En del människor kan konsten att suga energi ur en och i går kväll råkade jag ut för en utav dessa :-(

En person som alltid får mig både ledsen, arg, irriterad och besviken vid varje tillfälle jag pratar med denne och han har druckit....ALLTID ska han komma med något nedlåtande och ändå påstår han att han älskar mig fortfarande?!
Jo tjena...möjligtvis tror han det varje gång han dricker....men älskar mig, ja det har han nog aldrig gjort och ändå ödslade jag bort nästan 2 år på honom!

Men det gjorde jag ju för att jag hoppades, jag ville tro på det han sa...men...ja...till sist slutade det ju  med att jag lämnade honom för 10 månader sedan.

Och nu kan jag känna att jag är glad för att jag kom till den punkten för inget har förändrats och jag betvivlar att det någonsin kommer att göra det heller...och det är synd för han är en fin människa, egentligen.

Fick åter igen höra hur mycket han älskade mig och att han absolut inte ville ha någon annan än mig och fick han inte tillbaka mig så skulle han inte ha någon annan heller...det är ju synd att han liksom kommer på detta 10 månader efter det att jag lämnat honom?!
Men sen tvärvände det och det började i stället slängas skit emot mig i vanlig ordning...jag var en idiot och han berättade att hans föräldrar ansåg att jag var detsamma...och där kände jag "men dra åt helvetet!"
Kanske de borde ta reda på vad deras käre son gjorde och har gjort också....

Sen klankade han ner på att jag är sjukskriven och inte har något jobb men där tog det hus i helvetet kan jag säga. Till saken hör ju att jag sökt vart enda arbete som jag kunnat under i stort sett hela tiden sedan jag blev uppsagd och jag har varit honom till stor hjälp...

Han kom in på den utbildning han går nu tack vare mig, att jag hjälpte honom med proven och till och med gjorde 2 prov åt honom för han klarade inte av det själv...så hade inte jag gjort dessa prov åt honom hade han inte kommit in på utbildningen men vad har man fått för det?!

Fasen, kanske det är jag som skulle gått den där utbildningen till isoleringsmontör...jag menar JAG klarade ju intagningsproven, inte han ?!

Nej, man är väl för snäll i bland helt enkelt...också finns det dom som inte tror att jag ger något utav mig själv?

Nåväl, jag avslutade iaf samtalet och bestämde mig att detta bara skulle få rinna av mig så som vattnet rinner utav en gås då man häller vatten på den...jag orkar liksom inte med negativ energi längre. Jag behöver positiv sådan i mitt liv...så nu är definitivt alla broar brända där och de kommer inte kunna byggas upp igen.

Trist...ja visst men jag vill framåt i livet. Jag har ältat dåtiden nog nu...och vill gå mot framtiden i stället.
Leva i nuet med siktet framåt....LEVA!!!

Sovit lite "knöligt" i natt eftersom äldsta tösen sov i min säng..i vanliga fall då jag är själv så ligger jag ganska precis mitt i sängen då jag sover och spretar med både armar och ben kors och tvärs  men det gick ju inte i natt då hon sov på ena halvan så jag har i stort sett legat på en och samma sida hela natten...sovit, vaknat, sovit och vaknat om vartannat men på morgonsidan lyckades jag nog somna till riktigt och vaknade då klockan var kvart över 10!!!

Efter det att vi ätit frukost skjutsade jag henne till sin pappa för de skulle åka ner till Birsta i dag och själv styrde jag kosan upp till Ånge för att hälsa på mina vänner Kari & Anita och snosa på deras 6 stycken 3v gamla staffe valpar....åh herre jösses så gudomligt söta och det ska väl erkännas att man blir så sugen på en liten voffe men så som saker är just nu så går inte det.

Då jag satt där hos dom fick jag ett meddelande i från min kusin i Stöde som skrev att hon bjöd på middag i dag så det blev en tur till Stöde också och dit var även hennes syster med familj bjuden så det var kul att vi kunde ses allihopa där i kväll...

Kom hem för en stund sedan och nu sitter jag och tittar på melodifestivalen och...ja vad faan ska man säga?! Tycker det är trist att de gått i från detta med att man ska sjunga på svenska och så...men jaa...men det är väl så, allt ska förändras men frågan är om det är till det bättre eller till det sämre?!?

Äter lite ost och kex men ska villigt erkänna att detta kunnat smaka mycket bättre om man haft vindruvor, päron, ett glas vin och något intillsittande sällskap att kura i hop sig intill :)...men någon gång så vet jag att det kommer sitta någon här intill mig igen...

Nästa lördag är det utgång på G igen för mig och kusinerna och någonstans hoppas jag ju att min hälsingevän kommer och gör mig sällskap ut igen...vi har onekligen kul i hop och trivs i varandras sällskap och vänner man trivs med ska man ju omge sig med.

