Den 30 september 2009 rämnade marken under mina fötter och jag föll, föll och föll...
Föll ner i en djup depression med självskadebeteende och annat.

Föll så hårt och djupt att det tog nästan 11 månader innan det vände...11 månader med mängder av tårar, självskadetillfällen och en massa annat dumt riktat mot mig själv.

Det var så många saker som avlöste varrandra och jag föll allt djupare och djupare...hade det inte blivit så att saker avlöste varrandra och att saker inte blev som jag bad om så hade jag faktiskt inte behövt falla så hårt och djupt och min sjukdomstid hade kunnat förkortat avsevärt...det är något mina kontakter inom psykiatrin sagt och något jag själv tror på...jag VET att det är så!!!

Jag hade inte behövt falla så hårt, jag hade inte behövt vara så där riktigt sjuk under så lång tid...så mycket hade kunnat hjälpt mig tillbaka mycket snabbare!! Så små saker som kunnat underlättat mitt tillfrisknande...saker jag bad för och om men som jag bara motarbetades i...

Mitt i allt det som fick mig att falla så genomgick jag en gastric by pass operation vilket innebar att jag fullkomligt rasade i vikt och i den viktnedgången + mitt sjuka tillstånd så tappade jag bort mig själv...

En annan sak som skedde då jag blev sjuk var att jag då fick uppleva svek från en del som jag trott varit mina allra bästa vänner. Och jaa...i mina ögon var det svek...jag hade verkligen behövt ha dem där vid  min sida...jag hade behövt fått fortsatt ha deras förstående och stöd som jag hade i början då jag blev sjuk...men ju sjukare jag blev, ju mer försvann dom...ju mer skit fick jag höra som de sa om mig...ju mer sårade dom mig...i nöden prövas vännen finns det något som säger...när jag befann mig i den allra värsta delen utav min tid i ett psykiskt dåligt mående...ja då fanns de inte där....och sedan dess har jag inte velat ha dem i  mitt liv...dock har jag fått tillbaka de jag saknat som allra allra mest och vi har pratat ut om allt som hände under den tid då jag var sjuk...jag har förlåtit och blivit förlåten.

Dock finns det dom som jag inte återupptagit kontakt med...eller kanska jag ska säga att det finns dom som inte vill ha tillbaka kontakten med mig igen för jag skickade ut ett sms till alla de som jag innan jag blev sjuk såg som mina bästa vänner...ett sms där jag skrev att det fanns stunder då jag saknade dom men att jag inte tänker be om ursäkt för att jag blev sjuk...3 utav dom svarade på  mitt sms och det är dom jag har tillbaka i mitt liv igen...de övriga...ja, de antar jag att jag kan fortsätta vara utan.

De jag återfått kontakten med vet om hur sårad jag blev, hur jag kände och hur jag tänkte...de vet att jag var sjuk, mycket sjuk och de såg mig som sjuk DÅ men ser mig som frisk NU.

Anledningen till att jag föll var en helt oväntad separation från barnens pappa...en människa som jag älskade över allt annat...som jag fortfarande älskar i mitt hjärta, som jag alltid kommer att älska. Han var, och ÄR min största kärlek och det är en stor jävla SORG allting...jag saknar den människan så enormt fortfarande...jag gav honom mitt hjärtats nyckel och den innehas fortfarande utav honom.

Visst, jag tycker om honom jag har ett förhållande med nu men jag tror ingen kan ta barnens pappas plats i från mig...

Nu då jag fått distans till den tid då jag var som sjukast så finns det saker jag kan få sådan ångest över...saker jag gjorde mot mig själv som kunnat förstöra så för andra som jag älskar.

Men saker går inte att ha ogjorda, saker går inte att ha osagda...MEN jag önskar man kunde vrida tillbaka tiden...önskar så!!!

Det finns stunder fortfarande då jag faller...men jag faller inte så djupt. Jag lever resandes på en berg och dalbana och den verkar inte vilja stanna...kanske kommer den att stanna en dag eller så kommer jag att få åka längs efter den livet ut.

