När barnen kom hit nu i kväll så ställde vi oss och gjorde julköttbullar och de blev faktiskt väldigt goda om jag får säga det själv...vilket även äldsta tösen verkade tycka eftersom hon tyckte jag hade gjort för lite köttbullar och ville vi skulle göra mer.....

I morgon ska vi baka saffransbullar, vetebullar och koka knäck + göra janssons....tro om morgondagens dygn kan få ett par timmar till...en si så där 6-7 timmar i alla fall...pliiiiiiiiiis!!

Ja så känner jag mig precis just nu då jag lagt mig i min säng...

Barnen kom till mig förut i kväll ändå...deras pappa ringde aldrig utan de kom så det var bara att kasta på sig den där jädrans masken och se glad ut. Men nu då barnen somnat och jag lagt mig så har jag tagit av mig den och nu rinner åter guld nerför mina kinder...det bara kommer...i morgon då jag kliver upp, ja då är det till att ta på sig den igen, och nästa dag, och nästa dag, och nästa dag, och nästa dag...

Känns som om jag lika gärna kan leva ensam hela livet ut för snart har jag tappat hoppet om att få känna lycka och bli älskad utan någon som SER mig...jag börjar liksom tappa hoppet och ändå är det väl en ganska stor självklarhet när man är 2 att man vill se den andre glad och/eller göra den andre glad? Jaa, jag vet faan inte snart !!!

Vad jag däremot vet är att mina barn är det viktigaste i mitt liv och allt som görs mot mig görs ju automatiskt mot dom...och jag förstår då inte hur man kan göra en så illa då det finns barn med i bilden...jag fattar liksom inte!!

Nej...hit med en tidsmaskin och det NU !!

Ja jag skulle vara rik och förmögen flera gånger om i fall det vore så...i skrivande stund faller det guld nerför mina kinder och hela mitt inre känns som om det gör uppror.

Hjärtat åkte hem för en stund sedan och lämnade mig med allt...ensam.

Jag blir så förtvivlad...vet inte hur många gånger jag förklarat hur ensam jag känner mig...ändå bara åker han liksom. Inte ens 1 dygn var han här hos mig.

jag har flera saker som skall göras men jag får ingeting gjort. Just nu kan jag inte göra något heller då jag befinner mig i en "gråtångest" som håller sitt tag om mig. Tårarna rinner, kroppen skakar, tårarna rinner ännu mer och jag hulkar...hela huvudet dunkar och gör ont. Andningen är ytlig och känns ansträngd. Mest av allt vill jag öppna  munnen och vråla allt vad jag kan men jag förmår mig inte att göra det.

Det tar bara om och om och om...just när det känns som om allt håller på lägga sig så kommer det en ny våg utav allting.

Äldsta tösen ringde för en stund sedan och frågade om de kunde komma nu i kväll i stället för i morgon och då hade inte detta satt i gång så jag lovade att de skulle få komma....men så blev det så här och nu vet jag ärligt inte om jag fixar det. Barnens pappa ringde förut för att höra om det gick bra men så fick han höra hur jag är just nu....han skulle höra av sig senare för att höra hur det blev.

Klart som sjutton att jag vill att de ska komma nu i kväll men jag vet inte om det är sådan god idé nu då jag faller sönder så här...och jag faller hårt kan jag lova.

Just nu i skrivande stund önskar jag faktiskt mig en tidsmaskin där jag kunde få kliva in och vrida tillbaka tiden till våren 2009...då skulle jag gjort så mycket annorlunda. Då hade jag iinte behövt sitta här och må som jag mår.....FAAAN !!!

Vad faan ska man göra när allt bara blir kaos och det gör så här jävla ont???!!

HUR kommer man i från allt detta helvete???!!

Utåt bär jag en mask som ser ut att ge en bild över att allt är okej...men så är inte fallet!!

Bakom masken faller jag sönder, allt faller sakta samman...

Det finns bara en glädje i mitt liv...det är mina barn!