I veckan som kommer hoppas jag även på annat besök men det får vi väl se hur det blir med den saken...

Och jag tror den blev ganska så lyckad, barnen lyssnade på musik, dansade, åt gotta, titta på film.


En liten incident hände men det var inget allvarligt, en olycka kan man säga där en sak gick sönder...

Tösen blev med mig hem efteråt och sover alltså hos mig nu i natt så vi ska snart till att försöka sova här...

Åker till Fränsta i morgon i stället och pumpar däcken eftersom jag funderar på att göra mig en tur upp till mina goa vänner Kari & Anita i Ånge i morgon för att snusa på deras 6 småvalpar...

Satt här förut och sippade på kaffe och lyssnade på  musik samt skrev då jag fick främmande utav bästa L och det var trevligt, alltid trevligt då det dyker in någon på spontanvisiter :) händer ju inte allt för ofta men de gånger det händer så är det ett verkligt ljus i tillvaron...hos mig är det ju som så att dörren alltid står öppen för mina vänner och skulle den någon gång vara låst av någon anledning så går den alltid att låsa upp...så här är vänner välkomna vilken tid på dygnet som helst. Har jag lagt mig kliver jag mer än gärna upp om någon skulle få för sig att titta förbi...

OJ vad det töar i dag förresten....termometern visar just nu på +4.5 grader och det rinner (ja, RINNER) vatten från taket. Hoppas dessa stora is sjok som hänger från taket kan få tillfälle att tina ner nu så jag slipper vara rädd för att de ska rasa ner i huvudet då man går in och ut här. Det har tinat bra nog utav den is som hänger bara i dag och detta töande skulle ju fortsätta ett par dagar framöver så...nackdelen är väl att det med största säkerhet kommer att läcka in på det ställe igen där det läckt in tidigare vid töande men det får väl göra det då...det är ändå inget jag kan göra så mycket åt nu utan det får jag ta till våren då all is och snö är borta och då man kan riva ner väggen för att kolla hur pass mycket det läckt in och vad det ev kan ha orsakat.

På vissa sätt känner jag i bland att jag inte alls vill bo här jag bor men egentligen har jag det bra som har detta hus för trots allt så är det en frihet att ha ett hus i jämnförelse med att bo i en lägenhet. Visst, jag måste själv skotta snö, fixa med värme och allt som behöver göras MEN jag har friheten att kunna spela musik  mitt i  natten om jag vill, jag kan städa och föra liv efter klockan 22 utan att någon utav grannarna klagar. Jag kan gå ut på min egen gräsmatta och lägga mig och sola om sommaren och detta är MITT....inget jag bara hyr.
Så någonstans har jag väl börjar förlika mig med att jag ska bo här...just nu...

Om 1 ½ timme ska jag infinna mig på skolan och förbereda lite inför kvällens klassfest tillsammans med 2 andra föräldrar...sedan får vi se vad som hittas på. Troligtvis bär det av hem igen och titta på teven till dess det är dags att lägga sig men man vet aldrig, kan hända jag åker och hälsar på någon...om det är någon hemmavid som vill ha besök vill säga.

Ja tack gode någon att jag har fått den sömn jag fick nu i natt för hade det blivit en till natt med nästintill ingen sömn alls vette tusan vad jag hade gjort...men i natt har jag iaf fått/kunnat sova skapligt.

Har  varit ett par avbrott i sömnen dock så lite sönderhackad blev den...fick inte den där långa sammanhängande sömnen men har sovit i 4 omgångar och då ca 2 timmar varje gång så 8 timmar bidde det och vakentiden mellan dessa har legat på max 10 minuter så jag är nöjd!

Drömt har jag dock gjort vid varje tillfälle och det har varit en enda lång sammanhängande dröm hela tiden, en rätt rörig sådan där det har hänt en massa konstiga saker...skulle vara rätt intressant att ta reda på vad allt detta tok betyder!

Vaknade i alla fall till på riktigt då klockan var halv 11 (!!!) så nu sitter jag här med dagens första kopp kaffe och läser dagstidningarna, kollar bloggar och uppdaterar mig på fb...sedan behöver jag åka i väg till fränsta för att pumpa däcken bak på min bil och då tänkte jag kanske slinka in en sväng till min kära kusin eller så se om bästa C eller L är hemmavid för lite surrande.

I kväll har äldsta tösens klass + klassen under henne gemensam klassfest så mellan 17-21 kommer jag att vara "klassfestmorsa" och det ska bli kul...kanske man skakar på röven lite en annan också om det är så att de tänkt spela musik. Hahaha...nej det är väl bäst att låta bli antar jag eftersom tösen kanske skäms över sin mamma då!

