satt just och kollade statisktiken på min blogg och från att ha legat på runt 250 så låg den just nu på 545, det gillas !

Var även in och kollade på hänvisningar för besökarna och det var ju rätt intressant. Inne på detect så visas närlokalationen på besökarna...ok jag vet att det inte alltid stämmer men det finns siter där man kan få närmare beskrivning, om man vill. Kul att se att en del surfar via mozilla, andra via opera. En del surfar via sin mobiltelefon (i dag via ericsson, samsung och lg) och andra via sin iphone.

Nu tänker inte jag sätta mig och spåra om någon trodde det för det finns det liksom ingen anledning till, MEN hänvisningssidan var lite "kul" och likaså min detect....hihi....

Jag bryr mig som sagt inte vilka ni är men ni som inte känner mig/har träffat mig skulle nog kanske tänka efter före om man säger så...det är en lång historia som började då jag var barn och jag tror knappast att ni vet om den...så ta reda på saker innan ni fördömer, det är fritt att fråga och jag är en öppen människa...annars skulle jag inte vara så pass öppen i min blogg heller. Det enda sätt ni som inte känner mig kan döma är utifrån det jag skriver...men läs då ALLT innan. Tror jag skrivit en del om min barndom, uppväxt och saker som påverkat och påverkar...läs vettja.

Ni får alla tycka och tänka vad ni vill men då får även jag ge svar på era kommentarer om jag anser ni har fel eller inte verkar veta/förstå något och är ni otrevliga mot mig så är jag det tillbaka...så som man behandlar andra vill man själv bli behandlad så börjar någon...okej...jag tar som sagt inte skit längre...men jag kanske skulle bli den där tysta grå musen igen som knappt säger pip...hur skulle det se ut?!

Njäe, jag är den jag är...det är det bästa för man kan inte vara någon annan tack och lov.

OCH jag har bett om ursäkt då jag haft eller gjort fel...för INGEN är felfri!

God natt med er alla...sov så gott på mjuka kudden!

ZAZZY

SELMA

EMIL

eller egentligen borde det vara så för alla eftersom man inte ska låtsas vara stark om man inte ÄR det...

en del kommentarer vill jag säga att jag svarar för mig de gånger folk har fel eller ger mig skit eller tror sig veta saker bättre om mitt liv. Och är folk otrevliga mot mig så är jag otrevlig tillbaka...för så som en behandlar en vill denne själv bli behandlad?

Jag VET att jag behandlade folk illa då jag VAR sjuk men så har jag bett om URSÄKT också fastän jag egentligen inte behövt det...för inte kan man be om ursäkt för att man blev sjuk? I så fall ska alla med en sjukdom eller som befinner sig i ett sjukdomsTILLSTÅND be om ursäkt för att de är sjuka?

Diabetiker ska be om ursäkt för att de har brist på insulin och en person med ångest och depression ska be om ursäkt för att serotoinhalten är för låg eller att halten av något annat ämne ligger för lågt? Det är liksom sak samma...

Ska en person som ramlar och bryter benet på flera ställen be om ursäkt för att han ramlade och ska då en människa med brott på banor i ens inre be om ursäkt för att de är brustit?

Säger man till den som brutit benet att bara rycka upp sig? Nej självklar gör man inte det...och då gör man ej heller det med en person med ångest eller depression...det är liksom sak samma jämnförelsevis men det är det ingen som tänker på?

Jag har varit fri från mina diagnos sedan augusti 2010 och inget är återinskrivet i mina journaler.

Att vara ledsen över saker och ting är helt normalt, att gråta är att bearbeta, att prata är att bearbeta, att fråga är att bearbeta, att gå igenom minnen och situationer är att bearbeta.

Kanske jag ska lägga ut journalutskriften här eftersom somliga verkar kunna ställa egna diagnoser?

Att jag fortfarande går på samtal beror på andra saker, där pratar vi till störst del just nu och sista tiden om min barndom och uppväxt eftersom det också var en bidragande orsak till det TILLSTÅND jag hamnade i, och vad beträffar min sjukskrivning så är det affektiva som anser att jag inte ska ut i jobb ännu. Kanske jag ska börja så smått med arbetsträning, får se vad som sägs då jag ska dit nästa gång. Denna gång lär det inte bli så mycket prat om min barndom etc utan det lär mest pratas om det som varit och hänt sista tiden.

som sa "du har nog en väldigt intressant blogg som folk kommenterar i dag"...och jaa, jag kan bara tacka för det har bidragit till en liten ekonomisk förtjänst i dag...kanske jag ska passa på att tacka för det?

