Läsare

26 februari 2012 17:19

Vad kan man säga.
Life sucks, ibland mer, ibland mindre.
Kan känna igen mej i en hel del av det du skriver, men tror att jag kommit ur min svacka nu. Det enda raka är nog att försöka glömma och gå vidare, människor som gör en illa bär man hålla så långt borta från som bara möjligt är.
Försöka rikta fokus på dej själv och barnen, X-et och hans ny kvinna är nog inget du kan göra något åt i alla fall. Försök omvandla ilskan till kärlek till din pojkvän?
Lycka till med vad du nu än tar dej för.

AME

26 februari 2012 18:52

Tack....ja livet suger!
Likaså gör alla oförstående människor som gör ner mig i det hela...men det hör dom för att de inte vet...finns fö ingen som vet allt heller...visste alla allting kanske jag kunde möta förståelse istf att gå skit och bli kallad sjuk...

M

26 februari 2012 17:41

Jag hoppas du inte kallar dina barns plastmamma detta när dom hör...jag är inte ett dugg brydd över att han inte vill ha med dig att göra och att låta dig få ett avslut...i mina ögon är du ff sjuk...jättesjuk tom. Jag blir nästan rädd när jag läser detta...så mycket hat...kanske du kan få respekt när du själv börjat respektera..kalla folk fitta och dyligt då får man nog acceptera att man blir kallad ett och annat själv. MEN, jag kan hålla med dig om att du behövt få vara med att dela upp saker, få korten på barnen etc och fått prata er fram till saker men han hade nog bestämt sig för att seppa oavsett allt han sagt och lovat...kanske han lovat för husfriden?

AME

26 februari 2012 18:49

Sorry...men sjuk är jag definitivt inte och jag hade ej heller behövt bli det ens men tack vare mina barns pappa blev jag sjuk.
Friskförklarad blev jag för 1.5 år sedan och enligt både läkare och andra kontakter på affektiva är mina känslor normala med tanke på allt som hänt...så sorry, jag är frisk!
Och både läkare och annan personal påpekade vikten utav att jag fick mitt avslut...men det skett han blankt i och ju längre ner sjönk jag...mycket omtänksam pappa va? Näe, inte ett dugg...på 6 månader kom han med barnen EN gång till mig...EN gång på 6 månader!! Barnen var också en viktig del i mitt tillfrisknande och till och med dom undanhöll han mig!
Sen så vet du inte om hela historien, visste du det kanske du skulle ha en annan bild av det hela...du vet inte vad jag blivit kallad...du vet inte vilket skitsnack jag haft runt mig, som barnen hört sägas för hemma...du vet inte om psykisk misshandel, fysisk sådan, hot etc..
Jag ägde halva huset....det har jag heller inget fått för.
Går man ur ett förhållande ser man väl till att ordna allt praktiskt innan någon annan att den andres plats? Och viktigast för barnen är väl att skapa trygghet OCJ rutiner i deras båda hem....jag skulle iaf prioritera barnen, det gjorde inte han!!
När jag låg nedsövd i respirator tog han barnen och drog i väg med dom till henne...tänker man med hjärnan då? Nää...
Vet du hur han gjorde slut...jo, genom att maila mig på jobbet!! Och det fanns inget att säga...
Hat, jaa...jag hatar och jag håller fast vid att ont skall med ont fördrivas!!

M

26 februari 2012 19:12

Jag har rätt att kommentera bloggen..lägger man ut den offentligt får man räkna med kommentarer och jag kommenterar utifrån det jag läst.Du tror du vet och kan allt och har tyvärr talets gåva MEN..vi är många som gått igenom helvetet men kommit tillbaka!

AME

26 februari 2012 22:21

Självklart har du rätt att kommentera men som sagt du skulle säkerligen kommentera annorlunda om du kände till HELA historien...
Sedan måste jag fråga...VART har du läst att jag tror jag kan och vet allt? Har jag skrivit det, eller??!!
Näe....
MEN när det gäller mig själv så fasen kan och vet jag allt serru...
Det är väl klart som faan att jag vet att andra gått igenom och går igenom saker som är 1000 gånger värre, men för MIG är det så som jag skriver...FÖR MIG!
För det är mitt liv det handlar om , mina tankar, mina känslor, mina funderingar, mina erfarenheter etc....det är MIN blogg.
Alla är välkomna att kommentera MEN jag får ju förklara saker och ting för de ovetande.
För som du skriver, du kan enbart kommentera utifrån det jag skriver...och det är lite du vet då...
Och när en människa dömmer mig...ja då blir jag rent ut sagt förbannad...speciellt då det kommer från en som inget vet.

M

27 februari 2012 07:06

Ja du har ju rätt att bli förbannad..du har ju rätt till allt nuförtiden för ingen ska trampa på dig mer men vet du va..du har blivit en HEMSK människa!! Du skriver du är friskförklarad...det gör meg än mer RÄDD över ditt beteende....

