Nu får mina läsare ursäkta att jag upprepar mig men jag kan bara inte släppa detta...

 Fattar inte hur folk tänker...men uppenbart är att hjärnan slutar funka då spriten går in.
Sprit förstör, sprit löser inga problem....tror man att spriten löser problem, ja då har man ALKOHOLproblem!

Om man är beredd att välja man bort kärlek och omtanke bara för att man inte kan prata, då förtjanar man ingen kärlek eller omtanke själv.
Väljer man att inte prata med den man säger sig älska, då stänger man ju denne ute.
Stänger man den andre ute och inte släpper in den i sitt liv, då är man en feg jävla ynkrygg!

Om en gör en sak och blir avvisad och den andre ska hämnas med att avvisa, då befinner man sig i sandlådan på dagis.
Om den som säger sig älska inte visar det, älskar man då?
Stänger man den andre ute från sitt liv om man älskar någon?

Väljer man sprit framför närhet med den man säger sig älska...vad är det då man älskar?
Joo, spriten...FY FAAN för den, den gör en till en falsk jävla människa!!

Jag är uppvuxen med en väldigt dålig syn på detta med alkohol och har sett hur det kan förstöra. Folk i min närhet har bråkat och hatat, hotat och slagits. 

Folk har dött till följden av alkoholmissbruk...

Hade en väldigt tuff period själv i livet med detta där det delvis fick ett övertag över mig...måndag, onsdag, fredag, lördag och söndag vissa veckor.

Andra veckor fredag, lördag och söndag. Och det var inga små mängder heller...

I dag ogillar jag alkohol, visst, ett glas i bland vid speciella tillfällen eller om man är ut på krogen och tar en flaska eller två...men jag skulle i dag ALDRIG dricka för att bli full!

Jag är 39 år, jag beter mig som en vuxen...och att hälla i sig och bli full, otrevlig och nonchalant är INTE vuxet!!! Då tar man inget ansvar över sig själv, sina handlingar och ord...för fulla människor vräker ur sig vad som helst, ramlar, bråkar, hotar, pratar skit.

Det är FULT med människor som är så fulla att de inte kan fokusera blicken eller prata rent...VÄX UPP FÖR FAAN och skaffa kontroll över er själva!

Det sägs så mycket onödigt då en människa fått i sig sprit...då är man kung och tror man får både bete sig hur som helst och vräka ur sig vad som helst. Man tror man är den som ska bestämma....

MEN så finns det de som bryter samman och gråter då de fått i sig alkohol och DÄR kommer dess rätta person fram...att det ska behövas sprit för att en man ska kunna gråta.

Det är vackert med män som gråter...det är vackert med män som törs visa sina känslor!

Jag är både ledsen och förbannad i dag...

Förbannad på detta med alkohol...förbannad på att den som säger älska mig inte förstår hur mycket han kan komma att förlora...förbannad att han är så ynklig och inte törs prata med mig om sina känslor och problem...det är väl för faan mig han säger han vill leva med...inte någon jävla terapeut!!

Visst, det är inte fel att gå till en terapeut MEN man måste väl kunna dela med sig av sitt liv till den man säger sig älska? Har jag helt fel där? Ska man bara god ta det och känna att man är utestängd från dennes liv. Jag är ju för faan inte delaktig i hans liv!

Vad har han mig till?

Varför säger han att han älskar mig?

Ledsen för att han inte förstår att han kan komma att förlora mig...och han förlorar inte bara mig i så fall utan han förlorar då även mina guldkorn och jag tänker inte acceptera ett svek gentemot dom!

Inte på grund av en så jävla feg sak som att vilja ta "timeout" för att ta tag i ett problem...för faan, vi är i en TVÅSAMHET och TILLSAMMANS tar man ta i problem och pratar om dessa...eller tänker jag helt fel?

Är det jag som är den stora idioten och egot eller är det den som är beredd att förlora allt bara för att denne inte vill eller kan prata med mig?!

Sedan förbannar jag alkoholen, för så mycket skit jag fick höra och ta under nattens telefonsamtal...när man är full tror man tydligen att man är kung fast man i själva verket blir en feg jävel!

Lördagkväll och här sitter jag ensamen på mitt rum på Österåsen...den som påstår sig älska mig hade lovat att komma och hälsa på mig och jag lånade pengar till bensin för att han skulle kunna tanka bilen och komma hit ett par timmar.

Men han är inte här   

Han sitter hemma och dricker alkohol med sina "kompisar"...

Så högt värderar han sin kärlek...så högt värderar han mig...så lite värderar han OSS !!

Fy faan vad jag hatar alkohol...men då man prioriterar att dricka framför att vara med den man säger sig älska...då ljuger antingen personen om att han älskar eller så är det varning för spritproblem, kan inte se det på andra sätt.

Tror säkerligen att flera håller med mig...hur skulle DU tänka och reagera om den som säger att han/hon älskar dig väljer att dricka framför att komma till dig som lovat?

Detta är bland annat vad jag menar med att vara ensam i en tvåsamhet...och jag vill inte ha det så. Jag vill vara en av två i en TVÅSAMHET, inte ensam i en tvåsamhet.

Då är det nog som Susanne Alfvengren sjunger...

"det är bättre med ensam ensamhet än ensamhet när man är två"

AnnaMia

Skulle så gärna vilja att det hände något i mitt liv...att få ett jobb, att något hände i kärlekslivet, att jag fick  nya goda och nära vänner, att jag kanske fick ha mina barn boendes hos mig...allt för att slippa vara ensam!

Jag hatar att vara ensam för jag har varit tillräckligt ensam i mitt liv men då jag blev sjuk förlorade jag till och med det lilla jag hade i mitt liv.

