klockan är strax halv 10 och jag är dödstrött så det lutar åt sängdags snart faktiskt...

I går var det ju utgång i grannbyn men jag hade nog lika gärna kunnat stanna hemma för det var uselt rent sagt men man fick sig ju några öl och tjoa på några få stackars människor i alla fall...
Min hälsingevän hörde av sig att han så gärna ville komma hit och följa med ut och vara med mig...jag visste inte riktigt vad jag skulle svara så jag sa att det var okej så han har alltså varit här hos mig i natt och for först vid halv 2 tiden i eftermiddag.

Har i alla fall förklarat för honom hur jag känner och tänker nu, att jag ser det som något vänskapligt och inte vet om jag vill mer än så. Vill dock att han ska finnas kvar i mitt liv som min vän...för mer än så vill jag inte se det...just nu...tyvärr kanske jag skulle säga för jag tror han skulle kunna ge mig massor av det som jag  behöver, närhet, värme och kanske med tiden kärlek. Men att börja bygga på något som inte "finns riktigt" går inte eftersom det bara skulle bli fel...och det känns lite bättre nu eftersom han kunde förstå mig men han erkände också att något börjat hända hos honom men där skulle han hålla tillbaka fortsättningsvis så vi kommer fortsätta umgås och göra saker tillsammans, som vänner....vi kan ge varandra närhet och värme bara det känns rätt men biten med sex vill jag lägga åt sidan och det verkar han ju kunna ta så det känns bra.

Dock är det ju som så som med allt annat att man aldrig ska säga aldrig för en vänskapsrelation kan ju bli till något mer än så...men just nu finns ingen tanke på att det skulle bli så alls.

I kväll så kom barnen hem i från Stockholm med sin pappa och de övriga, får se när de ska komma till mig igen...nu antar jag de ska vara hemma där några dagar så vi får väl se. Yngsta tösen har jag ju inte träffat på 3 v nu och hon saknas kan sägas...saknar ju äldsta tösen också fastän hon var hos mig i veckan som var.
Barnen är alltid saknade då de inte är här <3

Nej nu ska jag snart ta och krypa ner under täcket, får se nu då i morgon om jag ska åka till Östersund och hämta mina fina vän T där han varit och spelat, han hade en spelning på vägen hem också då så blir det att jag skulle hämta honom så får jag äran att avnjuta lite musik och sång också :)
Så det är nästan så jag hoppas på att han ville jag skulle komma och hämta han...haha, musik är aldrig fel som sagt!

God natt <3

Gårdagen blev en rörig dag för min del...

I tanken tänkte jag åka till min hälsingen vän för att fly hemmet för en stund och höll väl på sa att jag skulle komma men sedan kom annat, mycket trevligare i vägen...eller ska man säga trevligare människa? 
Ja jag vet inte....

Denne hälsingevän blev i alla fall väldigt ledsen och besviken men det var ju inte meningen men jag blev lite arg på honom för då inte jag åkte dit så fick jag plötsligt ett sms där han skrev att han stod på min gård?! Och jag var ju på annat håll...dumt av mig kanske men jag lät bli att svara på de meddelanden som han skickade, dem svarade jag på först i dag.

I går umgicks jag i stället med min vän T och L och det blev lite musik, lite småstadsliv och ett par öl...en trevlig kväll med massor av skratt, och det behövdes!
Jag har ju inte sovit just något senaste nätterna men på morgonsidan så kom min vän T och kröp ner bredvid mig och till hans andetag lyckades jag somna och har väl sovit nästan 4½ om inte 5 timmar nu i natt...kan inte fatta men jämt då jag har någon intill mig som man hör andningen klart och tydligt på så lyckas jag falla in i sömn...och att han en vän som man bara kan ligga intill utan att det finns en tanke på sex, det är UNDERBART!!!
Han är en fin vän som ger så mkt av sig själv...

I dag skulle han åka i väg ett par dagar på spelning men halvvägs så skar hans bil så då ryckte jag ut som en räddande ängel och skjutsade honom dit han skulle...det känns bra att man kan hjälpa sina vänner och sedan så vet ju jag hur viktigt detta med spelningar och musik är för honom. Nu ska jag ev åka och hämta honom där han är på måndag också och jag hoppas att han får det riktigt gott nu bland sina vänner och på alla spelningarna han ska göra...