AME

27 februari 2012 07:56

Vem är du att döma? Du vet som sagt INGETING!
Visste du så är det inte mig du skulle kalla för hemsk...det är jag helt säker på men som sagt, du vet ingeting...bara den lilla promille utav det som jag delat med mig utav i denna blogg.
PROMILLE!!
Och frisk...jaa när kunniga inom vården bekräftar det så torde det vara så och vet du vad...den enda diagnos jag haft är depression och deprimerad är var och varannan människa så då torde hela världen vara sjuk då, eller?
Du kanske är nedstämd du också i bland...gud en sån HEMSK människa du är!?
INGEN människa ska behöva ta skit och bli nertrampad...och det är en människas rätt att säga i från för att undvika sådant.
Jag är ingen hemsk människa, de som är hemska är de som dömmer...dvs du bland annat...som inget vet men ändå kan döma.
Jag är en helt vanlig människa som blivit utsatt för ett helvete och visste du allt...jaa du, då skulle du nog be om ursäkt för ditt dömande.
Vem är egentligen hemskast...en människa som dömer utifrån ord eller den som lever mitt i allting? Joo, den dömande människan.....

M

27 februari 2012 13:15

Med din bakgrund borde du blivit ödmjuk mot livet och det du har istället för att hata...och döma...du har ju redan dömt ut ditt ex nya och kallar henne olika saker..men just ja..jag glömde...du får säga vad du vill....och jag får inte ner dig i djupet..det har du klarat av själv..helt SJÄLV.

AME

27 februari 2012 15:56

Såna som du hjälper till...såna som du får mig att sjunka vissa dagar då jag är svag.

När det till och med står inskrivet i journaler att omgivningen och händelser gjorde mig sjuk...jaaa du, inte var det jag själv som såg till att jag blev sjuk i depression...MEN jag själv såg till att jag blev frisk...FRISK...jag själv tog mig upp ur mörkret men jag påverkas fortfarande...

Ödmjukhet förtjänar de som visar ödmjukhet och det ger jag till dom som förtjänar det.
Jag kan ju berätta för dig att jag alltid varit klippan i min vänskapskrets...den som alltid ställde upp dygnet runt....men när jag behövde hjälpen...jaadu....

Jag har fått bilden av "utbytet" pga hennes handlande, hennes attityd, hennes skitsnack då jag var sjuk och det barnen berättat för mig och sagt om henne...jag LYSSNAR på mina barn...något som kanske deras pappa också borde ha gjort!?!

Vid en separation är barnen prio ett....eller anser inte du det kanske? Har du barn själv....är du en perfekt människa?
Nej för en perfekt människa finns inte...alla har vi våra fel och brister...så även du kära M!

Detta är som sagt MITT liv, MINA erfarenheter, MINA känslor och tankar....och du är inte jag...tack gode gud!

M

27 februari 2012 21:28

Ja tack gode gud för att jag inte är du...och ja jag har barn och ja jag har blivit *utbytt* också...och sånna som jag får dig inte att sjunka..som sagt det fixar du helt och hållet själv!!

AME

27 februari 2012 22:31

Vet du mer än vad utbildade läkare, kuratorer, terapeuter och psykologer?
Saker, händelser och MÄNNISKOR gjorde mig sjuk...saker, händelser och MÄNNISKOR fick mig att sjunka...människor kan göra en annan människa väldigt väldigt sjuk...väldigt väldigt illa och människor kan ta livet av en annan människa genom ord och handling...
Visste du allt skulle du nog ha en annan bild av det hela...du är en dömande människa du...
Har du varit utsatt för övergrepp, mobbing av både fysikt och psykiskt slag sedan du var barn, hamnade du snett och bland fel människor i dina tonår, har du råkat ut för misshandel, sexuella övergrepp, hot, våld, trakasserier, växt upp i ett kärlekslöst hem, ett hem där ilska gick ut över dig som barn, har du levt med en hotbild gentemot dig, har du fått kämpa för din rätt då du egentligen inte behövt kämpa, har du blivit dömd för sådant du varit oskyldig till, hamnat i trassel, gjort livsförändrande operationer, stått under tvång etc.....
Nej det tror jag inte...men detta är saker som hänt i mitt liv...detta är saker som påverkat mig...detta är saker jag bär med mig...detta är MITT LIV!!
Och det spelar ingen roll vad du anser, tycker eller tänker om mig...se mig du som sjuk...jag själv vet ialla fall att både mina känslor och tankar är fullt normala.
En depression kan vem som helst hamna i...dock påverkar saker och ting hur djupt man hamnar och hur lång tid det tar innan man får det att vända.
För mig vände det i juni 2010...men bara för att det vänder betyder inte det att alla sår är läkta, läkningsprocessen kan ta år och under den kan sår rivas upp. Bara för att det vänder betyder det inte att allt är frid och fröjd...bara för att det vänder glömmer man inte...bara för att det vänder betyder det inte att man lägger allt bakom sig.
Livet är en kamp på många olika sätt och alla för vi vår egen kamp...
Jag för min kamp tillbaka till ett glädjefullt liv igen genom att gå på samtal, bearbeta allt som hänt, gråta, älska, hata, skrika, vägra ta skit, se till vad som ligger i min rätt och att vara öppen om allting...
Men alltid sticker det någon i ögonen och uppenbarligen sticker det i dina....

M

27 februari 2012 22:25

Jag tycker uppriktigt synd om din omgivning...

AME

27 februari 2012 22:35

Varför då när ingen min omgivning inte gör det?
De som finns i min omgivning har valt att finnas i min omgivning kanske just pga de inser och förstår...
Jag kan tycka synd att du kan döma då du inget vet...när de som vet inte ens dömer mig...när de som svikit till och med har förlåtit och insett hur fel allt blev...
Men tyck du vad du vill...du är bara en i mängden av oförstående människor...