Allt och alla av mening togs i från mig eller försvann och svek och i dag finns enbart umgänget med mina 2 dyrbara guldkorn kvar....i 2 dygn per vecka!
Dessa 2 dygn är ingen tid för en mamma vars hjärta blöder av saknad efter dem varje kväll och varje dag.

Jag vill ju kunna ta emot dem då de kommer hem från skolan, göra läxorna med dem, vara med i deras skolgång, sitta och läsa sagor för dem på kvällen, sitta vid min äldsta dotters säng och prata om killar, kärlek, tonåren och allt vad det innebär, prata om hur dagen varit och så vidare.

Vill kunna gå in i deras rum och titta på dem när de sover...jag vill vara MAMMA !!!

Det känner jag mig inte som nu...deras pappa tog även den biten i från mig.

Nu ser var enda jävla dag likadan ut....kliver upp, tar en smörgås, tvättar eller städar, tittar på teven, handlar, sitter vid datorn och skriver tester, insändare, bloggar eller bara surfar, lägger mig, vrider och vänder mig....så ser mina dagar ut + att jag känner denna ständiga saknad utav mina barn. Gråter ofta över den biten...för barnen är mina allt och jag är inte hel utan dem.

Jag behöver dem i mitt liv...jag har burit dem i min mage, jag genomled smärtan att föda dem till livet, jag har burit dem vid mitt bröst och älskat dem från första stund. Nu får jag knappt vara deras mamma...

Jag HATAR innerligt hur allt blev och jag HATAR innerligt alla de som sett till att det blivit så här. Jag kämpade faan medans den jag älskade gav upp allt och svek familjen...och ändå är det han som får ha familjen, för det har han bestämt! Inte ett enda dugg har jag fått säga....han har bestämt...allt...han tog från mig allt och gjorde mig så sjuk som jag blev.

Andra får säga vad de vill men det är sanningen för mig...och det är jag som varit mitt i den sanningen...i mitt liv, livet som försvann. Livet somjag kämpade för och ville leva...livet som togs i från mig.

Att vara ensam gör ont

Att vara ensam är tungt

Inuti är man ihålig och allt är tomt

En ständig orkan blåser inuti även fast det utvändigt är lugnt

Att vara ensam får gråt att falla

Att vara ensam får ens själ att värka

Man önskar att man fick vara en i bland alla

Tillsammans med någon åter livet stärka

Att vara ensam mamma utan sina barn

Att vara ensam fast man är två

Hela modershjärtat är knutet utav ett svart sorgset garn

Tårarna faller och smärtar som så

Att vara ensam i livet

Att vara ensam i ensamhet

Inte har man något att ta förgivet

Vill inte ha det så här i all evighet.

ENSAM

  AnnaMia

Jag är rik för jag har guldkorn

Så vackra och glimmande klara

Jag är rik för jag har guldkorn

Så vackra och så underbara

Dessa känner jag oändlig kärlek för

Som gör mig varm i både hjärta och själ

Älskar dem så mycket som bara en mamma gör

Dem önskar jag allt gott och väl

Mina guldkorn, min rikedom

Mina änglar och de finaste jag vet

Utan er känner jag mig ihålig och tom

Min kärlek har ni i all evighet

ASTRID & HANNAH - Älskar er av hela mammahjärtat !!

  Onsdag och yoga här på Österåsen...kändes lika bra denna gång. Förvånades över mig själv även denna gång...är ta mej tusan ganska så vig har jag insett nu.

Dagen har i övrigt varit rätt så okej, fortfarande dippar jag ner rätt rejält emellanåt men jag antar att det är bara att ta dessa dipper...går liksom inte att hindra dem heller. Har pratat med min kontaktperson här på Österåsen i dag och hon sa att det jag känner är helt normalt med tanke på min "historia" och att det var fullt förståeligt att känslor och reaktion blivit/blev så här.

Känna väldigt skönt att få höra det från någon som arbetar med folks mående...jag är alltså varken en idiot eller en totalt urblåst jävel...jag är normal!

Är 8 dagar kvar nu här på Österåsen...8 dagar är en lång tid då man längtar efter och saknar de sina men man får väl se till att sysselsätta sig dessa dagar så kanske det känns som om tiden går lite fortare...

Haft jävligt ont i magen här på kvällskvisten, var nära att jag trodde jag åkt på tarmvred...vilket är ganska "vanligt" då man är magsäcksopererad...men efter masserande och rejäla gasutsläpp så gav det djävulskt onda med sig. Man blir ju väldigt gasig utav vegetarisk kost om man inte tuggar den noga...i dag var det dessutom marinerad rödlök på salladsbuffén och lök har ju en tendens att vara gasbildande...men ack så gott!!!

I morgon står vattengympa på schemat liksom föreläsning, stress gruppsträff, massage och samtal med vår kontaktperson...sedan kan det bli en och annan promenad eller en tur in till gymet. Gillar deras roddmaskin, brukar sitta och ro en halvtimme och sedan jogga på gåbandet en stund....men det blir inte så länge för jag har inte fått upp flåset riktigt än.

Nu blir det sömntablett & förhoppningsvis natti natt...

--AnnaMia--

Denna ängel säger lite om hur jag känner och mår just nu...med ena vingen helt sönderbränd och den andra med hela vingpennor.

Jag är bränd...men någonstans i det brända finns ändå mitt hela jag...

Jag är trasig men vill bli hel...vet att vägen dit kommer vara både lång och svår...

Efter eld blir det aska...och ur den askan ska en stark ängel stiga.

Jag hoppas bli den ängels....med tiden...och jag vet att jag kan nå dit om jag bara får ha de mina runtom mig för det lyfter mig, får mig att känna mig värdefull och älskad. Behövd och betydande....

Älskar er Hannah och Astrid, ni är mitt ALLT   

MAMMA / AnnaMia