Nu i kväll ska jag ut till grannbyn igen och sitter och inväntar L och hennes dotter + hennes pojkvän. Min hälsingevän kommer också att komma men han kommer senare...hade väl inte tyckt det var en så god idé men nu får jag ju möjlighet att prata med honom. Jag står vid den punkten att jag bara vill vi ska vara vänner...okej att ge varandra närhet men inget mer sexuellt. Ha honom som vän, precis som jag har finaste T.
Vänner är ju bland det finaste man kan ha så jag hoppas nu att min hälsingevän kan ta detta...jag har ju förvisso redan skrivit hur jag känner etc men nu ges ju möjlighet at prata om det...kanske inte i kväll eller i natt men i morgon innan han åker hem. Och det bästa är ju att prata öga mot öga istf per telefon eller skriva...man kan förklara på ett mkt bättre sätt då.

Men nu stänga ner datorn och invänta L + de andra :)

Svänger rejält för AM i sitt mående nu...
Just nu ogillar jag verkligen både den känsla och de tankar som snurrar...

Varför?
För att de är sådant som känts och tänkts förut, för några år sedan.

Spiralen är åter nedåtgående och jag vet inte hur jag ska få den att vända!
Vet bara att det är jag själv som måste göra det, ingen annan kan göra det åt mig.

Har lagt mig i sängen, hjärtat rusar och ångesten är ett faktum...jag mår inte bra!

Vet inte vem jag försöker lura för när någon frågar hur det är eller hur jag mår så svarar jag att det är bra...fastän det i själva verket är tvärtom.

Tankarna snurrar och skrämmer...hade verkligen behövt en famn just nu :-(

herregud vad dagarna går, och det i en rasande fart...torsdagkväll nu!

Och vad har då inträffat denna dag efter dagens första kopp kaffe?

Jo dagen har varit fylld utav musik, mera kaffe, fotografier och skrivande...och därtill mer tårar.

Har suttit och kollat igenom alla gamla foton som barnens pappa sparade ner på ett USB minne åt mig och gav till mig då jag blev utskriven från sjukhuset...det har tagit mig 2½ år innan jag nu i dag kunde sätta mig ner och kolla igenom detta USB helt och hållet, på alla bilder.
Har gjort det vid något tillfälle förut också men det har då slutat i att jag blivit helt förstörd och inte klarat av att kolla genom alla bilder...men i dag har jag gjort det...men så har jag gråtit också...massor...och det har gjort ont...väldigt ont!

Har även kollat igenom de fotoalbum som jag har och det gjorde ju också att gråten kom över mig och det gjorde så ont att titta på vissa kort...tänk så glad och lycklig jag var på många bilder fastän jag var den där stora feta och äckligt fula A-M...jag var glad och lycklig över att jag hade min familj...en hel familj...

Sen har jag börjat skriva min historia om tiden från den kväll livet rasade och fram tills nu...men det var smärtsamt och jag kom bara till andra dygnet efter det att livet försvann...kunde inte skriva mer...gick bara inte...

Här på kvällssidan kom min vän T in och då kunde jag lägga det hela åt sidan för ett par timmar och det är jaghonom så tacksam för..han har en tendens att komma precis då när jag behöver det kanske som allra allra bäst.
TACK MIN VÄN!!!

Musikörat öppnades som vanligt upp och jag har fått nya förmågor att lyssna på...igen :)

Ville så gärna be honom stanna kvar och hålla mig sällskap men kunde inte förmå mig att be honom om det. Han hade säkert gjort det om jag bett honom men det är liksom inget som man ber om tycker jag...men nu då jag sitter här så ångrar jag ju så klart mig. Vi har ju faktiskt sovit tillsammans förut och vi har varit nära varandra utan att det hänt något...hade bara behövt få ha någon nära mig nu i natt känns det som. Någon beröring hade inte varit närhet eftersom det inte är det som jag saknar just här och nu utan närheten till en annan människa bara...att ha någon nära.

Men jag sa inget, jag frågade inte...bara kramade honom och sa hejdå och såg hur han for hem till sig...och här sitter jag...och känner mig ensam!

Jag har förvisso kunnat få både sällskap och närhet utav en annan person nu i kväll men jag vet inte riktigt vad jag står någonstans där i relationen mellan han och mig så jag håller mig lite på avstånd och backar där just nu...tyvärr kanske man får säga. Men det är något jag måste känna av nu innan saker kanske blir helt fel...stanna upp i stället för att  bara köra på...

Orkar inte tänka mer nu...kryper ner och....dör av...god natt <3

Då jag skrev mitt tidigare blogginlägg så kändes ju stunden rätt så okej och det gjorde det faktiskt större delen utav kvällen men såråkade jag spela fel spellista på spotify, en lista där det finns en låt som alltid får mig att "gå sönder" och så TYPISKT att jag skulle lyssna just på den listan där den fanns med för då gick jag ju så klart sönder...

SUCK!!!

