Ja vad ska man säga?
Joo, i dag mår jag jävligt BRA och jag känner mig....glad!

Har ni hört?

Jag skriver något positivt i min blogg...allt är inte bara eländigt:)

Kvällen i går blev hur kul och bra som helst....min älskade kusin kom till mig och så gjorde även denne man som jag nämnt tidigare och vi 3 begav oss till grannbyn på trubadurkväll och jag hade jäkligt kul kan jag säga.
På sådana här småbyar så blir det ju lite att alla känner alla och när man sammanstrålar på ett sånt där ställe så blir det ju att alla surrar och umgås med alla.

Fick många goa komplimanger under kvällen, komplimanger från människor som jag inte trodde skulle kunna ge sådana och det värmde...mitt självförtroende och självkänsla har aldrig  varit den bästa ch är så ej heller det nu men det som sas i går var sådant som kunde få mig att växa något.

Har aldrig varit bortskämd med att höra att jag ser bra ut tillexempel men det var något jag fick höra från flertalet personer i går och likaså var det många som sa att de beundrade min styrka och tyckte det var roligt att se hur jag levde igen...så jag antar att jag MÅSTE börja se på mig själv med andra ögon.

Jag duger, jag ser bra ut och jag är stark...även de gånger då jag är svag för med tanke på hur illa det var då första halvåret av 2010 så har jag gått med milslånga kliv sedan dess.

Jag är nog fasen gjord av stål...men jag har ett hjärta av guld och mitt handlag är lent likt silke.

Måste säga att det kändes jäkligt bra att ha med sig en man ut som man vet även skulle följa med en hem...trivs i hans sällskap. I går trivdes jag fasen i allas sällskap kan jag säga....

Var dock jäkligt seg till morgon och första gången jag vaknade slog hjärtat som en slägga i bröstet på mig och det pulserade i skallen som tusan men så var jag upp, drack vatten och kröp ner intill han igen och somnade och sedan kändes det okej då jag vaknade igen...

Efter lite frukost så åkte han då hem till sitt och nu lär det dröja innan vi ses igen...om han nu fortfarande vill att vi ska fortsätta ses förstås...jag ser i alla fall gärna att vi ses igen men det får vara och bli som det blir.

Nu ska jag strax följa med ett par och hämta en bil och sedan i kväll så kommer de älskade guldkornen igen för att  vara här tills på tisdag då det är "pappavecka" då...och på tisdag så börjar skolan för barnen så då är vi inne i varannan vecka igen. Nu över jullovet har det ju blivit lite annat också blev det ju som det blev i går då jag var ut.
En del kanske tycker det är fel att låta  barnen åka till sin pappa bara för att jag ska ut och roa mig men jag tycker inte det är fel och så gör nog inte deras pappa heller utan han tycker nog snarare det är bra att jag går ut och roar mig emellanåt och har inget emot att barnen kommer dit även om det är "min" vecka...förut fick jag dåligt samvete då jag gick ut på helger som egentligen varit mina men näe, banne mig...nu har jag inte det längre.
Värre hade det kanske varit om vi bott längre i från varandra men nu bor vi ju på samma by och bara 2 kilometer från varandra knappt...så det blir ju inte "hattigt" på det viset och barnen har inget emot det heller.

Mina barn har en underbar pappa...det är ju inte för intet jag älskat honom och han kommer alltid ha sin plats i mitt hjärta. Är så ledsen att saker blev så som de blev mellan oss, separationen mellan oss hade inte behövt bli så som den blev...men det är inget jag ska fundera över eller ens tänka på nu...vi har haft vårt. <3