Tog förvisso lite tid innan jag väl somnade men då jag somnade så sov jag och sov som en liten gris fram tills klockan var strax före 9 nu till morgon utan att vakna en enda gång!? Inte vad jag vet i alla fall...kan hända jag vaknat men somnat om lika snabbt?!

Drömmarna i natt har varit...ja vad ska man säga, underbara?! Eller iaf väldigt väldigt bra.....

I dag åker äldsta guldet med sin pappa och de andra ner till stockholm så nu blir jag ensam i några dagar och det känns...både bra och inte. Ska försöka ägna tiden åt mig själv och bara vara, ta var stund som kommer som den är och låta den bli till vad det blir.

Hade tänkt gått ut och gå nu men det blåser så infernaliskt just nu så den där promenaden får nog allt vara ett tag tills det lugnat ner sig...snön bara yr här utanför och nyss blåste taket på fågelhuset i väg så jag fick ut och jaga det och det är tur att pulkorna ligger inne i kattgården för annars har väl de seglat i väg också, nu far de omkring där innanför kattgårdens "väggar" bara.

Har slängt i gång en tvätt här precis och ska väl ta mig en liten vals med snabeldraken har jag tänkt och sedan får vi se vad som händer. Kanske gör mig en tur till någon kompis en stund här eller så blir jag bara hemma och bara är i dag...

Medan dottern var nere i Birsta för att bland annat försöka få en skymt utav YOHIO och få hans autograf så sitter mamman här hemma och kollar uppdateringarna på st:s hemsida med bilder därifrån...och vad får jag se?
Jo en bild där äldsta tösen står längst fram (svart luvjacka och ljusblå jeans) vid YOHIOS signeringsbord och ska precis till att få hans autograf...så jag antar att hon är glad nu :)

Älskade guldkorn <3

men jag bara rasade då jag skulle till att försöka somna...fick den där otrevligt otäcka känslan att gå sönder och samman så jag fick gå upp och lägga mig i yngsta tösens säng en stund eftersom jag hade äldsta guldet intill mig nere i min säng.

Allt bara snurrade på, bilder från min barndom dök upp och det var som att återuppleva vissa händelser åter igen och jag gick sönder...jag vet inget annat ord som passar in på det som hände. Tysta tårar, ett knip i magen och tyngdhetskänsla i bröstet och förtvivlan.
Låg uppe i ungefär 2½ timme utan att somna så jag gick ner igen och kröp ner bredvid äldsta tösen på morgonsidan men somna lyckades jag inte göra så nu sitter jag här och har varit vaken sedan strax efter 6 I GÅR MORSE...vet inte om jag kan påstå att jag är direkt trött, snarare tom på nåt konstigt sätt.

Äldsta tösen åkte till sin pappa strax före halv 12 eftersom de skulle åka ner till Sundsvall och Birsta bland annat som jag skrev om i går...sminkkurs inbokad kl 15 och sen uppträdande och signering med YOHIO 18.

Strax före 11 fick jag (vi) besök utav finaste T och han är ju verkligen en människa som kan få en att känna sig bättre till mods och det behövde jag verkligen nu i dag. Han sa så många saker i dag som gjorde mig varm inombords och det är saker som jag själv måste se hos mig själv och tro på...jag måste se på mig själv med andra ögon och jag måste framförallt börja tro på mig själv.

Men båda dessa sakerna har ju jag väldigt väldigt svårt med. Vet liksom inte hur många gånger jag stått där naken framför spegeln och försökt tycka om den person som jag ser däri...men det går liksom inte.
Har försökt stå där och hitta saker med/hos mig själv som jag faktiskt kan tycka om men det enda jag tycker om hos mig själv (och som jag alltid tyckt om) är mina ögon...resten?! Njäe.....men jag MÅSTE!!!!!
Jag måste, måste, MÅSTE!!!

Jag måste lära mig att tycka om både min kropp och mig själv...det bara är så, jag måste!

Sen måste jag sluta se bakåt på det som varit för det är förlegat och historia och inget som varit går ju att ändra på så egentligen finns det liksom ingen idé att tänka bakåt...tänka framåt däremot är något jag behöver börja göra. Se framåt, mot de "mål" jag har och dyker det upp hinder efter vägen dit får jag ta dem när de dyker upp. Det är ju inte ens säkert att det finns några som helst hinder alls i vägen mot vissa önskningar och sånt så då ska jag väl inte ens tänka "men tänk om" eller "men det går ju inte"...

