säger jag nu....fast sömnen lär nog dröja på sig ännu ett bra tag till här skulle jag tro.

Onsdag och guldkornen är nu åter hos mig för ett par dagar framöver...men OJ så rädd och orolig jag blev då när yngsta guldkornet skulle komma med bussen från skolan och jag ser att inget guldkorn kliver av!!!

Ringer pappan i fråga och frågade vad han hade skrivit i hennes skolbok, hade han skrivit fritids eller att hon skulle åka buss till mig? Han hade skrivit att hon skulle åka buss till mig...ännu mer orolig blev jag då!

Ringde till fritids för att fråga om hon möjligtvis ändå råkat bli kvar på skolan men näää, inget guldkorn på skolan.

Ännu mer orolig.....slängde mig i bilen och åkte till skolan, träffade på hennes fröken som ju också blev orolig för hon hade ju följt med alla barnen till bussarna och hon hade varit med i busskön.

2 oroliga människor...

Lyckades få fram numret till bussbolaget som kör bussarna och de i sin tur fick efter mycket om och med tag på busschauffören till den buss som hon skulle åka med...och där sitter hon kvar på busses lillskruttan!

ÅHHHH, andas ut och gråta!!!

Åkte hem igen och inväntade att busses skulle komma tillbaka förbi här då han lämnat av alla andra barn och då när jag såg hon klev av bussen så släppte allt...och mamman grät av lättnad. Alltså HERREGUD sån oro man känner....en oro som nog bara en förälder kan förstå.

Frågade vad som hade hänt och hon svarade att busschauffören inte hade sett henne vid bakdörren utan bara åkt då han släppt av de andra barnen som bor häromkring vid framdörren!? Hon hade inte "hunnit"...och sen hade hon väl inte riktigt vågat gå fram på en gång eller sagt stopp utan halvvägs hade ett av de andra barnen gått till chauffören och sagt till....LILLA SKRUTTAN!!!

Så nu vet hon i alla fall att hon ska säga stop OM detta skulle hända igen eller inte sitta längst bak i bussen om de andra barnen som kliver av här sitter längst fram....ujujuj!!!

Dagens middag bidde ungsfalukorn och hemgjord pärstampa = gottigt!!! Och jag vet inte jag men jag tror nog antingen att jag skulle jobba i ett storhushåll eller så ha en större familj för då jag lagar man så blir det för ett helt kompani...men det är ju bra för då kan vi ha en "rest dag" längre fram :)

I dag har jag fått hem min ved också, äntligen, så nu är elpatronen avslagen och nu eldas det i stället...sprakar riktigt gott i spispannan just nu då jag sitter och skriver detta. Dock kanske jag gör så att jag slår på elpatron så den går igång vid 20 grader eftersom pannan inte håller värmen hela natten så det inte är utkylt på morgon då man vaknar....kommer iaf bli betydligt billigare el ett tag framöver nu. Sista räkningen var allt annat än kul kan jag säga...fy farao vad elen är dyr!!!

I kväll har jag varit med barnen på luciaövning i en grannby här där de ska ha luciafirande på lördag.

I morgon är det luciafirande på skolan och det är just äldsta tösens klass och yngsta tösens klass som är de klasser som kommer ha luciatåget i år så jag kommer ha både en tärna och en liten pepparkaksgumma i årets luciatåg.

Och blödig som man är så lär man väl ska fälla en liten tår under framförandet....ett par tjejer ur äldsta tösens klass ska göra en låt som garanterat kommer få läppen att darra "himlen i min famn" och den berör mig djupt pga en speciell anledning som ligger många många år tillbaka i tiden så vi får väl se hur många tårar som fälls, vem vet kanske det inte blir någon. Luciatåg berör mig i det stora hela för att se barnens ögon tindra och de framför dessa underbara sånger...jaa, det är rörande!

Har varit en dag med en hel del funderingar i dag och nu då barnen lagt sig så snurrade det på rätt rejält kan jag säga men jag kanske får lite klarhet i en del funderingar så småningom. Sedan har det vart både lite ilska och annat i luften även i dag och den som visste vad det hela handlar om skulle örstå mig men jag tänker inte ens förklara...jag har skrivit vad det handlar om i föregående inlägg, resten får vara osagt än så länge...det är känsligt nog i alla fall.

Ska väl försöka börja varva ner nu och komma till ro, har ju varit många nätter med massa sömnstrul och det börjar kännas av kan jag säga. Önskar bara jag kunde få finna ro och frid och att det blev ordning med saker och ting så småningom....sömnen går ju som sagt att få till med hjälp av mediciner och kanske är det läga att lösa ut de jag ju faktiskt har på recept för det går nog inte hur länge som helst att sova så sönderhackat och dåligt som jag gör och har gjort ett tag nu...man håller inte....

I bland är visst saker bara för bra för att vara sanna och man önskar man (eller någon annan) kunnat nypt en i armen eller smällt till en över käften för att få en att reagera.

Är så arg, ledsen och fruktansvärt besviken just nu (mest arg!!)...tänker dock inte förklara varför för då kommer det bara skrivas massa onödiga kommentarer och några sådana behöver jag inte just nu.

