Ja denna feber verkar inte vilja släppa taget om mig i första taget...knaprar alvedon som en råg kross i hopp om att det ska hjälpa till att få temperaturen att komma ner till normala 37.5 och under men det hjälper föga.

Dricker vatten och saft + te i ofantliga mängder också men se febern håller kvar sitt grepp om mig...38.9 just nu så den ligger ju i alla fall 1.3 grader lägre i dag än vad den gjorde i går då den låg på över 40.

Och när vi ändå pratar detta med temperatur så kan jag berätta att det åter blivit så där snorigt kallt ute igen. I natt som var så passerade det -30 grader så i morse var det inte roligt att sätta ner fötterna på golvet kan sägas men nu har jag väl fått det rätt varmt i huset. Golven nere är dock något jag MÅSTE åtgärna om jag ska bo kvar här nästa vinter...de är iskalla fläckvis och det blir ju lite som att elda för kråkorna kan man säga eftersom mycket av värmen äts upp utav golvdraget. Fönstren nere är också något jag skulle behöva åtgärda innan nästa vinter också men hur i hela friden det ska gå till vette tusan...men jag borde för öven där går otroligt mycket värme ut.

Jävla skit hus man drog på sig utan att ens tänka sig för!

Tog ju detta hus bara för att jag trodde saker skulle bli bra...och för att det blev så jävla akut...

Något jag ångrar djupt...

Men men...det är som det är.

Finns liksom inga andra boendealternativ så...

I dag skulle jag egentligen ha behövt åkt på apoteket för att hämta medicin men jag tar mig ingenstans...dels mår jag skit med denna förkylning i kroppen och sen har jag ingen lust att starta "pugh" i denna kyla heller....även om jag kan sätta mororvärmaren på så njäe...hoppas kunna ta mig i väg på måndag då. Medicinen räcker ju ett tag till men innan nästa helg måste jag hämta ut nya i alla fall...

I dag är en dag där jag känner mig väldigt låg överhuvudtaget. Haft ångestkänningar hela dagen men inget direkt "utbrott" men sedan har jag gråtit vid 2 tillfällen...tårarna har bara kommit och det har faktiskt "gjort ont att gråta", så där riktigt jävla ont också...så pass att man vill vråla rakt ut! Och vid ett av tillfällen gjorde jag nog det också...till  katternas stora förskräckelse.

Kan inte riktigt sätta fingret på varför denna reaktion kommer nu men det är väl något som måste ut antar jag?! 

Kanske kan det vara på grund av att det ju faktiskt har varit en hel del positivt i mitt liv nu sista tiden och det är en reaktion på det? Som en sorts rädsla för att falla igen nu då jag åter börjat min klättring uppåt.

Eller klättring uppåt?
Uppe är jag ju, i dag håller jag ju näsan ovanför vattenytan hela tiden och det finns stunder då jag även har munnen ovanför vattenytan...som nu då saker hänt som fyllt mig med glädje, men det är då jag brukar bli rädd också och oroa mig över att munnen kommer under ytan igen och då det händer blir oron stor över att näsan skall hamna därunder igen.

När jag mådde som sämst var hela jag under ytan men jag tog mig så sakteliga upp och sen jag fick näsan ovanför ytan så har jag även kunnat andats...det fanns en period då jag inte kunde det....och rädslan att hamna där igen finns och blir kännbar de gånger jag hamnar i en svacka.

Vidare så har jag haft jäkligt ont i min brännskada (nervsmärtor) i dag, det har spännt och värkt i hela högra underarmen och kännts väldigt "otåligt"...skulle verkligen velat hugga av mig armen för att fått slippa detta. Brukar kunna känna utav olika väderomslag i skadan men nu då jag dessutom har feber blir det nästan ohanterbart.

Det gör faktiskt jävligt ont :-(

Men man ska väl inte gnälla....enligt vissa...

Nu blir det en kopp te, en alvedon och krypa ner under filt och täcke en stund....fryser!

Temperaturläget....

- 21.5 ute

+ 23 inne

+ 38.9 i kroppen