Han är väldigt klok min vän och jag hoppas han förstår hur mycket han har varit till hjälp under den tid vi känt varandra...han har varit värdefull från första stund och kommer nog så alltid att vara. Jag kan ju dock vara lite trög i mina tankar i bland men det han sagt  brukar sjunka in eftersom...och det tror jag nog det han sagt nu i dag också kommer att göra. Jag tog ju till mig det han sa...men jag måste nog få vissa saker sjunka in än mer, för då man får höra saker från en människa som man aldrig tidigare har fått höra...ja sånt tar tid att ta in...
Jag har ju fått höra motsatsen många många gånger till det han sa i dag så jag tror ju att det är så det är...min självkänsla och självförtroende har fått sig många törnar under åren.

Min vän kunde också konstatera mina spänningar bak i nacken och ryggen och han tröck på vissa punkter som fick det att stråla ut i fingrarna och det gjorde så där "ontskönt" då han kände...och han tyckte definitivt att jag skulle boka tid hos någon professionell massör för att få bukt med dessa spänningar som jag har.

Kan ju säga att jag inte hade något alls emot att han rörde vid mig, tvärtom...han hade gladeligen fått massera mig för nyporna där var det minsann inget fel på men det fanns inte riktigt tid till det för om man börjar massera kan man ju inte (eller ska man ju inte) sluta massagen innan man masserat ut allt riktigt ordentligt och det hade nog tagit sin lilla tid att massera ut alla knutar etc bak i min nacke och rygg skulle jag tro...så jag lär nog ta mig råd att beställa tid hos någon.

Fast vem vet, någon gång kanske min vän får tid över...också :)

Nu till morgon har jag plockat hem skype till min dator igen, gjorde det förut också men fick då inte till det riktigt...fick bild men hade inget ljud...men nu så! Så i kväll blir det nog ett litet samtal vid skype med yngsta tösen som ju fortfarande är hos sin farmor och farfar. Blir ju lite på ett annat sätt då man även kan se den man pratar med...Astrid är ju så mycket för katterna också så förra veckan då vi pratade via skype på Hannahs dator så fick jag lov att hämta dom en och en och hålla upp dom framför kameran och gissa om Astrid tyckte det var kul?! Hon skrattade gott kan jag säga...

Så nu då mitt sällskap åkt hem vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till...skulle ju vara gudomligt skönt att tippa omkull sig en stund på soffan men det är inget jag tänker göra eftersom jag hellre vill försöka sova i natt som kommer...för lägger jag mig nu och somnar så kommer sömnen till natten garanterat att bli förstörd och det är ju bättre att man sover då man normalt sett ska sova, nämnligen om natten.

Så jag får väl sysselsätta mig i den mån jag kan med något som håller mig vaken och upprätt...just nu sitter jag och lyssnar på musik och småsjunger, skulle vilja göra mig lite mer kaffe men jag tror inte min mage skulle uppskatta mer kaffe på ett tag. Har druckit alldeles för mycket redan i dag...och det känns kan jag säga.

och äldsta tösen och jag har suttit och tittat på en film och skrattat så tårarna runnit och magen gjort ont!
Det är förlösande skönt att skratta i bland och i kväll behövdes dessa skratt.

Vi kollade på filmen "dum & dummare", ingen direkt höjdarfilm men det finns en scen i filmen som får oss att skratta något oerhört och så gjorde vi även i kväll :)

Efter filmen kollade vi på slutat av farmen och därefter familjen annorlunda och nu den danska serien dicte...kan ju inte påstå att jag är någon inbiten tevefantast egentligen utan den står mest på som sällskap i vanliga fall då jag är ensam men då barnen är här så blir det ju annat.

I morgon ska äldsta tösen åka till Sundsvall och gå en smink kurs på make up store och sedan så är ju YOHIO och uppträder + signerar på birsta city i morgon kl 18. Jag hoppas tösen får möjlighet att se honom och få en autograf, tror hon skulle bli rätt glad över det.

Pratat med yngsta guldkornet på telefon nu i kväll, saknar det lilla guldet men hon har det superbra hos sin farmor och farfar och till helgen kommer hon ju hem igen...så nästa vecka kommer hon nog till mig.

Får se nu om jag får något trevligt besök här i veckan. Äldsta tösen följer ju med ner till Stockholm då de ska ner och hämta lillasyster så då blir man själv igen...och då är alltid besök så där extra välkomna...

Just i dag skulle jag så gärna vilja be en av mina fina vänner om en sak men jag vet inte om det är något man kan be om...skulle behöva få känna lite närhet, bara få luta mig emot honom och bara vara så som den jag är.

