Snöflingor stora som "lapp handskar" faller ner från skyn och det är julafton...i vanliga fall hade jag glatts över denna då det skall vara så här då det är julafton, men i år är det som sagt annat.

Första julen utan barnen sedan separationen och ensam dessutom...om 20 minuter är det kalle anka på teven men jag tänker inte ens slå på teven i dag känns det som. Har suttit och lyssnat på lite julmusik i hopp om att få känna någon form utav ro, frid och julkänsla men jag bara gråter...till och med till "hej tomtegubbar"!?!

Nåväl, i lördags så var jag i väg ut på en trubadurkväll i grannbyn men det var väl inte så hävt men musik är alltid trevligt och sedan att det var min fina vän T och en kompis till han som spelade gjorde det hela bra. Jag lyssnade och njöt...dock har det ju hänt saker mellan min fina vän T och mig, som säkert några listat ut? MEN jag hoppas vi är och kommer förbli vänner och jag ser honom fortfarande som den finaste T. Vi har inte haft någon möjlighet till att prata med varandra på ett tag men jag hoppas vi får chans till det här efter helgerna för det finns vissa frågetecken och annat från min sida för att vår vänskap skall kunna funka och vara så nära som vi varit hittills.

Kändes dock lite i hjärtat då jag klev in där på "krogen" och såg att han hade med sig sin sons mamma men det gick det också...hälsade på henne och pratade litet så...men det är helt klart att vi behöver prata om saker och ting.

Min fina, fina, FINA vän!

Pratade rätt  såmycket med hans spelkompis och det blev en mycket trevlig kväll som slutade först på söndagmorgonen då han styrde kosan hem till sitt, vi 2 träffades en gång i augusti hemma hos T så vi kände ju varandra och har haft lite kontakt via facebook ett par gånger sedan dess.

Slängde i väg en "tokförfrågan" till honom i fredagskväll där jag frågade om vi skulle träffas, fråga mig inte vad som flög i mig men vad faan...livet skall väl levas?!

Är ju en människa med stort behov av närhet och när någon kan ge en lite närhet så är väl inte det fel?

Och nu menar jag närhet alltså....

Närheten till/med en annan människa är faktiskt det jag saknar mest nu då jag inte lever i något förhållande.

Allt annat kan liksom vara , men just närheten är något som saknas...och denne person kunde ge mig sin närhet.
Det finns det flera som kan göra iofs men på något vis skall det ju kännas bra och okej att vara nära en annan människa också....och det gjorde det.

Om vi träffs något mer får tiden utvisa, han har dock frågat om jag är hemma här i mellandagarna så...

Känns ju okej på den biten iaf...

I morgon, juldagen, så kan det nog tänkas bli utgång för mig.

Dels så är det lite utav nostalgidisco som en förening i grannbyn anordnar och det kan bli riktigt trevligt...det är ju så att i sådana här små byar så känner ju alla alla och då man sammanstrålar brukar det kunna bli riktigt kul.

Annars har en kompis i Ånge frågat om jag vill följa med ut på disco där men jag vet inte...då tror jag det är trevligare på föreningens tillställning faktiskt....så jag HOPPAS nu bara att jag tar mig i väg dit, eller iaf på nåt...så jag slipper sitta hemma och mögla!

Måste ju ut bland folk!!!

Nu en kopp kaffe och nån torr bulle....god jul!

Denna jul kommer inte bli någon jul, det är bara att konstatera...
Guldkornen var hit en stund i dag för att hämta lite saker + lämna en liten julklapp som yngsta guldet gjort <3
När deras pappa sedan hämtade dom så brast jag...
De åker till Stockholm i morgon för att fira julen där, vilket ju säkerligen är roligt för dom och de har ju turen att få fira jul 2 ggr nu sedan deras pappa bröt upp...men i mammahjärtat känns det kan jag ärligt säga.
Skulle vilja lägga mig ner och dra täcket över huvudet och ta nattinattpiller som gjorde att jag sov fram till nyår...men det går ju inte?
Visst skulle jag kunna men...

Tog och åkte hemifrån ett par timmar nu i eftermiddag och kväll, behövde komma hemifrån. Åkte och hälsade på det exet som jag hade fram till april i år och drack kaffe och pratade lite...hade lovat honom att komma och klippa klorna på hans katter så jag gjorde det också då.

Jag gjorde ett skojinlägg på facebook här i går där jag skämtsamt skrev att man skulle haft en bock vid granen eller på annat ställe i hemmet (en karl alltså) och då jag kom hem nu i kväll stod det en halmbock på bron :-)
Som jag luskade ut kom från mina 2 goa kusiner....

