Varför är det så med män att de uppmuntrar en känslomässigt, säger en massa saker och låter en tycka, känna och fantisera och sedan helt plötsligt så sätter de stopp och där står man med tusen frågor, funderingar och fattar typ ingenting?!

Jag är ärlig vad gäller mina eventuella känslor inför en annan människa och jag är nu för tiden ärlig från start och säger vad jag tycker och tänker och känner och när då personen i fråga tillåter en känna så som man gör och dessutom ger en sin tillåtelse och säger att det är okej, att denne blir glad och smickrad över det man känner...kan man då annat än tro på denne person?

Om denne person dessutom säger "klart du får", "klart du vågar", "go for it", "kör på så ser vi"....hur skulle ni tolka det hela? Skulle ni då backa och ta ett steg bakåt eller skulle ni ge er hän i era känslor och fantasier eftersom personen faktiskt sagt att denne också är med på det hela?

Jag ville köra på, jag hade börjat våga och känslorna hade fått ett rätt starkt fäste...och sen fick man veta att personen bara tillåtit allting för att personen ville få den bekräftelse jag gav men att han menade inget med allt han sagt etc....?!

Egentligen borde jag inte fundera över detta men eftersom det hänt mer än en gång så börjar jag ju fundera över hur man kan göra så? Och vad gör jag för fel......

Tilläggas kan att jag berättat för dessa personer om vad som sårat mig tidigare i livet så de har liksom vetat om att jag blivit sårad pga situationer som de själva sen satte mig i = tårar, frågetecken och smärta.

Jag må vara en dum jävla blondin idiot...som tror att någon kan tycka om mig :-(

Ja i dag har tempen varit upp i över 40 grader och det har dansat rosa elefanter med mintgröna prickar i mitt vardagsrum...om jag tänker efter så är nog detta bland de första gånger som jag verkligen har feberyrat!?!

Man har ju hört talas om det och jag har haft barn som feberyrat men att man själv...vid 40 års ålder...skulle göra det hade jag ju kanske inte trott men joodå...i dag har jag haft rosa och mintprickiga elefanter i mitt vardagsrum.

Jösses...

Man kan ju hoppas på att denna feber topp nu kan vara vändningen på det hela men jag betvivlar....just nu är tempen nere på 39.3 så den är ju på väg neråt i alla fall men rätt som det är kanske den skjuter upp i över 40 igen och elefanterna kommer indansandes igen....haha!! Men jag fortsätter ta febernedsättande och hälla i mig massor utav vätska så tids nog bör den väl ge med sig och försvinna ur kroppen.

Gurglar halsen med vademeccumvatten också och hoppas att den ska bli mindra ond och röd...i dag har jag inte heller ätit någonting utan bara druckit allt möjligt flytande för halsen gör verkligen....ont!

I dag....också...

Saknar ju mina guldkorn...de är ju inte hos mig nu fastän de skulle och det är ju just pga att jag har feber och inte alls mår värst bra.

Vill bli frisk NU så de kan komma till mig....saknar dem juh