Jag har varit sjuk...men i dag är jag frisk...trots att det går upp och ner emellanåt. Trots att jag fortfarande gråter dagligen över allting som hänt...men jag är frisk...och jag tänker aldrig be om ursäkt för att jag blev sjuk...

Ja efter det att vi fått i oss en SEN frukost och fixat till oss så begav vi oss mot Ånge för att hälsa på ett par vänner...kom i väg mycket senare än vad som var tänkt eftersom vi sov så pass länge och det var ju tvunget att eldas lite också för att få varmvatten till dusch.

Men vid 12-12.30 tiden så kom vi i alla fall i väg.

Många träd låg nedblåsta vid vägen vi åkte efter...många hade legat över vägen för man såg att de blivit kapade.

Otroliga krafter i detta blåsväder!! Kändes i ratten då man körde och det blåste till...TURman inte var ute och körde då i går natt då den verkliga stormen drog förbi. Då hade man nog inte kunnat hålla emot ratten skulle jag tro...i alla fall inte på den bil som jag har...den är så lätt styrd så det hade nog dragit i ratten väldigt.

Halt är det ute efter all denna blåst...så man får gå försiktigt och köra försiktigt...

Var hos bästa A & K en bra stund...fikade, surrade, gosade med voffsingarna. De har skaffat en ny staffe valp för inte så länge sedan och hon var ju bara SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ bedårande!!! Önskar jag kunde ha hund också men det är ju en viss skillnad mellan att ha hund och att ha katt...hundar kräver så mycket mer än vad en katt gör och det ska nog vara väl planerat om man ska ha hund, i alla fall om man tar en hundvalp som man skall fostra...men någon gång i framtiden kanske det kan komma en hund i familjen, det får man se...om inte annat den dag då man är pensionär kanske man skaffar sig en liten knähund...hahaha!

K & A hade en kaffemaskin som gjorde sånt gott kaffe så OM jag någon gång får råd så ska jag nog införskaffa en sådan...jättegott var det!

Efter att ha varit där någon timme så styrde vi kosan hemåt men vi gjorde ett till stopp efter vägen hos en bekant som har en dotter som yngsta guldkornet är kompis med. Guldkornet har pratat om sin kompis så många dagar nu så vi passade på att stanna till där en stund också.

Dagens middag blev potatisgratäng och fläskfilé + bea sås.

Är ju VÄLDIGT trött på allt vad julmat heter nu så det smakade bra med annat...dock blev det inte så mycket ätet eftersom man åkt runt och fikat halva dagen....men det lilla man åt var gott!

Nu blir det en stunds tv tittande...just nu visas "trolltyg i tomteskogen" på teven så det blir att slötitta på den tills den är slut och sedan kanske det blir tidig kväll i kväll också. Barnen ska kanske kolla på någon film även i kväll så egentligen kanske det inte blir så tidigt ändå...

Det blåser lite ute fortfarande men man får hoppas att det inte ökar i styrkan...men det tror jag inte...det är nog bara de så kallade "efterblåsten"...

Vaknade till vid halv 5 tiden och märkte att det blåste på rätt så bra lite till och från...antar att det är den så kallade "efterstormen" som kommer blåsandes. TUR är väl att den inte alls kommer upp i samma styrkor som den riktiga stormen.

Här sussade vi på rätt så länge nu til morgon...hörde inte barnen vakna till föränn vid halv 10 och själv vaknade jag vid halv 9 men låg kvar i sängen till dess jag hörde barnen i rummet intill.

I dag står det bilåkande och besök hos en massa människor i agendan...skall bara ätas en sen frukost här nu först + att vi skall duscha.

Köpte mig en ny billig mobil (900:-) till mig själv i julklapp...om nu någon klagar över det så behöver ni inte klaga för jag fick en stor del av den kostanden utav mina föräldrar...MEN tyvärr köpte jag fel sorts mobil så nu skall den säljas och en annan införskaffas...den nya är redan beställd och där behöver ni inte heller klaga eller anmärka på något för den kommer kosta mig 73 kronor i månaden och det anser jag mig ha råd med...

Nu frukost & dusch...sen bye bye på några timmar!!