M

11 februari 2012 11:50

Följt din blogg en tid nu. har aldrig kommenterat eftersom du hugger på allt. Det du vill ha av allt du skriver vill du ha av ditt ex. INSE det aldrig kommer hända kan du bli lycklig, fast med nån annan. Du tillhör faktiskt den kategori av ex man inte vill ha i närheten av sig.....se till och skaffa ett liv...sök andra vägar och bli lycklig! Stanna inte i drömmen du inte kan få!!Han har gått vidare sen länge och tom börjat starta upp ny familj med henne. Skiljsmässor händer...sånt man får acceptera. Många är vi som blivit lämnad men man väljer sen hur livet efteråt ska bli...och visst vill du väl bli lycklig igen???Du skriver hela tiden att du inte tycker synd om dig själv utan det är situationen du inte tycker om. För mig som läsare uppfattas du som en mycket bitter kvinna som blir inte jag lycklig ska inte han bli lycklig heller. Släpp ditt ex nu...gå ut på galej..kanske skaffa en lägenhet istället för bostaden du har nu som kostar dig sånt du eg inte har råd med (ved)sätt dig i en lägenhet har du ett bekymmer mindre..då har du varmt dygnet runt. Gör dig av med problem du kan göra dig av med för att livet ska bli enklare. För mig som läsare uppfattas du som någon som fastnat och inte tar dig vidare. Fixa upp ditt liv nu! JAG vet det inte är enkelt för jag är en av dom som också gått igenom detta men jag skulla aldrig låta ett gammalt ex få förstöra mitt framtida liv!

AME

11 februari 2012 22:31

Du har följt min blogg en tid , ja, men du vet inget om det som varit eller det som hänt?

Du vet inte om den turbulens som blev, du vet inte vad som hände INNAN och du vet inte vad som hände EFTER och du vet inget om min barndom, uppväxt etc (sånt påverkar mig också i allt detta, så det är inte enbart mitt ex)....det är inget som jag tänker skriva om heller men hade jag gjort det kanske du hade förstått situationen något bättre?

Problemet är att känslor är inget man bara kan släppa och glömma hur som helst...hade det varit så enkelt så hade jag inte behövt må som jag mått och mår. Då hade jag ej heller behövt bli så sjuk som jag blev eller behövt vårdats i 6 månader inneliggande pga allt som hände...

Och nej, jag tycker inte synd om mig själv...tycker det bara är så synd att det blivit så här för det har inte behövt bli så här på långa vägar. Jag hade inte behövt bli så sjuk, ramla ner så långt och jag har definitivt inte behövt ramla ner ff i tid och otid.

6-7 år är inte ovanligt att det kan ta efter allt som hänt har jag fått sägas till mig utav både läkare jag träffat och så även utav terapeut...så....

Det jag vill ha är ett lyckligt liv där jag får må bra....där jag kan känna mig älskad och få älska...bli sedd och se...

Men det är inte att knäppa med fingrarna så är allt bra, det är inte bara att rycka upp sig, ruska av sig och gå vidare...hade det varit så enkelt, tror du jag hade haft det så här?
Tror du jag vill ha det så här?

Nej....definitivt inte....

Gällande mitt boende så finns inget alternativ eftersom jag inte får hyra lägenhet pga olika anledningar som uppkom under den tid då jag var sjuk...jag äger detta hus och har försökt sälja men ingen har varit intresserad så detta är det enda alternativet OCH det billigaste framför allt då jag enbart har el, ved, sopor, försäkring, sotning att bekosta (ej lån på huset).

Jaa, jag har fastnat men jag FÖRSÖKER verkligen ta mig vidare...jag kan ta något steg framåt men så händer något eller så också ramlar jag tillbaka.

Det är inte så lätt...känslor är aldrig enkla,kärlek är inte enkelt, att bli sjuk var inte enkelt, att bli sviken var inte lätt, att bli sviken och lurad nu är inte lätt, att försöka reda ut allt jävla skit som min sjukdom medfört är inte enkelt....jag tänker tillåta mig vara ledsen så länge det behövs för jag vet att om jag bara låtsas om som ingeting lurar jag främst mig själv och det har jag gjort tillräckligt i mitt liv...att lura sig själv är att skada sig själv.

Jag tycker om mitt ex väldigt väldigt mycket och jaaa...fick jag en chans till skulle jag ta den, MEN det är så jag känner NU...just NU...

Och visst önskar jag han och andra som gjort mig illa kan komma att få igen sin beskärda del...det gör jag, det ska jag inte sticka under stol med.

Jag önskar jag var en människa som kunde hata i stället...då hade det varit enklare...

Tack för dina synpunkter, men livet är inte enkelt och jag tror du skulle förstå på ett annat sätt om du vetat hela historien...

M

12 februari 2012 08:03

Jag kommenterar utifrån vad jag kan tyda av blogginläggen...sen vad jag vet eller inte vet hör inte hit.

AME

12 februari 2012 15:04

precis, du kan enbart kommentera min text...men det är allt....