Hittills har det varit lite utav en "stökdag" där jag bland annat har rensat bland lite kläder och annat, rensande som jag dragit ut på men som nu är påbörjat.

Dagen började vid kvart i 7 för min del men då hade jag legat vaken sedan 6 men stannat kvar i sängen och skrivit lite samt löst lite korsord. Korsord är förresten också en rätt bra sak för att få tankarna på annat...sedan är det ju alltid bra för hjärnan att få arbeta.

Äldsta guldkornet kom en sväng på förmiddagen, skulle hämta sina addidas byxor som hon hade lämnat hos mig och som jag hade tvättat. Pratade lite om ditten och datten och datten och ditten...hon förgyllde min dag kan jag säga  

INGEN ska i alla fall få komma och påstå att jag inte älskar mina barn för det gör jag utav hela mammahjärtat och mest av alla i hela universum...så nu vet ni det!

I dag har varit en dag där tankar snurrat och känslor har exploderat..tentan av det hela ett blå haka och spricka i käken...allt bara för att fråga en sak och säga vad jag tycker, får man inte fråga saker? Får man inte berätta saker?

Har  varit ute och åkt i drygt 4 timmar i dag för att rensa skallen och vråla. Vårla är faktiskt rätt frigörande, även om man känner sig helt tom efteråt...måste på grund utav en kommetar tillägga att jag INTE körde runt alla dessa 4 timmar utan jag åkte till "mitt ställe" och satt där en stor del utav tiden så nu behöver ingen ifrågasätta det!

Har inte haft någon som helst matlust i dag, hittills har jag bara fått i mig ett glas mjölk och det är inte bra...som gbp opererad bör man få i sig rätt kost för att behålla resultatet och för att magen ska fungera som den ska, men det går bara inte att äta...ska dock prova att få i mig något framöver kvällen.

Hade hoppats att hjärtat hade kommit ner i kväll men det är tydligen att föredra hockey och att dricka öl, precis som i går...blir så ledsen att han inte kan lyssna då jag säger att jag behöver honom och att jag behöver hans famn.. Ej heller då jag ber att få bli älskad, för det är det enda jag vill...enbart hans ord räcker inte till...och då har det gått snart 2 år och det har bara varit ord...vet ärligt inte hur länge till jag vill ha det så här...

Nu blir det teve en stund och sedan blir det nog n rätt tidig kväll för min del. Vaknade strax efter 03 i natt som var och kunde ite somna om..provade sova en stund i morse men se det gick inte så bra det heller.

Ju djupare jag ramlade ner i min depression desto fler saker tog jag till mig i sjukdomen...har haft någorlunda kontroll över samtliga sedan jag skrevs ut från sjukhuset i augusti 2010 tack vare terapi och samtal...ända tills i kväll.

Inget stort, inget farligt men dock en sak jag HAFT kontroll över...nu visade det sig att jag tappade den kontrollen.

Nu blir det till att arbeta med den här biten igen vid mina samtal på affektiva...faan också !!!

Många tror kanske att detta med depression är någon man blir helt frisk i från men då kan jag upplysa er om att om man en gång befunnit sig i en riktigt djup sådan så bär man det med sig genom hela livet och den kan även påverka en livet igenom...det går att hålla den i schack men det är lätt hänt att man kan trilla in i den igen.

Att vara "vanligt" ledsen kan man ju vara till och från men en människa med en bakomliggande depression i bagaget kan ramla ner för en bagatell om det vill sig illa.

Själv kan jag falla om jag hör en sång på radion och då pladask...om jag ser något på teven som skapar minnen kan jag också falla. Det är inte alltid jag faller lika hårt, vissa gånger blir jag "bara ledsen"...

I kväll blev jag mer än ledsen....

Nu är jag ensam med mitt sorgsna hjärta
och skild från den, som all min kärlek har.
Vem ska nu lindra denna bittra smärta och
skänka fröjd åt dessa sorgsna dar?

Du lämnar mig med tårar i mitt öga
och går från mig uti en annan famn.
Må Gud i himlen dig en gång belöna,
och låt oss råkas i det sälla land!

När allting liv och glädje, sällhet andas,
när du bland vänner säkert glädjer dig,
då sörjer jag, och mina suckar blandas
med minnet av, att du är skild från mig.

Om någon gång i aftonvindens susning
du hör en röst som suckar till dig för,
då är det jag, som nämner med förtjusning
ditt namn och tycker, att din röst jag hör.

Farväl, min vän. Farväl du falska pojke!
Ett ömt farväl jag endast ber av dig.
Gud låt dig endast blott en gång få dricka
det bittra kalk, som du fyllt åt mig! 

Tänker inte orda så mycket om detta men jag mår faan inte bra nu.

Känns som jag ramlat 1000 steg bakåt igen platt på magen och inte vet hur man gör för att ställa sig upp.

Är på väg tillbaka dit jag var- 09/-10...

Känslorna är de samma, tankarna likaså....

Jag gömmer mig bakom en mask som ler

Jag skrattar och låtsas vara gla´

Inom mig har jag gett upp, orkar inte mer

Bakom min mask så gråter ja´ 

**

Tårar som ständigt bränner bakom mina ögonlock

Men jag visar inget så ingen kan dom se

Tankar som snurrar och skapar kaos och inre chock

Berättar inget utan fortsätter låtsas och le

**

I mitt hjärta finns ett låst rum som nu är ett stort svart hål

Nyckeln till dess lås gav jag bort till min kärlek

Där i rummet finns livets förhoppningar och mitt framtidsmål

Tacket för allt var ett nästintill dödligt svek

**

Men nyckeln är inget man bara tager igen

Det rummet är låst och förblir nu stängt

Men hoppet finns därinne om att förr ska bli till sen

Att saker en dag blir så som man planerat och tänkt

**

När känslor fortfarande finns

Tankar och minnen plågar och ömmar

Minsta lilla gör att man minns

Hjärtat faller sönder och det brister i dess sömmar

**

Det funkar inte att bara glömma

Att bara sluta känna det man känner

Jag fortsätter ändock drömma

Genomlider en dag i sänder

**

Tar på mig masken varje morgon som jag vaknar

Låtsas vara glad och jag skrattar

Inom mig gråter jag dock och saknar

Hur mycket jag älskade och älskar tror jag ingen fattar

**

Tyck nu ni alla precis vad ni vill

Det är ändå inte ni som lever med allt det som jag gör

Det är väldigt lätt att sitta och tycka till

Då ni inte känner smärtan som jag 24 timmar om dygnet gör

**

Jag har blivit expert på att för andra dölja

Hur jag känner och egentligen mår

I bland vandrar jag efter vägen som jag vill följa

Vissa dagar är hela min kropp och själ ett stort öppet sår

**

Jag tänker inte visa någonting

Eller säga något till nån

Det leder ändå till ingenting

Jag fortsätter därför att låtsas som

**

Gömmer mig

Glömmer mig