Kan säga att den låten nu är lagd i en helt annan lista och egentligen skulle jag ta bort den helt och hållet...fast det finns stunder då det är skönt att lyssna på den och bara få vräka ur sig. Men det var liksom inte det som var meningen i går eftersom jag ju faktiskt trivdes med den stund som var och jag mådde gott...

Men så gick jag sönder och som alltid såna ggr så börjar tankar och funderingarna att snurra på och de eskalerade ju så klart till något stort, dvs en enda stor kaotisk kaos!

Tårar, gråt, ilska, förtvivlan, hat, kärlek, hopplöshet, glädje, sorg, skratt...hela känsloregistret har nog gåtts igenom i natt och någon sömn har det som sagt inte blivit.

I stället har jag spelat musik och gråtit, sjungit med så jag nästan tappat rösten, kramat kudden, slagit på kudden, hoppat jämnfota av ilska, skrivit, läst, skrikit och bara legat och stirrat i taket.

Den absolut värsta känslan i det hela är detta att jag känner mig så trasig och vilsen när det blir så här...söndertrasad utav allt som hänt, allt som gjorts, allt som sagts och vilsen för att det funnits och finns så mycket kaos i mitt liv.

Skrev följande i går kväll/natt...

Är definitivt inte vän med den jag ser i spegeln varje dag.
Jag har tappat bort mig själv, har inget jag.
Tidigare såg jag tydligt alla mina fel.
Nu står jag och letar dom och känner mig allt annat än hel.
Min självkänsla ligger under sulorna på mina fötter.
Självförtroendet svärtat utav mina bakomliggande rötter.
Hån, sparkar, utanförskap, slag , övergrepp, spott och spe.
Har format mig till en som sitt egna värde har svårt att se.
Jag har tappat bort mig själv, har inget jag.
Är definitivt inte vän med den jag ser i spegeln var dag.

Och det är ju så jag känner...så jag ser på mig själv, inte alltid men väldigt ofta.
Har väldigt svårt att se något fint eller bra hos mig...MEN jag vet att jag är en bra människa och jag vet också att jag ser rätt bra ut MEN att  veta och känna är ju 2 helt skilda saker.

När jag tillexempel står naken framför spegeln då jag duschat så försöker jag se på mig själv med positiv känsla och positiva ögon men...jaaa, det går ju inte så bra då jag ser hur allt hänger efter min viktnedgång på över 100 kilo.
Lovade mig själv innan operationen att jag inte skulle bry mig om tomma och hängande bröst, hängande gäddhäng eller hängarsel etc men nu....jaaa, jag gillar inte hur min kropp blivit.

Jag är jätteglad över att jag tappat all den vikt jag har gjort för jag orkar ju så  mycket mer nu och jag kan vara aktiv på ett helt annat sätt i mångt och mycket MEN...
Vet ju att jag aldrig kommer få möjlighet till att operera mig så att brösten kanske kunde få lite fyllnad eller ta bort mina gäddhäng eller fladdret på insidan utav låren...jag kommer ju få leva med den kropp jag har nu så jag MÅSTE försöka börja gilla den, jag måste försöka älska mig själv och framför allt MÅSTE jag tro på och ta till mig allt positivt som andra människor säger till och om mig.

Fick så sent som i natt höra från en person på fb:s chatt att jag var både snygg, vacker och sexig...åh vad jag önskar att jag kunnat fått låna hans ögon de gånger som jag känner mig äcklig, ful och trasig!

Men får jag höra sådana kommentarer tillräckligt många gånger så kanske det kan göra att jag själv kan se det och känna mig som så?! Jag menar, jag har ju fått höra motsatsen så många år och det är ju så jag känner mig...blev ju nästan hjärntvättad med hur ful och äcklig jag var alla år i skolan och det har ju fått mig att känna mig så under alla år.....

Jag har ju faktiskt fått ta emot många goa kommentarer då jag varit ute bland folk och jag har väl försökt ta till mig dessa genom att säga tack...men jag tror nog inte jag tagit till mig allt som sagts ändå utan det har nog liksom bara passerat genom huvudet, hjärtat och själen.

GUD så negativ jag är...jag vet! Så ni behöver inte påpeka det är ni snälla för jag vet...

MEN jag försöker verkligen ändra på mig....jag svär!

Natten i natt var inte kul men i dag skiner solen och det känns bättre inombords...nu får vi se vad denna dag har att bjuda på, hittills har det blivit en promenad på 2 timmar och efter det en dusch och nu sitter jag här med dagens första kopp kaffe och den skall NJUTAS!

Klockan är strax efter 19 och jag kom hem för ungefär en halvtimme sedan efter att ha varit ute på vift några timmar och hälsat på först "lillsyrran" och sedan L + att jag var in på konsum innan jag åkte hem.

