gick jag höggravid med Astrid i magen och hade 1½ vecka kvar till beräknad födelse.

Var rätt kvällstrött utav mig och hade väl lagt mig relativt tidigt men hann inte somna riktigt utan väcktes utav ett telefonsamtal som jag aldrig kommer att glömma.

Ser att det var min kusin som ringde och då jag svarar hör jag knappt vad hon säger men jag hör ordet död...va svarar jag och sedan kommer orden "pappa är död" och sedan hör jag bara hur min kusin gråter.

Frågar om jag ska komma och jag hör hon säga "ja" samt "hämta mamma också"...

Kan säga att jag har nog aldrig varit så snabb ur sängen, så snabb på med kläderna och så snabbt i väg med bilen någon gång...det trots att jag var lika otymlig som ett kassaskåp med magen högt i vädret. Min dåvarande fattade nog inget utan jag bara for i väg med orden "Ls pappa är död".

Åker och hämtar hennes mamma och sedan hem till kusin....bara går fram till henne och kramar om henne hårt och länge...ord behövdes inte.

Till saken hör att även min kusin var höggravid vid detta tillfälle och hade beräknad födelse dagen före mig men hade fått tid för snitt den 1 mars...

I dag är det 7 år sedan min kusins sambo hittade hennes pappa som hade somnat in hemma hos sig...7 år sedan hon miste sin älskade pappa.

Mina tankar är hos dem i dag och jag har varit till hans grav och tänt ett ljus i dag...hennes far  var en mycket speciell människa och jag har enbart glada minnen utav honom...han var en människa som verkligen kunde konsten att bjuda på sig själv, en sån pappa som jag önskade att min var.

Du är saknad STIG ROLAND <3

Satt i godan ro och drack kaffe, lyssnade på musik och surfade runt bland lite bloggar förut i dag då jag fick besök utav bästa L så jag har haft kaffesällskap och det har surrats och pratats bort en stund här på eftermiddagen...och besök är alltid lika välkommna och uppskattade :)

Ska väl se till att försöka få något i magen nu också...mer än bara kaffe...börjar känna mig ganska så kaffespeedad om man säger så. Men frågan är vad man ska hitta på och äta...jag äter ju liksom inte med någon ordning då jag inte har barnen hos mig. Ska jag ta en macka eller två kanske eller ska jag "orka" ställa mig och laga någon mat?!

Hmmmmmm....

Fick ju ett trevligt samtal också i går...eller i natt ska man väl säga.
En gammal vän och tillika gammal kärlek ringde upp mig strax före 1 i natt och vi pratade i nästan 2 timmar.

OJ så mycket roligt han och jag har varit med om under dom år som vi umgicks som mest...sen gled vi ju i från varandra och återupptog kontakten lite sporadiskt igen för kanske 1-2 år sedan via facebook, något jag är glad för...för även om vi inte pratar så ofta så finns han ändå med i mitt liv igen på ett sätt.

Samtalet i natt var dessutom välbehövligt eftersom jag säkerligen annars hade grubblat på samtalet jag haft strax före innan han ringde...men jag kom på helt andra tankar under vårt samtal.

Till saken hör att han också känner den andre personen så han förstod mig...

Vad pratar man då om i telefonen i 2 timmar då...ja, när man inte träffats på så lång tid så fanns det ju hur mycket som helst att prata om och vi hade med största säkerhet kunnat prata ännu mer men då klockan närmade sig 3 var det dags att försöka få lite sömn men vi kommer säkert prata fler gånger.

Kan nog hända att vi ses något också framöver, för att fika och prata gamla minnen och annat...kanske jag åker upp och hälsar på honom och hans familj något framöver...det vet man aldrig.

Vänner är bra de....de är ens andra familj <3

En del människor kan konsten att suga energi ur en och i går kväll råkade jag ut för en utav dessa :-(

En person som alltid får mig både ledsen, arg, irriterad och besviken vid varje tillfälle jag pratar med denne och han har druckit....ALLTID ska han komma med något nedlåtande och ändå påstår han att han älskar mig fortfarande?!
Jo tjena...möjligtvis tror han det varje gång han dricker....men älskar mig, ja det har han nog aldrig gjort och ändå ödslade jag bort nästan 2 år på honom!

Men det gjorde jag ju för att jag hoppades, jag ville tro på det han sa...men...ja...till sist slutade det ju  med att jag lämnade honom för 10 månader sedan.

Och nu kan jag känna att jag är glad för att jag kom till den punkten för inget har förändrats och jag betvivlar att det någonsin kommer att göra det heller...och det är synd för han är en fin människa, egentligen.

Fick åter igen höra hur mycket han älskade mig och att han absolut inte ville ha någon annan än mig och fick han inte tillbaka mig så skulle han inte ha någon annan heller...det är ju synd att han liksom kommer på detta 10 månader efter det att jag lämnat honom?!
Men sen tvärvände det och det började i stället slängas skit emot mig i vanlig ordning...jag var en idiot och han berättade att hans föräldrar ansåg att jag var detsamma...och där kände jag "men dra åt helvetet!"
Kanske de borde ta reda på vad deras käre son gjorde och har gjort också....

Sen klankade han ner på att jag är sjukskriven och inte har något jobb men där tog det hus i helvetet kan jag säga. Till saken hör ju att jag sökt vart enda arbete som jag kunnat under i stort sett hela tiden sedan jag blev uppsagd och jag har varit honom till stor hjälp...

Han kom in på den utbildning han går nu tack vare mig, att jag hjälpte honom med proven och till och med gjorde 2 prov åt honom för han klarade inte av det själv...så hade inte jag gjort dessa prov åt honom hade han inte kommit in på utbildningen men vad har man fått för det?!

Fasen, kanske det är jag som skulle gått den där utbildningen till isoleringsmontör...jag menar JAG klarade ju intagningsproven, inte han ?!

Nej, man är väl för snäll i bland helt enkelt...också finns det dom som inte tror att jag ger något utav mig själv?

Nåväl, jag avslutade iaf samtalet och bestämde mig att detta bara skulle få rinna av mig så som vattnet rinner utav en gås då man häller vatten på den...jag orkar liksom inte med negativ energi längre. Jag behöver positiv sådan i mitt liv...så nu är definitivt alla broar brända där och de kommer inte kunna byggas upp igen.

Trist...ja visst men jag vill framåt i livet. Jag har ältat dåtiden nog nu...och vill gå mot framtiden i stället.
Leva i nuet med siktet framåt....LEVA!!!