Strax efter klockan 01 i natt som var började det blåsa ute. Blåsten tilltog allt mer och övergick till storm...stormen pågick i ordentlig styrka fram till i morse vid halv 7 tiden. Barnen stördes inte ett dugg utav stormen och hjärtat reagerade inte på den föränn vid halv 6 i morse...de sov sig genom det mesta utav stormen alltså....och det kan inte jag fatta för fönsterrutor förstördes på den yttre balkongdörren då blåsten slet upp denna och det knakade och small i huset...bara väntade på att taket skulle lyfta nästan.

Klockan halv 2 gick strömmen och jag fick bege mig nerför en kolsvart trapp ner till köket för att hämta ficklamporna och en massa ljus...tittade ut genom fönstret i ett enda mörker. På andra sidan älven, runt centrum av byn) så lyste det dock men överallt annars var det kolsvart. Tände ett par ljus nere så att katterna skulle ha något som lyste och sedan gick jag upp och tände ett ljus på barnens rum, på toaletten och i mitt sovrum. Tur sådana här gånger att man har hemma ljus med extra lång brinntid. Brukar köpa hem ljus från ikea som brinner i ungefär 80 timmar. Nere i köket och vardagsrummet tände jag värmeljus med extra lång brinntid...givetvis var jag noga med att placera dem där det inte fanns risk att det skulle bli för hett eller att katterna kunde nå dem. Har ju tavelhyllor uppsatta både i kök och vardagsrum och där placerade jag ett par...bara så pass de hade lite ljus.

Strömmen var sedan helt borta i 13 timmar och sedan kom den tillbaka...försvann...kom tillbaka...försvann...kom tillbaka...sista gången den försvann var vid halv sju...då bara en snabbis...men sedan dess har den hållt sig kvar.

Delar utav den by jag bor i är dock fortfarande utan ström...bland annat där barnens pappa bor...1 kilometer härifrån.

Det var egentligen meningen att jag skulle gå ut på en hemvändarkväll med nostalgi disco men i och med att barnens pappa inte hade någon ström hemma så valde jag till sist att stanna hemma och ha dem hos mig. Men jag velade fram och tillbaka väldigt länge...annandagen brukar annars vara den dag  man kan gå ut och träffa på de man inte träffar annars...hemvändare som varit hemma över julen...men nu känner jag att jag tog rätt beslut att stanna hemma och strunta i utgång för dels så är jag jättetrött och sedan hade jag nog inte orkat med en fest just nu...inte på humör och ska jag gå ut så måste jag vara på humör för det. Förvisso så älskar jag att dansa disco numera sedan jag tappat alla dessa 97 kilon men näe...det är skönt att vara hemma.

Har gjort en tidig kväll i kväll...barnen var trötta redan vid 21 tiden så de ligger i sina sängar inne på sitt rum här bredvid och kollar på en film. Själv ligger jag i min säng och bloggar samt kollar runt lite på nätet...nere vid fotändan utan sängen ligger familjens nya tillskott Selma och kurrar som den värsta skogsmaskinen nästan...rogivande med en katt som spinner och kurrar!!

I morgon ska vi åka och hälsa på lite folk...äldsta tösen vill bland annat hälsa på sin pojkvän...det var ett bra tag sedan de träffades nu...också ska vi hälsa på hos en vän till mig, de som hade Selma...vi har inte haft någon kontakt på ett par månader men nu pratar vi igen och det är så skönt...hon och hennes familj har nämnligen fattats mig under den här tiden vi ej haft kontakt. Det är en underbar familj och otroligt varma människor...

På vägen hem ska vi kolla om yngsta tösens kompis är hemma så då åker vi i så fall in till dom en stund också.

Julhelgen har nu gått och jag måste säga att jag till och från saknat de jular jag haft de tidigare åren...har gjort lite extra ont i hjärtat i jul...det gör ju fortfarande ont allting som hänt men nu i jul har det kännts extra mycket och varit väldigt påtagligt. Har burit på mig min falska mask och låtsats som ingenting...men bakom den har en sorgsen Anna-Maria funnits...och hon finns där bakom till och från fortfarande.

I bland tvivlar jag på om det någonsin kommer att gå över...det känns inte så...även fast jag har hjärtat nu så har mitt ex ändå kvar sin plats i mitt hjärta och någonstans bär jag fortfarande på ett hopp om ett oss igen...det gör så ont...och det är så svårt!!!

Den som varit riktigt riktigt kär och förälskad i någon vet nog vad jag pratar om...

Nä, nu ska jag försöka koppla bort alla känslor, tankar och funderingar och försöka få lite mer sömn nu i natt än vad som blev under stormnatten som var. Jag var ju vaken praktiskt taget hela natten...inte kude jag sova då stormen ven utanför och det dundrade och small. När den yttre balkongdörren for upp och glasrutor krossades fullkomligt FLÖG jag ur sängen kan jag tala om.

Nu...