Ja tänk om det vore så lätt....att bara lägga sig ner i sängen, buffa till kudden så man ligger som en prinsessa, slappna av och....somna...bara så där.

Vet flertalet personer som kan somna utan några större problem och inte tar det lång tid heller från att de har lagt sitt huvud på kudden till dess andetagen blir tunga och små snarkningar börjar höras....vad faan, jag vill också kunna somna så där lätt!

Nu tycker ni garanterat att jag är jävligt tjatig MEN det här med brist på sömn tär jävligt mycket på mig kan jag säga. Alla behöver vi ju vår sömn eftersom den ju är så viktig för ens välbefinnande...om jag ska ta ett snitt på den sömn jag fått de senaste 10 nätterna så har det rört sig om 2 timmar...ett SNITT alltså...vissa nätter har det ju blivit 4 timmar också....men tar man det snittet och multiplicerar det med 10 så blir det ....20 timmar.

I snitt 20 timmars sömn sammanlagt dessa 10 nätter!!!

Ja nu stämmer ju inte det riktigt eftersom jag i bland kunnat sova 4 timmar + en massa sönderhackad sömn...ska jag räkna riktigt rör det väl kanske sig om någonstan mellan 30-35 timmar på 10 nätter...och det är inte heller mycket. Normalt har jag väl brukat sova cirka 8 timmar per natt......

Och jag är så jäkla trött just nu i skrivande stund. Ögonen svider och är grusiga...men det har de varit hela tiden under den 1½ timmen jag legat i sängen. Krypet och obehaget i benen känns vid och en tyngdhetskänsla har lagt sig tillrätta över bröstet...det är sig likt  med föregående nätter med andra ord.

Tänkte faktiskt prova på att spela lite lugn musik nu då jag släcker lampan...eller ska jag kanske ta hem en ljudbok att lyssna på? Nej JAG VET....jag laddar hem god natt sagor....det kan ju funka...

Återkommer om resultatet i morgon...eller senare nu i natt...

och precis som senaste nätterna blev det inte mycket till sömn.

Greppade papper och penna där vid halv 2 tiden och lyckades få till en halvdan text...men inget som jag blev vidare nöjd med så den åker nog i skräpkorgen skulle jag tro.

Halv 8 var det uppstigning och jag somnade väl kanske vid 5 tiden så mer än så bidde det inte i sömnväg...jag blir tokig snart känns det som!!!

Inget brev från landstinget/affektiva har kommit i dag och jag har åter mailat min läkare eftersom inget svar heller kommit mailledes. Passade på att maila sjuksköterskan på affektiva också...kanske större chans att få någon form av respons därifrån?!?

Det funkar inte detta och det känns som om jag står i övervägandet att bara åka ner och be att få bli inlagd och inmedicinerad. Jag VET ju att medicinen hjälper både vad gäller mitt mående OCH sömn och jag GRÄMER mig att jag var så korkad och slutade...men vad skulle man göra då det inte fanns några pengar, medecinen kostar pengar...och man inte fick någon hjälp med den biten heller? Jaa, då fanns det liksom bara en sak att göra....sluta.

I morse då jag tittade mig själv i spegeln så såg jag den där tomma blicken hos mig själv igen...glöden fanns inte där, ej heller det där pigga som jag kunnat se tidigare. Nu såg jag bara en tom och TRÖTT Anna-Maria där i spegeln och det är inget jag vill mötas av varje dag...

Så nu HOPPAS jag på respons någonstans i från och att det helst sker I DAG!

I morgon ska jag upp på bilbesiktningen i Ånge och få domen på min bil...är medveten om att det kommer bli några anmärkningar men det återstår att se hur många. Sedan när den är gjord får mitt ex ta hand om det som ska åtgärdas...jag är så glad att han trots allt helvete som varit och så jävlig som jag har varit ändå ställer upp och hjälper mig med saker och ting...det är jag honom så tacksam för.

Nu ska man väl försöka få någonting gjort här i huset...finns ju hur mycket som helst som det skall bli reda med men jag får liksom ingeting gjort! Jag plockar på ett ställe, jag plockar på ett annat ställe, jag flyttar en sak och ställer dit en annan också blir det bara ännu rörigare än vad det var innan.

Skulle vilja ha hit en stor jäkla container som jag skulle kunna slänga en massa skräp i...bodarna ute är ju fulla och det finns mycket jag behöver plats för. HUR ska det gå i hop tro???

Så fort jag lägger mig i sängen sätter det i gång...

Huvudet börjar tok dunka och vart enda pulsslag både känns och hörs i huvd och öron på mig.
Får obehagskänslor och myrkrypningar i främst benen men även i armarna...känns liksom "otåligt" på något vis och jag vet snart inte vart jag ska ta vägen.

Reser mig upp ur sängen och går ett par steg fram och tillbaka i sovrummet + masserar benen...men det hjälper bara för stunden, så fort jag har lagt mig ner så kommer det krypande direkt.

Känns som om jag hade ett ton bly över bröstkorgen och varje andetag känns ansträngt.

Sen börjar då en film spelas upp för mina ögon...en film där allt som varit och är spelas upp...det är då det börjar göra ont och tårarna kommer.

Varför blev livet så här...det var ju faan inte så här det skulle vara?!!!

Detta är nu 10e natten med sömnsvårigheter...10e natten då jag ligger och vrider och vänder mig...10e natten med samma jävla film som spelas upp...10e natten!!!

Detta är ju inte hållbart...hur många nätter till kan jag ha det så här innan jag brakar samman. För det vet jag kan hända...har ju haft så här vid flera tillfällen tidigare...skillnaden då var ju att jag hade min medecin och kunde jag få den tillfälligt justerad tills jag kommit in i en bra sömn igen men nu då jag inte tagit någon medicin på ca 2 månader så kan jag inte ena göra det...nu blir det ju lite att "börja om" på medicinbiten.

Jag kan säga så här att kommer det inget brev i lådan i morgon om en tid hos min läkare eller om han inte ringer upp mig...ja då kan jag nog börja fundera på att åka ner ändå och ta det på det viset...för det går inte så många fler nätter!

Jag kan ju inte ens ha barnen hos mig nu...för är dom hos mig så ska de upp i tid på morgonen (kvart i 7) och om jag då kanske lyckats somna på morgonkvisten vid 5 är det inte så bra att bryta den lilla sömn jag väl får genom att ställa väckarklockan...så barnen får sova hos sin pappa...men det känns kan jag säga. Det gör ont i mammahjärtat att inte ha dem hos mig nu då jag kan och får....men som sagt, min hälsa har ju stor betydelse för hurdan jag är som mamma...och med den här sömnbristen och det så känner jag mig som en sur och grinig mamma som är urtrist ska jag ärligt säga...

Det är faan inte roligt detta...MÅTTE jag få ordning i mitt liv snart!!

Önskar bara att saker inte gjorde så fruktansvärt ont...och ondare kommer det att göra...och det är jag rädd för !!!