Vaknade kvart över 6 till morgon men tvingade mig kvar i sängen och lyckades väl på nåt jäkla sätt somna om en stund fram tills klockan var 9.

Huvudvärk from hell då jag vaknade men det börjar jag bli van med nu...

Klev upp och då kom saknaden över mig och ensamheten blev så där extra påtagbar...vilket ledde till gråt och tårar.

La mig nere på soffan och bara lät allt komma och ta mig...ångesten och gråten höll ett fast tag i mig i ungefär 1 timmes tid och det var en jobbig timme kan jag lova.

Hjärtat dundrade på i 220 och pulsen bara dunkade i huvudet på mig. Blev kallsvettig och tungandad...kändes som om jag andades genom ett sugrör ungefär...jätteansträngt. Armar och ben domnade bort och jag kunde bara ligga och ta emot allt och hoppas att det skulel ge med sig...det gjorde det men det tog nästan 1 timme.

Efter en sådan här ångest attack blir man helt slut så nu ska jag tippa omkull mig en stund och blunda. Borde egentligen åka på affären men jag tror jag struntar i det...eller jag kan ju åka än för de har ju öppet till klockan är 4 så jag hinner nog vila en stund och åka över sedan.

Vet ju egentligen inte om jag behöver handla något eftersom jag inte vet om jag blir ensamen eller inte.

Hjärtat har ju halvt som halvt lovat en kompis att komma upp och supa med honom och jag känner på  mig att han komemr att välja stanna hemma och göra det...för det är i så fall inte första gången han väljer supande framför mig utav det har han gjort vid ett par tillfällen tidigare.

HUR I HELVETE kan man välja supning framför den man påstår sig älska??!!

Jag förstår inte det....vilket får en att börja fundera på om man skall tillåta sånt eller inte...det är jävligt respektlöst och får en att känna sig värd ingenting.

Ja vi får väl se vilket val han gör...sedan får vi se vilka konsekvenserna utav det blir...