Så nu har jag en 4 bent bock under granen...bara en 2bent till annat passande ställe i huset som fattas nu då, haha!!!

Godnatten på er...från en som säkerligen kommer ligga vaken länge än, om jag inte däckar mig vill säga...

I dag är en dag där jag bara känner mig så där fruktansvärt tom...

Att jag sedan knappt sovit förstärker ju den känslan också....somnade väl kanske vid 5 först och vaknade strax före 7...VARFÖR strular det så? Och varför funkar inte medicinen :(

Tankarna har snurrat och det har drömts det mest konstigaste sakerna...och mardrömmarna infann sig även denna natt, så klart!

Jag var verkligen på väg upp till fullo för ett tag sedan. Saker kändes så bra och jag började se framåt och hade släppt detta funderande som varit under en lång, lång tid. Men så hände saker som sagt som fick mig att ramla ner igen...att falla tillbaka. Människor runtom mig sa att det strålade i ögonen och en tyckte att jag blomstrade upp...

Jaa, det var då det.....tittar jag mig själv i spelgeln nu så ser jag en blick som är så där tom igen och blomstrar...haha....ja som en urlakad kaktus möjligen.

Ni må ursäkta mig att jag är så jäkla negativ men det är liksom så här det är...det är så här det känns och så här jag reagerar över saker och ting som händer och sker.

Jag nämnde att det handlar om en sorts död kan man säga...och jaaa, det är just vad det är, en död!

Som om inte all skit ändå vore nog så upptäckte jag ett läckage i taket ute i kallfarstun i natt då jag skulle ut och hämta ved.

Dripp, dropp, dripp, dropp....jamen så jävla kul!

Så nu ska det måstas rivas upp hela taket här till våren så jag kan kolla hur pass skadat det blivit...har jag "tur" är det inte så mkt men har jag otur så kanske jag måste riva hela jäkla skiten! Anledningen tror jag är den att det var ett väldigt töväder i natt och att snön på taket smälte och lyckades leta sig in någonstans under nån plåt...

Jippi, jippi, JIPPI!!!

Mer motgångar, mer djävulskap nu då bara...ge mig ALLT skit nu när det ändå är i rullning liksom!!

Lika bra det.....

Otrevligheter har dykt upp i min mailbox åter igen...råkade ut för detta under en period då jag var "sjuk" men skribenten bakom de mailen råkade "förskriv sig" till sist och sedan dess har jag inte haft någon kontakt med denne person och vill så ej heller ha...den personen vet för övrigt också att om h*n så är minsta otrevlig mot mig igen eller så så kommer det bli en anmälan och att jag då i den kommer ta med allt det som skickades till mig då.

Men nu har det alltså hänt igen, att otrevliga mail kommer indimpandes och de gör mig så ledsen...och arg!

Riktigt vad som skrivs i dessa tänker jag inte skriva här eftersom jag ju inte vet vem som ligger bakom dessa...det kan ju vara som så att personen eller personerna bakom dessa är här och läser? Det kan vara någon utav mina vänner på facebook eller en vän till en vän...för inte kan det vara så att det är från någon helt okänd?!
Nej, det kan det inte eftersom det står saker i mailen som inte vem som helst  vet om...

Nu i kväll kom det dessutom ett sms...i samma otrevliga stil.

Mailen är skickade från en mailadress som inte går att skriva svar till utan det studsar bara tillbaka...skyddad på ngt sätt?! Och sms från "okänt nummer"....

Det bästa är väl att strunta i detta men jag är ju en sån som suger åt sig allting och detta får mig att må än sämre kan jag säga!!! Detta känns inte alls bra...

I övrigt så har jag varit med mina barn på skolan en stund i dag också...kände att jag behövde komma hemifrån och vara med dom. De hade lite julpyssel i dag så här sista dagen innan jullovet och i yngsta guldets klass pysslades det med både garntomtar och tomtebroscher...och mamman fick vara till hjälp :-)

I äldsta guldets klass fikades det och småpysslades med att måla, skriva, spela spel och göra skolarbeten till och med...de hade fritt sista timmen. Äldsta guldet satte sig och räknade lite matte och det värmde att se henne välja det helt på egen hand framför att tex spela spel eller måla. Tror hon tycker om matte och det är jag glad för :-)

Kom hem strax efter 15 tiden och slog på en panna med kaffe och försökte komma mig till ro på nåt vis men det gick ju så där...tog och skjutsade mamma till fränsta i stället och passade på att tanka i "Pugh" så nu ska han väl vara "mätt i tanken" ett tag.

Ska sätta mig ner nu och betala lite räkningar och sedan får man väl se vad som blir över till att inhandla julmat och klappar. Har beställt lite småsaker och hoppas nu bara på att dom skall komma i morgon....eller egentligen spelar väl det ingen roll eftersom jag och barnen inte firar jul föränn på nyår och jag hoppas kunna hitta lite billigare julklappar på mellandagsrean...