Har precis ätit och det fick bli 2 varma smörgåsar med skinka, banan och curry.

Har gjort mig en kopp kaffe och tänt en massa ljus och kan nog konstatera att jag har det rätt så gott ändå just nu fastän jag sitter här ensam och fastän någon saknas.

Jag har mycket att vara tacksam över här i livet...jag lever fastän jag kanske inte borde gjort det, jag har 2 underbara döttrar som betyder allt för mig och jag har så många underbara vänner och människor runtom mig så fastän jag är "fattig" pengamässigt så är jag ändå väldigt, väldigt rik.

Bland mina vänner så finns det dom som betyder lite extra mycket för mig, sådana som skulle göra mig "halv" om jag förlorade...så dessa hoppas jag få behålla livet igenom. Finns de som gett mig så mycket genom det minsta lilla många gånger och jag HOPPAS att mina vänner förstår hur värdefulla de är för mig...för de är ju en del i min STORA familj...jag och barnen är den LILLA familjen men mina vänner är min STORA familj...

En av mina fina vänner sa till mig i början av vår vänskap "-Anna-Maria, vänner är bland det finaste man kan ha här i livet"...och jag är nog faktiskt beredd att säga att han hade så rätt i det.
Han är för övrigt en av de vänner som jag skulle känna mig "halv" om jag förlorade för han är en av dom som fick mig att bli "helare" efter det att jag var sjuk...han är en av de som gett så otroligt mycket genom att ge det lilla lilla och han kom in i mitt liv precis då jag behövde det som allra allra mest.

Och jag ser honom ej heller mer än just som min vän...för det om något skulle vara att äventyra vänskapen och den är för värdefull för att äventyras. Men visst....skulle han visa något....ja då kanske jag skulle vackla något men INGET får äventyra den vänskap vi har!

Pratade med äldsta tösen via fejjans chatt nu i kväll...resan ner till sin farmor och farfar hade gått bra.
Får se om jag kan lyckas köra på skype något i  morgon och prata med de båda gulden något.

På lördag funderar jag på utgång åter igen men jag vet inte...de kör 50/60 tals musik i grannbyn men jag vet inte.

Vi får se hur helgen blir...

(skriven november 2009)

Känner mig så smutsig 
står och skrubbar sönder min späda kropp 
Ser bilder utav dina händer 
som rörde mig från tå till topp 

Jag var ju så liten 
knappt fyllda sju 
Jag befann mig ju i barndom 
och den förstörde du 

Det har påverkat mig genom livet 
de saker du gjorde mot mig 
Det förstörde min kärlek 
om du inte redan vart död hade jag dödat dig 

Allt detta hade jag förträngt 
till dess jag börja i hypnoterapi 
Saker uppdagades 
som jag fann alla svaren i 

Du utsatte mig för saker 
som inget barn ska vara med om 
Du förstörde mitt liv 
jag blev ihålig och alldeles tom 

Din äckliga stank 
och viskandet i mitt öra 
Dina smutsiga händer 
kan jag i bland både se och höra 

Omedvetet har detta påverkat mig 
i relationer till män som kom mig nära 
Har inte haft någon lust 
de har sårats och blivit tvära 

Nu då jag vet allt detta 
så är det redan försent 
Jag förlorade allt 
som av betydelse gjorde livet lent 

Jag förlorade min kärlek 
hela min familj 
Jobb, vänner, hem 
nu har jag inget av det som jag vill 

Jag blev utsatt 
för saker då jag var barn 
Som lindade in mig 
i otrygghetens garn

Jag är glad för att du är död
Må du hamnat i helvetet det heta
Brinna där ska du för alltid göra
Någon väg ut därifrån behöver du ej leta

Skriven i juli 1989...

Jag stoppar i mig tabletter 
som ska få ditt hjärta att sluta slå 
Dom dödade dig inuti mig 
hur ont det gör kan ingen förstå 

Mera tabletter fick jag ta 
för att få dig att stötas ut 
Blodiga klumpar kom ur mig 
ditt liv hann inte ens börja innan det tog slut 

Tänker så ofta på dig 
du hade nu varit 23 år 
Det går inte att glömma en sådan sak 
tiden läker inte alla sår 

I bland brister skorpan 
och såret börjar blöda igen 
I bland jag tänder ett ljus 
och riktar min blick mot himmelen 

I bland himlens alla änglar 
vet jag att du finns 
Du kom aldrig upp i min famn 
men dig jag alltid minns 

Jag blev mamma tidigt 
men mitt barn finns inte hos mig 
Ett litet liv mig alltid fattas 
mina tankar går så ofta till dig