RESPEKTERA!!! För detta handlar om en sorts DÖD!!!

Ja det är väl vad jag kan konstatera...att saker kan bli väldigt röriga i bland men det är inte så mycket jag tänker orda om bara det att sista dygnet bestått av oerhörda känslor upp och ner.

Jag har varit glad, jag har varit jätteledsen, förtvivlad, förbannad etc etc....och det har varit VÄLDIGT rörigt!

Kortfattat kan jag säga så här:
Jag önskar jag kunnat slita ut hjärnan så jag slapp tänka, slita ut hjärtat för att slippa känna och ögonen för att slippa gråta....

Men det blev lite reda i o ordningen här på eftermiddagen så nu känns det "bättre"....

Har skjutsat äldsta guldkornet och hennes kompis till fränsta nu i kväll eftersom det har varit luciakröning där och det bjöds ju på underbar körsång utav både barnkören, ungdomskören och kyrkokören...
Kyrkan är en liten speciell plats som tar fram så mycket känsla i mig i bland...i kväll gick det dock bra.

Var fram till ljusgloben och tände 2 stycken ljus...det har blivit en symbol utifrån Afzelius låt "2 ljus" så då jag tänder ljus i kyrkan är det inte enbart för att minnas någon bortgången utan det är för så mycket annat, likaså är det då jag tänder ett utav de ljus som jag har här i hemmet, ett utav ljusen tänder jag utav speciell anledning.

Nu tänker jag bara vara resten av kvällen, försöka koppla bort hjärnan och inte tänka så mycket...känner som på mig att jag inte kommer att lyckas särskillt bra men försöka går juh...

eller kväll? Eftermiddag kanske man ska säga....eller är det kväll då klockan är halv 6?
Nja, lördag är det då i alla fall...

Blippade till i mobilen i natt som var och det blev ett "samtal" i dryga 2 timmar med en speciell person....eller i alla fall ett samtal där jag verkligen skrev precis hur jag såg på honom, vad jag tänker, vad jag känner och sånt. Samtalet avslutades vid halv 4 i morse men det tog LÅÅÅÅNG tid efter det innan jag kunde somna för då snurrade det verkligen i tankarna kan jag säga...jösses!

Man kan väl säga som så att jag nu låtit han veta ALLT som hittills rört sig i mina tankar, drömmar, vad jag velat och vad jag inte vågat etc...och jag kan bara säga som så att VARFÖR har jag inte vågat?!
Fick bla till svar på en sak "just do it"...så VARFÖR drar jag mig i från att göra/visa det jag vill?!
Man kan väl se det som så att han liksom är med på noterna, eller?!

Ja, att det snurrar kan jag säga....jag vill, vill, VILL!!!

Har försökt rensa lite bland känslor och tankar i dag tillsammans med en god vän utan att för den skull avslöja för mkt om personen i fråga och allt hon hade att säga var "KÖR PÅ".....åhhhh!
Faan, jag har ALDRIG varit i denna situation tidigare, INGEN har gjort det han gör mig, INGEN har fått mig känna så som jag gör för honom...han attraherar, han väcker lust, han får mig känna sånt jag inte känt förut (eller har ja gjort det och bara glömt bort det?!), han är mer MAN än någon annan jag mött och då skall det tilläggas att han är mycket yngre än mig. Han är en MAN !!!

En jag är på väg att falla för...men jag håller mig ändå tillbaka, av rädsla.

Sitter och tänker på honom nu då jag skriver detta och känner hur hjärtat slår snabbare i takt med fingrarnas dansande på tangentbordet...får jag känna så här? Kan man verkligen känna så som jag gör?

Mmmmm.....

Nåväl, återstoden av denna kväll kommer tillbringas i soffan tillsammans med mina 3 lurvbollar och lite tevetittande, musiklyssnande och säkerligen lite surfande runt på lite olika sidor...me i tanken befinner jag mig ett par mil härifrån :-)

SItter här och ler för mig själv...fick oväntat men ack så VÄLKOMMET besök utav finaste T nu i kväll.

Kände mig väldigt ensam en stund tidigare i kväll och precis då den känns av så pass att man nästan bara vill gråta  så ringer han och säger att jag ska slå på kaffet för han tänkte kika in en sväng...kan undra om han på något vis är synsk ? för detta är andra, eller om det tom är tredje, gången som han kommer/ringer precis då det är nära att "slå över" i känslorna.

Blev givetvis jätteglad för det, även fast besöket blev kort så är varje sekund med honom så dyrbar...

Satt och tittade på honom nu i kväll och en varm känsla spred sig inom mig då....jag vet fasen inte om detta är bra alltså. Måste hålla igen det som börjar växa...för något växer, det kände jag nu i kväll.

Ville så gärna bara "släta av han" (haha) då jag kramade om honom innan han skulle fara men...näe, våga inte placera mina läppar ens på hans kind!

Men i TANKEN har jag gjort det...och i tanken har jag gjort mer än så!

Frustrerande....JA! 

Men rätt underbart på något sätt...också?!

Skulle kunna äta upp honom...

:)