Ska ändå ner till Sundsvall i morgon har jag tänkt men jag vet fasen inte...det lär ju vara proppat med folk där skulle jag tro så jag kanske gör mig en tur till Ånge i stället och uträtta några mindre ärenden där i stället också får det bli sundsvall i mellandagarna...ja vi får se!

Barnen kommer hit en stund i morgon också för att dels hämta lite saker och på lördag så åker dom ner till sin farmor och farfar i Stockholm för att fira jul...å mamman känner ångest över att vara från dem på jul...men men, det blir ju som sagt så då en familj blir till två. Ont gör det i mammahjärtat men det är som det är...

Får längta till nyår för då är det vår tur att fira vår jul med vår lilla familj...jag och barnen <3

Har suttit och funderat lite nu i kväll om jag ska ta och byta färg på håret igen.

Har ju haft mitt naturligt blonda nu ända sedan i våras med inslag av rött i luggen men nu känner jag för att byta färg....så här många månader var det nog länge sedan jag haft samma färg, har ju varit lite utav en kameleont tidigare och har haft alla möjliga kulörer på håret.

Frågan är bara HUR jag ska färga....jag älskar ju färger och vågar nog prova det mesta MEN....då man är ljusblond i grunden så är det ett helsike att hålla efter utväxten (måste färga var 5e vecka typ) om jag byter färg, så ska jag behålla det blonda men byta kulör i luggen bara och/eller ev göra "dipdyed" i topparna?

Gör jag det kan jag köpa en tub med färg som räcker lääääänge och behövar bara fräscha upp de partierna vid behov.

HMMMM...jaaa, problematiskt detta hör ni! ;-)

Känner mig väldigt enformig nu då jag skriver att det inte blev mycket till sömn denna natt heller....sovit korta stunder och bara drömt en massa tok och hemskheter även denna natt, förstår inte vad allt detta vill säga mig.

Att vakna upp halvt förstörd och gråtande är inte så jäkla kul, att vakna upp illamående med ett tryck över bröstet av panik är inte heller så roligt...men men...så har det i alla fall varit i natt.

Tog mig en promenad över till affären för att posta mina julkort (ja jag vet, i sista stund!) och sedan så var jag på skolan en liten stund och hälsade på det yngsta guldkornet. De hade kort dag i dag så det blev ju ingen lång stund och det äldsta hade dans så henne blev det inget besök alls hos. I morgon är det sista dagen innan jullovet så då kanske jag gör mig en sväng till skolan igen och umgås lite med äldsta guldet....och det yngsta med.

Det är det som är så fint med dessa småskolor, att man kan komma och gå i klasserna och verkligen vara med sina barn och deras klasskompisar.

5 dagar till julafton och julångesten är kännbar kan jag säga...men jag får se det som vilken dag som helst och inte tänka på att det är julafton så går det nog ändå.

Jag har ju lite alternativ att ta till om det inte skulle bli bra men jag hoppas bara kunna vara....

Sitter nu här vid köksbordet och dricker en kopp kaffe och äter en bit coklad och i kökspannan sprakar det utav granveden...försöker finna njutning och avkoppling i nuet men det går inte så jättebra.

Har tänt ett ljus framför mig och försöker sitta och titta in i dess låga och bara vara men hela tiden fladdrar tankarna...och det är mycket och många tankar som rör på sig kan jag säga. Om lite allt möjligt...

Jag hoppas bara på att kunna få finna ro och frid någon gång igen i livet...att jag kan få känna ett lugn inombords åter igen och jag kan få skratta och le och verkligen mena det.

Är det för mycket att önska tro.....ja , kanske.....

har suttit och avnjutit massor utav musik nu under eftermiddagen och kvällen, musik som plockat fram diverse minnen, fått mig att le, fått mig att gråta och jag har tillåtit mig göra både och.

Äldsta tösen var in en snabb sväng tidigare i kväll för att hämta sin mobilladdare...hon berättade att hon hade spräckt skärmen på sin mobil i dag så nu hade hon min gamla samsung. Sa åt henne att hon kunde få ta min NEO bara min V har kommit. Har bytt och förlängt abbonemanget på min mobil nu och i samband med det så valde jag även att byta mobil och den skall väl komma här innan fredagen. Med detta abbonemang + kostanden för mobilen kommer det ändå bli ca 200:- billigare i månaden jämfört med det jag har nu och många bäckar små...