Kanske till och med få gråta en liten skvätt och släppa på ventilerna...

Känner ett stygn utav den här jäkla ensamheten nu och tillsammans med honom mår jag så bra och jag vet att han skulle kunna ge mig den närhet jag behöver om jag bad honom och om han hade möjlighet MEN det är inget jag tänker be om...för man ber kanske inte om något sådant?

Egentligen har jag ingenting emot att vara ensam, har kommit till den punkten att jag faktiskt kan uppskatta att vara ensam i bland och till och med tycka att det kan vara skönt men så kommer det stunder då jag bara saknar att ha någon i min närhet och ensamheten till och med kan göra lite ont.

I bland vill jag ha någon intill mig i soffan om kvällarna som jag skulle kunna luta mig emot och prata om dagen som varit, någon att planera saker tillsammans med, någon att laga mat tillsammans med, någon att somna intill om kvällen och vakna upp intill på morgonen. Någon...

MEN jag skulle ändå vilja ha möjligheten till att kunna vara ensam också i bland så den dag jag träffar någon ny kärlek (OM jag träffar någon) så kommer detta med att eventuellt bli sambos ligga ganska långt fram, fast det är klart om allt känns helt rätt och man kan ge varandra den friheten till att kunna få vara ensam i bland så kanske det blir annat...men det funkar ju bra om man är särbos också :)

Men i nuläget tror jag faktiskt inte jag är ute efter något förhållande heller men jag skulle behöva lite mänsklig go närhet...

Fast jag får nöja mig med närheten i från mina 3 lurvtussar också kommer ju snart äldsta tösen <3

Fredagens föreläsning berörde mig in i själen och det är ett underbart initiativ som han som ordnat med föreläsningen tagit och det kommer bli fortsatta föreläsningar och ev temadag här framledes...samtliga på plats då i fredagskväll var enade om att man måste arbeta mot detta med mobbing.

Föreläsningen rörde upp en del inom mig själv också så tankarna snurrade på rätt så bra då det var dags att lägga sig, låg säkert vaken 3 timmar efter det att Hannah hade somnat och bara funderade...något jag ju är bra på att göra, FÖR mycket också i  vanlig ordning.

I lördags åkte jag upp till Ånge för att gå in på systemet och inhandla något drickbart till kvällen. Släppte utav tösen hos sin pappa innan jag for för hon ville inte följa med och sedan skulle hon ju ha åkt till sin pappa i alla fall eftersom jag skulle ut då på kvällen.

På vägen hem från Ånge åkte jag in och fikade lite hos en vän och sen var det bara att åka hemåt och börja fixa lite, hade egentligen tänkt lagt mig på soffan en stund men fick för mig att jag skulle dammsuga i vardagsrummet...slutade med att jag dansade runt med dammsugaren i hela huset och när det väl var gjort, ja då var det dags att hoppa in i duschen.

Vid halv 6 dök min vän L upp och vid 7 kom kusin vitamin och en kompis så vi satt och surrade, lyssnade på musik och ljummade. L åkte neröver mot grannbyn vid halv 9 eftersom hon skulle jobba och vid 22 åkte sen jag, kusin och A neröver...och vad kan man säga om kvällen?

Ja i vanlig ordning blev den ju så där galet "tokrolig"...och som alltid träffade man på allt trevligt folk!

Dansade och tjoade då bandet CO-PILOTS spelade och jag var till och med upp på bordet och dansade tillsammans med vänner...haha! Jösses....också lyckades jag väl flörta lite...hua, hua!
Så kommer de tillbaka och spelar så lär jag behöva både solbrillor och peruk skulle jag tro...
40 års kris?! 40 års gris?!

I går gick dagen lite i segehetens tecken och det var väl inte så konstigt eftersom klockan var närmare 6 då man kom hem. Hade ont som tusan i nacken och ryggen så det kändes ju att man levde....
Åkte till min vän L en stund för jag var tvungen att åka och kolla om min mobil hade ramlat ur i hennes bil och TACK OCH LOV så hade den gjort det...vette tusan vad jag hade gjort om jag tappat bort den "på riktigt".
Satt och drack kaffe och surrade lite och sen då jag kom hem igen så tog jag och gjorde lite varma mackor = nam nam och la mig på soffan och läste en tidning som jag köpte.

På kvällen kom L hit och vi satt och pratade lite, hon hade tidigare under dagen tagit ett svårt beslut och jag är så ledsen för hennes skull för ett sånt  beslut är aldrig lätt att ta och sånt gör ont ända in i ens själ...jag hoppas du vet att jag finns här som din vän och dörren är alltid öppen här, skulle den vara låst så öppnar jag och skulle jag lagt mig så kliver jag upp...