Men som sagt, det ska bli kul att vara där med alla dessa goa barn!

som värmde ända in i hjärteroten kan jag säga...jag ska nog försöka att aldrig känna tvivel på mig själv igen kring hur jag är som person utan tro på mig själv...sen att jag har bättre och sämre dagar, än sen...det har väl alla? Skillnanden med mig är väl kanske att jag oftast berättar hurdan dag jag har och det kommer jag nog fortsätta med...detta med att gå omkring med en falsk mask har jag gjort tillräckligt länge tidigare i mitt liv.

Den masken finns inte mer...

TACK för ditt samtal fina du, du är en av alla de värdefulla i mitt liv...en del av min andra familj och en del utav den rikedom som jag faktiskt har <3 

Utifrån en kommentar på mitt tidigare inlägg att döma så är det tydligen fel att känna sig ensam och vara ledsen...och det fick mig att känna som att det är rätt åt mig att det finns dom som bara leker med mig? Att jag får skylla mig själv?!

Jag ska bli mer ödmjuk är något jag fått höra gång efter gång efter gång utav denne M här i  min blogg....men jag ÄR en ödmjuk människa! Jag skulle bli mäkta förvånad om någon utav mina närmaste vänner skulle säga att jag inte är det för i så fall har de ljugit för mig under alla år i så fall eftersom jag alltid fått höra att jag är en sån som ger allt av mig själv.

Men visst, jag kanske har lögnare i min omgivning...såna som bara säger saker för att göra mig glad?
ÄR det så så kan jag säga att jag blir mäkta ledsen eftersom ärlighet är prio ETT i en vänskapsrelation i mina ögon sett...eller det är det väl i ALLA relationer iofs....i relation till sin familj, vänner, arbetskamrater, medmänniskor...

Visst kanske jag vill för mycket i bland men det är väl ingen nackdel att ha en vilja...en vilja att ta sig framåt?
För det är dit jag vill...framåt...och det är dit jag ska.

Men man måste väl kunna få vara ledsen i bland?

Och jag känner mig faktiskt ensam i bland MEN samtidigt finns det stunder då jag uppskattar den ensamheten också...egentligen ÄR jag inte ensam men jag KÄNNER mig ensam i bland.
Jag har en rikedom i mina vänner och de är värdefulla för mig...precis så som jag hoppas jag är detsamma för dom.

Jag var ju så klart tvungen att slänga ut en förfrågan på fb om hur de som känner mig ser på mig som människa för nu har denne M skrivit så många ggr att jag måste bli  mer ödmjuk så nu i kväll kände jag ett tvivel över mig själv...nästan så jag började tro ett tag att jag är en dålig människa MEN utifrån de som hittills svarat så är deras ord enbart positiva (TACK)....det enda som hittills påpekats är att jag funderar för mycket...och det kan jag hålla med om för jag grubblar mycket och det är jag fullt medveten om och det har jag ju skrivit till och med flertalet ggr här i bloggen.

Nu då jag läser kommentarerna på fb från de som känner mig så kan jag sträcka på mig åter igen...jag hade rätt, jag ÄR ödmjuk, jag ger av mig själv, jag har ett gott hjärta, jag finns för de som  behöver mig....TACK <3

Det räcker att jag och dom runtom mig vet hurdan jag är som människa, ni andra får se på mig så som ni vill...de som vill lära känna mig varså god, ni som inte vill känna mig...er förlust....

Däremot är jag fullt medveten om hur jag var då när jag var sjuk....jag är fullt medveten om hur jag var, hur jag tänkte, hur jag betedde mig DÅ....men DÅ var DÅ och NU är NU!

Ännu en natt med knappt någon sömn men konstigt nog har dagen varit bra.
Känt mig upprymd och på nåt vis glad, spelat musik och sjungit och dansat här hemma för mig själv...

Fick besök här mitt på dagen en stund utav en vän och vi kaffade och surrade av en stund.

Då hon åkt så fortsatte jag mitt musik lyssnande och sjungande och dansande men sen bara tvärsjönk jag...ligger just nu på rygg i soffan och tårarna bara rinner, försöker sansa mig men de bara fortsätter att rinna.

Känslan av ensamhet är så påtagbar, önskar bara det fanns någon som kunde hålla om mig just nu...att någon fanns nära och kunde torka dessa tårar på mig, men ingen finns!

Jag vill finna kärlek igen...känna mig älskad och få älska. Men vem kan älska en sån som mig? Jag verkar ju bara duga antingen enbart som vän eller som leksak...eller leksaksvän?! Och fortfarande kan jag känna mig osynlig i vissa sammanhang...

Är jag så hemsk? Är jag så ful? Är jag så dum?

VAD ÄR FEL?!?

Ledsen :-(