Försökte sätta mig och finna inspiration till att skriva lite nu i kväll också men det gick inget vidare så det lade jag ner relativt snabbt....det var tänkt att bli en sångtext men...refrängen har jag satt och jag vet ungefär vad den skal handla om men jag får inte till det riktigt så det får bero ett tag...kanske det kommer till mig rätt som det är?!

Nu på lördag vill jag ut och käka buffe + lyssna på härligt go trubadurmusik men hittills har jag inte fått med mig något sällskap. Men jag har bestämt mig att jag SKA ut oavsett om jag så ska gå dit själv.....öhrm, om jag vågar?!!

Rulla in där som femte hjulet...hua...men jag VILL!!!

Tankarna har arbetat en hel del nu under kvällen också...varma tankar...

Natten som var blev väldigt orolig och sömnen blev det inte mycket med...

Den korta stund jag lyckades somna så pass djupt att drömmarna kom blev fylld utav mardrömmen att jag såg mig själv dö och att jag var på min egen begravning....vad faan betyder sånt?!!

Denna dröm var VÄLDIGT OLUSTIG att drömma kan jag säga...

Klev upp  med guldkornen till morgon och fixade morgonstöket...denna morgon med lite vemod i mammahjärtat då det nu kommer dröja innan de kommer till mig igen :-(

Då de åkt till skolan så däckade jag mig själv för en stund och lyckades väl sova i 1½ timme men vaknade utav ännu en mardröm...en väldigt konstig och hemsk sådan sådan.

En dröm där det hände så mycket konstiga saker och en dröm där det var så oerhört många människor som var med...men det som fick mig att vakna gråtande och panikslagen var det att jag drömde att mitt yngsta guld skulle bada i sjön fastän det var vinter.

Det var jag, storasyster och deras farmor som var där + någon "huvudlös" person som jag inte såg ansiktet på...vi gick ut på bryggan som var täckt med snö och längts ute på den så halkade det yngsta guldet och föll ner i vattnet och försvann, farmor hoppade i efter och jag själv stod som stelfrusen och kunde inte röra mig utan bara skrek och ingen av dom kom upp....där vaknade jag, utav mitt eget skrik och känslan jag hade när jag vaknade var PANIK och jag grät som tusan.

Fy farao så hemskt!!!

Jag antar att dessa drömmar har något med mitt undermedvetna att göra och har väl något att säga mig...har suttit och läst lite om hur dessa kan tolkas och...ja vad säger man...jag bär nog på väldigt mycket som är obearbetat och mycket som skulle behöva komma ut. Så långt har jag kunnat tolka dem...hittills men jag fortsätter söka svaren och tolkningarna.
Mailade till och med en drömtydare så vi får väl se vad denne säger....jag kan inte släppa dessa drömmar!

Mamma var förbi en snabb sväng i dag, hade ju hoppats på att hon kanske hade kunnat stannat en stund...för i bland behöver man även som vuxen sin mamma! Nu har ju inte jag haft någon öppen kontakt eller något med mina föräldrar någon gång men just i dag hade det varit skönt att kunnat fått sitta  ner och prata med mamma....men jag gör väl som alltid, tiger om allt och berättar eller säger inget.

Mina föräldrar vet ju inte ens vad som hände mig som barn, hur jag hade det i skolan, de övergrepp jag utsatts för, hur snett jag hamnade i tonåren och vad som hände då, att jag blev gravid och gjorde abort som 16 åring, allt det som hände och det jag gjorde då jag var sjuk....de vet INGENTING!

I bland vill jag så gärna berätta men vad skulle det tjäna till...är bara rädd att de skulle börja anklaga sig själv eller börja må dåligt och det  vill jag ju inte, de är ju gamla mina föräldrar och jag vill inte belasta dem med det som jag skulle vilja berätta...de behöver inget veta och de kunde ju aldrig läsa av mig. De frågade ju inte ens varför jag var ledsen och grät så ofta under en period.....de såg inte MIG! Eller så var det jag som dolde det så pass bra bakom min falska mask...

Jag HOPPAS och önskar att mina barn ska kunna känna att de kan komma till mig och prata om allt och jag kommer alltid att lyssna, stötta, krama och finnas där för dem...ALLTID!!! De ska kunna våga prata om allt och berätta om allt......inte behöva dölja något eller gå och bära på saker själva.

Älskade guldkorn, jag HOPPAS verkligen de kan känna det förtroendet för mig som mamma och att de vet att jag älskar dem gränslöst och kommer så alltid att göra.

Sätter mig ner nu en stund och lyssnar på lite musik, har lite att göra här i hemmet men nu då jag är själv och då man bor i hus så kan man ju göra alla dessa måste när man själv vill utan att man stör någon annan...så kan jag inte sova i natt så vet jag ju vad jag kan göra :-(