Ingen vinst blev det på bilbingon heller men som vanligt var det nära, nära....är väl egentligen bara att konstatera att det inte är meningen att man ska ha någon tur i någonting   men men, detta var ju FÖRSTA bilbingon för i år så.

När jag var på väg hem från bilbingon var jag tvungen att stanna bilen för allt bara satte i gång och snurra och världens jävla ångest greppade sitt tag om mig...HATAR då det blir så och som vanligt är både känslan och tanken att man bara vill...*POFF*...men det löser ju inget så man får bita i hop och låtsas som allt är bra...fast det är ju fel det också för lurar jag andra så lurar jag mig själv.

Blir bara så jävla trött på dessa ångest dalar...när faan ska livet återvända till det BÄTTRE?!?! 

på en torsdag, kristi himmelfärdsdag tror jag visst...håller inte reda på alla dessa helgdagar hit och helgdagar dit.

Tog lång tid innan jag fick upp värmen i går kväll, att frysa invärtes är fasen mycket värre än att frysa som "vanligt"...men när jag väl fått upp värmen så somnade jag nog rätt så snabbt och toksov ända fram till klockan var halv 8 i morse med kortare avbrott med hostattacker där jag hostade som en galning...fattar inte, antingen ska jag bli sjuk eller så kan hostan bero på allt jävla damm och råttskit som jag sopat upp ute i bodarna...skulle väl bara fattas att jag åker på råttpest eller något sånt för både damm och råttskit har yrt runt då jag sopat.

Nåväl, efter frukost och dusch så var jag ner till "lillasyster" och hennes man en stund och drack kaffe och pratade. De var till vetrinären med sin hund i går och lät honom somna in så det var FRUKTANSVÄRT tomt då man knackade på och gick in...ingen glad och sprallig Leo kom och mötte en, ingen som pussades och ylade av glädje...tomt!

Leo var en MYCKET speciell hund för dem och jag förstår så väl smärtan...kramade om "lillasyster" och när hennes ögon tårades så tårades även mina. Hennes mans ögon blev våta dem också men vanligt med män är att de går undan...hade velat krama om honom också för jag vet att han delar "lillasysters" smärta lika mycket...

Sorgen efter ett älskat husdjur bär man med sig livet igenom, det kommer stunder då man kan ana att man ser sitt älskade husdjur i ögonvrån eller hör ljudet av det...man bär det med sig hela tiden.

Sov så gott nu älskade "kompiiiis" Leo  

Efter att ha varit där och fikat och pratat så åkte jag upp på återvinningen med en massa glasflaskor och burkar, plastdunkar och papp...mycket sånt stod ute i bodarna!

När jag kom hem kände jag mig frusen och tog och eldade lite. Tog filten över mig och satte mig i soffan med katterna intill...tog och somnade och sov i nästan 2 timmar.

Ska väl snart ta och fixa någonting att äta och sedan vid 18 så åker jag i väg på årets första bilbingo...och när bilbingon börjar, ja då kan man ana sommaren i antågande...bilbingo är en form utav avkoppling för mig och något jag gärna åker i väg på ensamen för då kan man sitta och fundera och grubbla medans man spelar...men visst är det trevligt även då man har sällskap med sig.

Och fundera är just vad jag tänker ägna kvällen åt nu då jag kommer att åka själv...funderar mycket över detta med hjärtat och står nu nära valet att eventuellt avsluta detta nu då jag inte mår bra utav att saker är som de är. Det gör ont att nu kanske avsluta något med en människa som man faktiskt ville ha sin framtid med MEN det funkar inte att vara ensam i en tvåsamhet. Detta stjäl energi utav mig och jag blir bara mer och mer ledsen varje gång han lovar och sedan sviker...jag går sönder gång efter gång och känner mig mindre värd än katternas skit som han spolar ner i toaletten gång på gång.

Jag vill VERKLIGEN INTE detta men jag måste se till mitt och barnens bästa....det går inte att ha ett förhållande med någon som inte kan prata, som stänger en ute, som lovar och sviker...jag har stannat kvar i detta länge just pga att jag älskar honom...och det gör jag nu också...att lämna den man älskar gör ont...men det gör än ondare att behöva be om att bli älskad, att få känna sig älskad...för allt verkar  bara vara tomma ord.

VARFÖR hjärtat...varför?!!