Strax efter halv 7 i morse vaknade jag med världens huvudvärk...en sån där gnagande och huggande migränhuvudvärk som man blir riktigt spyfärdig utav, dock slapp jag springa på toan och spy.

Låg kvar i sängen och blundade till dess barnen vaknade vid 9.30...huvudvärken känns något bättre då man har ögonen stängda då det är migrän likt.

I dag var det väl tänkt att äldsta guldkornet skulle hälsa på sin pojkvän som hon inte träffat på ett par veckor men han skulle visst bort med sin familj så det blev ingenting av med det. Nu lär de ju inte ses något föränn nästa år...guldkornet får sakna honom ett par dagar till nu då.

Det har varit en väldigt loj dag i dag där ingenting har blivit gjort. Vi har varit riktigt lata...har inte ens varit utanför dörren...eller joo, jag var ju ut och hämtade ved förvisso men det är nog den största ansträngningen i dag också.

I morgon åker barnen till sin pappa och jag bävar faktiskt för att bli ensam för det är så mycket tankar och känslor inom mig just nu...en kaotisk blandning igen. Hela julhelgen har jag känt en stor sorg och saknad över att allt inte är vad det borde ha varit...för det var absolut inte så här livet skulle vara!

Helt ärligt så tror inte jag att denna saknad kommer att gå över...helt ärligt så tror jag inte att känslorna kommer att gå över...helt ärligt tror jag inte att längtan kommer att försvinna och helt ärligt så tror jag inte att sorgen kommer att försvinna.

Jag kommer att åka den här jävla berg och dalbanan livet ut...visst, den saktar ner emellanåt men bara för att sedan accelerera igen. Stannar gör den nog aldrig...

Huvudvärken har hållt i sig hela dagen och gör så fortfarande så nu blir det en kvällscoktail...2 alvedon i ett glas vatten...sen hoppas jag att huvudvärken är puts väck i morgon.

Men då får jag väl huvudvärk när jag blir själv och allt sätter i gång...suck!!

Klockan är nu halv 1 på natten... Har precis varit in till barnens rum här intill och pussat dem på deras pannor och talat om för dem att jag älskar dem...detta är något jag brukar göra varje kväll innan jag släcker min lampa och har så gjort ända sedan de var små...mina dyrbara guldkorn...mammas älsklingar.

Nu är det väl tänkt att man ska försöka sova men konstigt nog så känner jag mig inte ett dugg trött.

Kör i gång lite wordfeud på telefonen innan jag somnar...japp, det gör jag...älskar det spelet...för er som inte vet  vad det är så kan jag tala om att svenska liknelsen är alfapet....

Natti natt!!