Och så i dag är det måndag och ny vecka...nacken och ryggen är ondare än ondast i dag...nästan så pass att jag mår illa och jag ska villigt erkänna att jag skulle behövt en massage nu och ett hett bad att krypa ner i. Var LÄNGE sedan jag hade så här ont kan jag säga...

Vad som händer och sker i dag har jag ingen aning om, skulle behövt åkt och uträttat ett ärende men som det känns nu så åker jag nog ingenstans i dag för att ratta bilen skulle nog inte vara så skönt för denna nacke...äldsta tösen ska väl komma till mig i dag är det tänkt så vi kanske tar oss en film kväll hon och jag...

I dag är inte min kropp och jag riktigt vänner med varandra.

Nacken och ryggen är onda i dag och något verkar ha hamnat väldigt i kläm eftersom jag är bortdomnad på vänstersidan från käken och ut i armen...det är nu som man skulle haft en karl som kunnat massera och knåda en samt ett varmt badkar eller en badtunna att krypa ner i!
GUD så underbart skönt det hade varit...

Upp med Hannah i morse och sen då hon hade åkt till skolan så la jag mig på soffan en stund och läste...och somnade om i vanlig ordning. Sov väl en halvtimme ungefär men jag måste säga att jag hann drömma väldigt på den korts stunden...och OJ vilken dröm! Undra om jag är utsvulten vad gäller detta med närhet, beröring och sex eller vad?!?!

Hrrrmmm...det var ju nästan så att jag rodnade då jag väl slog upp ögonen, hahahaha!!!

Men jag kan ju inte klaga över vad som hände och skedde i drömmen, kan bara konstatera att jag nog är lite svulten    

Mitt på dagen fick jag vara en "räddare i nöden" då jag åkte och agerade hjälpstart åt min vän T.
Suttit en stund på björnbiten och fikat med honom, hans son, äldsta tösen, en kompis och hennes son, en gammal vän från förr och ytterligare en kompis...många människor i omlopp runtom mig i dag och det är UNDERBART!
Såna dagar lever jag upp!

Det finns en sak som jag just nu så gärna skulle vilja få ur mig men jag vet inte om bloggen är det rätta stället att skriva om det eftersom det är väldigt personligt...nog för att jag är öppen utav mig men jag vet att skriver jag om detta så kommer det säkerligen droppa in en massa kommentarer kring detta och det vill jag inte ta...inte nu, inte än...kanske aldrig...ska väl inte ens tänka på eller kring det som jag vill få ur mig.

I kväll ska jag ta med mig äldsta tösen och någon/några av hennes kompisar på föreläsning i Fränsta om och kring mobbing och utanförskap och detta med att vara annorlunda. Föreläsaren heter Magnus Hellberg och kommer i från Sundsvall...han är väl kanske mer känd som sångaren/rapparen Mange Myt. Jag känner honom själv personligen lite så där men det är något år sedan vi pratade. Träffade honom på en fest för en kompis för något år sedan och sedan hade vi viss kontakt under tiden jag låg på sjukhus...men efter det har vi inte haft någon kontakt alls. 
Han är en intressant person som har varit med om väldigt mycket och har massor att berätta...ämnet mobbing är något som berör mig väldigt eftersom jag själv varit mobbad från lekskolan och till dess jag gick ur gymnasiet.

Och det är något vi måste föra en öppen diskussion och dialog kring med våra barn och vänner för det är något vi alla måste hjälpas åt att motarbeta och på alla sätt försöka förhindra att det sker. INGEN ska behöva utsättas för mobbing...usch!

Alla ord som jag fick höra under dessa år är ord som jag hör än i dag och alla handlingar som jag utsattes för är sånt som fortfarande finns färskt i mitt minne och som faktiskt påverkar mig vissa stunder och i vissa situationer än i dag och lär nog så göra livet igenom...så mobbing är inte något som bara är just för stunden det sker, tänk på det!!!

Jag HOPPAS att så många som möjligt går på kvällens föreläsning nu bara....

Jag skulle själv kunna tänka mig att ställa mig upp och berätta om hur jag hade och har haft det...om min berättelse så bara skulle få upp ögonen på en enda mobbare eller vara till hjälp för en enda utav de som är utsatta så skulle det vara värt oerhört mycket...så vem vet, kanske jag står en dag och berättar om mitt...precis som Magnus nu ska göra i kväll...