TACK så mycket !!

Måste dela med mig utav ord på facebook från den person som står mig allra allra närmast och som känt mig sedan den dag hon föddes...

"Prata skit ska man passa sig för att göra,det smakar så illa i käften efteråt ;) och du ÄR världens bästa mamma till dina tjejer!"

Hon KÄNNER mig utan och innan...och vet allt.

Tilläggas kan att hennes ord var en kommentar till detta:

"Jag är en bra människa, kom inte och påstå annat.
En bra mamma till de barn som jag ammat.
Håll tyst då ni inte vet saker och ting.
Men vill ni fråga nåt så bara ring.
Då behöver ni ej heller prata skit.
Eller sprida falska rykten hit och dit.
Jag är  bara en människa med traisgt hjärta och en trasig själ.
Behandla mej ej illa utan behandla mig väl."

att det finns de som tycker våld är okej...INGET våld är okej och man må väl säga i från då sådant händer, eller ska man bara acceptera och vara tyst? Det finns ju olika typer av våld men inget våld är okej i mina ögon...därför är det skrämmande att det finns de som accepterar det och tycker det är okej.

De som tycker så de kan aldrig ha varit utsatt själv kan jag tänka mig...

Men visst finns de dom som lever i ett hem där våld finns men som ändock stannar kvar.

Jag känner en familj där detta nästan var vardag. Där mannen i familjen hotade deras mamma till döden med kniv framför barnens ögon...där mannen slet mamman i håret och drog henne framför barnens ögon...där mannen slog sönder saker i hemmet framför barnens ögon etc etc. Det gapades och skrek och i bland höll mamman dörren låst pga rädsla för denne man.

Jag gjorde en anmälan till kommunen angående men inget hände just...det är ju också skrämmande för jag vet att det påverkat barnen och nog kommer att göra det.

Hur det är i dag har jag ingen aning om eftersom jag inte träffar dem numera men visst funderar jag över detta fortfarande...hur de har det och hur det är...och barnen givetvis.

Jag kan liksom inte förstå att våld kan vara acceptabelt...

Förän du gått i mina skor och varit i mina kläder samt levt mitt liv...INGEN förutom de närmaste som känner mig vet hur saker och ting varit och är.

Få mig INTE till en usel människa för det är jag inte, allt jag velat och vill är att saker ska gå rätt till och jag accepterar inte att bli vare sig utnyttjad eller bahandlad som skit. En människa har sina rättigheter och skyldigheter i sitt liv...mina skyldigheter har jag stått och står för men även jag har rättigheter...det har alla! Saker ska gå till på ett rätt och riktigt sätt och gör de inte det....ska man bara finna sig i det då fastän man vet att man tom har laglig rätt till saker och ting?

Men vissa lagar kanske inte är till för att följas? Varför finns de då kan man ju undra...

När jag var barn och yngre fann jag mig i det mesta och sa aldrig något...accepterade sparkar, slag, utnyttjande, övergrepp och annat...i dag vet jag att acceptans för detta var fel! I dag håller jag inte tyst, i dag visar jag vad och hur jag känner...och det finns INGET fel i det. Jag säger även i från...tidigar bara tog och tog jag.

Jag VET att jag är en bra människa och det spelar ingen roll vad folk anser, tycker och tänker...och så länge som de kunniga inte anser att jag har problem eller är sjuk så är jag ej heller det. Okunniga däremot får tycka vad de vill...ovetande likaså.

Jag är en trasig människa med en trasig själ men det är inget jag har blivit sista åren...det grundades redan då jag var liten. När jag föll ner i min depression så kom även allt det som varit och hänt då jag var barn och tonåring över mig så det var inte enbart separationen om ni tror det, det var så mycket mer. Depression och krisreaktion står det i min jorulnal...det var den diagnos som gavs DÅ.

En människa kan inte bära på hur mycket som helst för förr eller senare så kommer det över en, slår hårt hos vissa men långt från alla...

Avslutar med orden som en mycket kunnig människa skrivit...

"Depression är INTE ett tecken på svagnhet utan ett tecken på att man varit för stark under en allt för lång tid"

Sedan betänk detta...

"att säga en sak innan man vet och tänkt efter är som att torka sig i arselet innan man har skitit"