Vaknade med världen jädra ångest i morse och den har hållt i sig praktiskt taget hela dagen och gör så fortfarande...

Har varit på snudd att tippa över flertalet gånger men lyckades hålla den någorlunda i schack...

Trots det så tog jag med mig mamma och pappa till fränsta så att de fick handla de saker som de behövde ha inför julhelgen. Följde med dem in på affären, hela tiden med hjärtat i halsgropen...träffade på 2 stycken från "mitt gamla liv" som jag inte sett på länge men de var sig lika.

Inga människor jag umgåtts med precis utan sådana man känner ytligt bara...

Pappa skulle in på erikshjälpen också för att kolla efter någon ny matta in till kammaren. Följde med in dit och kollade runt lite jag också men hittade just ingenting. Jo förresten, jag köpte en julgransfot och en julgransmatta...

Stannade och fikade hos mamma och pappa en stund och passade på att klippa klorna på deras katt + klippa bort lite tussar på henne. Hon har väldigt mycket tussar i pälsen just nu men jag får ta lite i taget...hon tycker nämnligen inte om då man håller på henne. Fräser och biter...

Traskade runt lite hemma hos mamma och pappa och lyckades faktiskt hitta en julgran också...ska åka hem dit igen i morgon och såga ner den. Det blir ingen stor julgran eftersom jag har lite ont om plats i vardagsrummet...men jag tror att den jag sett ut blir alldeles precis lagom!

Efter att ha gjort den turen till fränsta och hem till mamma och pappa så åkte jag hem och jag var helt slut i kroppen då jag kom hem. Det tar rätt hårt på en detta med ångest. Gick ju på helspänn hela tiden då vi var i fränsta...spänd som en fiolsträng med hjärtat i halsgropen. Då jag kom hem kunde jag slappna av och då kom ångesten som en avlöning, och jag lät den komma....tjohoo liksom.

Tog mig igenom det hela och började rensa lite och leta fram lite julsaker till granen...

Vid halv 7 tiden så kom hjärtat ner till mig, kändes ju skönt att han kom men jag ska erkänna att jag fortfarande är VÄLDIGT besviken på att han inte kommer att fira julen med mig och barnen utan med sin mamma och pappa. Det hela gör mig också väldigt ledsen...så ledsen att jag till och med har gråtit över det.

Jag vill ju fira julen med min familj och jag ser ju hjärtat som en i vår familj...det gör mig ONT att han inte gör det samma. Till och med hans föräldrar verkar inte heller se det som så trots att jag och hjärtat har 17 månader bakom oss...det gör ont att stå utanför och framförallt gör det ont att se sina barn bli besvikna över det hela.

Ledsen, besviken och....rent ut sagt FÖRBANNAD!!!