Jag har många drömmar jag vill ska bli till verklighet i mitt liv...

Men en dröm jag haft sedan jag var barn är att få göra musik...EGEN musik.

Jag har under hela mitt liv varit en skrivande människa och jag har alltid skrivit på känsla.

Under tiden som jag var sjuk växte det fram texter som jag nu så gärna skulle vilja få hjälp att tonsätta och ge ut dom....eller ge ut....främst skulle jag vilja göra en inspelning på dessa för min egen del eftersom de är skriva under min absolut hittills svåraste period i livet.

Jag bara vill, vill, VILL göra detta....men vart hittar man någon som kan hjälpa en?

Jag har ideér om hur de flesta av dem ska låta men då man inte kan spela något instrument själv så kommer jag aldrig kunna uppfylla denna dröm utan hjälp.

Vart kan jag hitta den eller dom som kan hjälpa mig uppfylla denna dröm!!??!!

Jag VILL...och jag MÅSTE få göra detta innan den dag jag lämnar jordelivet.
Helst skulle jag vilja få göra detta medans mina föräldrar finns kvar i livet så att dom kan få ta del utav det också...mmen de är gamla och inte så där jättepigga så jag vet inte hur länge jag har dem kvar i mitt liv...

Jag SKA uppfylla denna dröm...frågan är bara hur...

Dagen gick men ingen läkare ringde upp...kan ju vara som så att det ordnades en tid och att de skickat den via brev så jag har den i morgon. Problemet då är väl att den skickas till min gamla adress, men jag får be hjärtat åka och kolla posten i morgon. Förhoppningsvis ska det väl funka med eftersändning så småningom...det är lite struligt på den biten OCKSÅ!!?!! Som om det inte vore nog med allt annat strul liksom......näädå, det ska strula med posten också!!!

Var hem till min "lillesyrra" och hennes familj nu i kväll och kaffade och surrade av lite tid...skönt att få tankarna på annat ett tag...hemma snurrar ju allt bara runt runt just nu.

Är SÅ glad att hon finns tillbaka i mitt liv och jag tackar för att hon överhuvudtaget vill ha mig tillbaka i sitt liv efter allt som jag sa och gjorde under tiden då jag var sjuk...men hon kan till skillnad från mina andra "gamla vänner" skilja på det jaget då jag var sjuk och hon SER att jag är frisk....finns ju tyvärr de som fortfarande ser mig som sjuk...

Måste säga att det är otroligt skönt att hon och jag (jaa och hennes man också) kan sitta och prata om det som hänt.

Jag är ju fullt medveten om att jag var sjuk och att jag i det sjuka jaget både sa och gjorde en massa dumt. Jag har också full förståelse för att de i min omgivning både blev rädda och jävligt trötta på mig...jag var ju inte jag! Jag var inte den Anna-Maria som de alltid hade känt...jag försvann.

Och jag kan tänka mig att de kände sig väldigt maktlösa ju längre ner i sjukdomen jag försvann...till sist gav de väl upp?! Men det finns dock dom som bara jävlades mer och mer ju sjukare jag blev....jag VET hur det pratats om mig, jag VET vad som sagts...och det är saker som man inte säger om en människa man kallat för sin vän OAVSETT vad som händer....för då är man ingen vän!

Många av de som var mina bästa vänner verkar inte fatta att jag var sjuk och att jag inte kunde kontrollera mig själv i någonting. Mitt sätt och beteende var MIN verklighet, något annat fanns inte.

Jag tänker inte be om ursäkt för att jag blev sjuk och jag kan därför inte heller be om ursäkt för varken saker jag sagt eller saker jag gjort...för man ber väl inte om ursäkt för att man är sjuk?

Ber man tex om ursäkt för att man bryter ett ben? Att man åker på magsjuka eller annan åkomma? Nää...och just därför tänker jag inte be om ursäkt.

Jag var inte medveten om mitt sätt och beteende DÅ..men jag är medveten om allt NU.

Jag var sjuk DÅ...men jag är frisk NU.

Jag var inte Anna-Maria DÅ...men jag är Anna-Maria NU.

Jag var bara ett skal DÅ...jag är en fulländad männsiska NU.

DÅ var DÅ...NU är NU !!!

Dåligt med sömn även den natt som var men nu har man ju nästan ställt in sig på att nästan inte sova någonting så...

Var dock ingen rolig syn som mötte mig i spegeln i morse då jag klev upp...ikea kassar, släng er i väggen säger jag bara...HERREGUD vilka påsar jag hade under ögonen!!!

Hade det knackat på en försäljare på dörren då så hade jag noig skrämt i väg han/henne för all evig framtid, det är då en sak som är säker.

Var upp till min bästatse kusin Lise-Lotte en snabbis innan det var dags att åka hem till bästa Glenn för genomlyssning och prat runt skivan. Kändes väldigt konstigt att höra sig själv sjunga och jag måste ju tillstå att jag inte är helt hundra med resultatet eftersom min hals inte var vad den borde vid inspelningstillfället...men helt ok ändå för att bara ha hört melodierna och läst texterna vid 2 tillfällen innan själva inspelningen. Får se nu då om man kan få en chans till vid kommande inspelning som sker nästa år...

Så nu gott folk har jag 22 cd skivor här hemma som skall krängas...60 :- styck så tjoa till om ni vill köpa en !!!

Ingen läkare har ringt upp mig hittills i dag men jag fick svar på det mail jag skrev till en av de läkare jag haft på affektiva...han skrev att han pratat med och vidarebefodrat det mail jag skrivit till den läkare som jag träffade sist på affektiva. Nu HOPPAS jag att jag får höra något därifrån för det r faan inte kul just nu kan jag säga.

Känner mig så USEL för att barnen får vara hos sin pappa då jag vet att de så gärna vill vara här hos mig nu då dom kan vara det...men jag är nog varken en bra eller rolig mamma just nu. Fick jag bara sova så kanske det hade varit annat men då man ligger och vrider och vänder sig, har myrkrypningar och irritation i hela kroppen nätterna igenom så får jag liksom knappt någon sömn :-( och eftersom jag inte handhåller min medecin hemma så kan jag inte ens ta en insomningstablett eller sömntablett för att få sova heller....ALL medecin ligger ju på vårdcentralen hos distriktssköterskan som sköter utdelning av medecin var annan vecka....men nu har jag ju int hämtat någon medecin alls på länge, länge....kan ju tycka det är lite konstigt att inte dom har reagerat på att jag uteblivit därifrån?!?! Men det är väl så...man är ju bara en liten människa...

Sakna mina guldisar så mycket och längtar efter dem så mammahjärtat skriker men jag vet ju att läget är som det är och jag vill känna att det är okej då de är hos mig...så jag hoppas och ber att jag kan få klarhet I DAG eller senast i morgon om hur det blir med saker och ting...om jag måste åka dit ner eller inte.

Till helgen SKA dom dock vara hos mig oavsett har jag bestämt för på lördag är de bjudna på kalas hos min "systers" dotter som fyller 5 år på lucia men har sitt kalas på lördag...och dit ska jag gå med barnen oavsett!

Nu ska jag försöka få i mig lite mat tänkte jag...aptitet är ju inte heller den bästa just nu men man måste ju äta...