Jag gömmer mig bakom en mask som ler

Jag skrattar och låtsas vara gla´

Inom mig har jag gett upp, orkar inte mer

Bakom min mask så gråter ja´ 

**

Tårar som ständigt bränner bakom mina ögonlock

Men jag visar inget så ingen kan dom se

Tankar som snurrar och skapar kaos och inre chock

Berättar inget utan fortsätter låtsas och le

**

I mitt hjärta finns ett låst rum som nu är ett stort svart hål

Nyckeln till dess lås gav jag bort till min kärlek

Där i rummet finns livets förhoppningar och mitt framtidsmål

Tacket för allt var ett nästintill dödligt svek

**

Men nyckeln är inget man bara tager igen

Det rummet är låst och förblir nu stängt

Men hoppet finns därinne om att förr ska bli till sen

Att saker en dag blir så som man planerat och tänkt

**

När känslor fortfarande finns

Tankar och minnen plågar och ömmar

Minsta lilla gör att man minns

Hjärtat faller sönder och det brister i dess sömmar

**

Det funkar inte att bara glömma

Att bara sluta känna det man känner

Jag fortsätter ändock drömma

Genomlider en dag i sänder

**

Tar på mig masken varje morgon som jag vaknar

Låtsas vara glad och jag skrattar

Inom mig gråter jag dock och saknar

Hur mycket jag älskade och älskar tror jag ingen fattar

**

Tyck nu ni alla precis vad ni vill

Det är ändå inte ni som lever med allt det som jag gör

Det är väldigt lätt att sitta och tycka till

Då ni inte känner smärtan som jag 24 timmar om dygnet gör

**

Jag har blivit expert på att för andra dölja

Hur jag känner och egentligen mår

I bland vandrar jag efter vägen som jag vill följa

Vissa dagar är hela min kropp och själ ett stort öppet sår

**

Jag tänker inte visa någonting

Eller säga något till nån

Det leder ändå till ingenting

Jag fortsätter därför att låtsas som

**

Gömmer mig

Glömmer mig

Sitter i soffan med min dator i knäet, katterna ligger här tätt intill och spinner högljutt...de brukar kunna få mig att känna ett inre lugn men det är bara ett enda kaos...nu igen.

Lyssnar på musik...minnen vaknar till liv.

Tårarna faller nerför mina kinder, eller faller är fel ord...forsar är nog det rätta ordet.

Får en känsla utav att min kropp krymper och att hjärtat växer och skall explodera när som helst.

Bilder kommer upp framför mina ögon.

Minnen kommer fram från mitt inre.

Det gör så ont och ordet som ekar är; VARFÖR...