Men även i dag har det varit en bra dag !

Barnen sov ju hos sin pappa nu i natt som var eftersom jag var i väg och kollade + köpte bil och kom hem rätt sent...jag lade mig väl vid 12 i natt och sov ända till 3 minuter över 9 i morse!!!

Kan säga så här att så LÅNG och SAMMANHÄNGANDE sömn, nästan 9 timmar,  har jag nog inte haft sedan separationen med barnens pappa 2009...då när jag sedan blev så sjuk!

Kände mig så utvilad MEN hade givetvis huvudvärk...jag inte bara sov länge utan jag måste ha sovit väldigt hårt.

Fixade och donade lite här hemma och åkte sedan till bästa kusin L-L och kaffade och surrade en stund. Strax efter kl 1 hämtade jag äldsta guldkornet på skolan och skjutsade henne de 4 milen till hennes spel lektion med musikskolan...under tiden hon var där så passade jag på att hälsa på en god vän som genomgick en operation i måndags så jag kikade dit med en liten present under tiden guldkornet spelade.

Min vän gjorde en gastric by pass operation ungefär 6 månader efter mig och i måndags fick hon sin bukoperation.
Jag behövde aldrig göra någon sådan jag efter min viktnedgång eftersom jag genomgick en stor bukplastik 2004 så  jag har liksom inget häng på min mage...är så GLAD för min vän !!!! Det kommer att bli ett kanonresultat...

När vi ändå var i Ånge så var jag in till min frissa också och bokade tid för förvandling...håret är under all kritik just nu och det mycket beroende på hur jag mått. Har dessutom inte kunnat unna mig en klippning på länge nu så håret är i stort behov utav en sådan. Färgen skall också åtgärdas...kanske jag återgår till min riktiga hårfärg igen, blond...vi får se. Riktigt kort kommer det troligen att bli i alla fall eftersom kvaliten och skicket är "prutt" nu....det växer ju ut så...

Träffade hjärtat en snabbis också då vi var i Ånge...i dag kände jag en märklig känsla när jag såg honom...jag blev varm inombords...älskade hjärtat, tillsammans blir vi starka!!

Till middag gjorde jag och barnen fläskpannkaka i ugn och hade lingonsylt till den...är ju bara så gott!

Barnen pappa kom hit en sväng på kvällen, dels för att lämna mig halva barnbidraget och kika lite på bilen....vi pratade också lite kring yngsta guldkornets födelsedag som är nu på fredag...hur vi ska göra med present och så.

Hon önskar sig en ny cykel så troligen blir det en sådan och lite smått och gott som hon får.

Frågade också vad den lilla ska heta och hon skulle heta Ester...blev full i skratt och påminde honom att han hade skrikit rakt ut då jag hade det som namn till vår yngsta. Nej så kunde man ju inte heta sa han då......hahaha, och nu....jaaa...hahahaha.....

Nu ska jag strax ta och stänga ner datorn och sova...men innan jag lägger mig ska jag gå och pussa på mina sovande guldkorn och viska att jag älskar dom. Min rutin.....

I morgon står det inhandling till yngsta guldkornets födelsedag på dagordningen och jag drar i väg redan då jag lämnar barnen på skolan vid halv 8...natti natt alla!!

Nu blir ni allt förvånade va?

Jag menar det är inte allt för ofta jag skriver om mina bra dagar...i alla fall inte på sista tiden, men det har haft sina förklaringar...

Först och främst så har jag sovit bra i natt som var och det kan jag säga var välbehövligt. Somnade förvisso rätt så sent men fick i alla fall 5½ timmes SAMMANHÄNGANDE sömn...gick med guldkornen till skolan och förskolan nu till morgon eftersom jag inte hade någon bil...friskt och skönt med en liten morgon promenad!

Då jag kom hem så eldade jag och då temperaturen på vattnet kommit upp i rätt temperatur för att kunna duscha så ställde jag mig i den och stod säkerligen 10-15  minuter...jag som i vanliga fall bara kliver in, tvålar in mig, har i shampoo. sköljer av mig, balsam, sköljer och ut...tar 3 minuter på sin höjd.

Sedan var jag hem till min vän & "lillsyrra" och hennes familj en stund och kaffade och surrade av en stund.

Satt och kollade lite på blocket för att se om det hade inkommit någon lämplig bil jag kunde köpa men ingen i den prisklass jag kunde sträcka mig inom....

Vid halv 1 tiden kom så hjärtat till mig och vi pratade lite, vi pratade faktiskt mycket och förde faktiskt ett bra samtal för en gångs skull...tidigare har det ju oftast slutat med att det bara är jag som pratar och han sluter sig som en mussla ungefär...men inte i dag...och det gjorde mig så GLAD !!

Vi kommer i alla fall arbeta med vårt förhållande...kommer alltså inte gå i från varandra...

Efter vårt samtal i går så kom jag ju till bättre insikt att även jag har mina fel och brister som jag måste arbeta med. Så vi får nu ta OSS vidare och arbeta på att försöka tänka mer på BÅDA TVÅ hur vi är...blev inget prat om familjerådgivning i dag men jag kommer nog föreslå att vi tar den hjälpen, i alla fall ett par gånger för jag tror att vi kan behöva det just gällande kommunikation och  beteende biten...vi får se vad vi kommer överrens om.

Sedan måste jag få göra en liten reflektion kring detta med exxet...på den biten känns det på något vis annorlunda nu. Visst fasen gör saker fortfarande ont och jag tycker fortfarande om honom MEN som mina barns pappa.

Det där hoppet jag burit på...jag vet inte...det känns inte så längre...jag kan inte förklara riktigt...jag blir liksom förvånad själv!?! Och bara detta med att jag gratulerat till den lilla.....jaaa, jag FÖRVÅNAR mig själv måste jag säga?!?!

Nåväl, exxet har i alla fall suttit ett par dagar och kollat efter bilar han också. Han är ju mekaniker och har arbetat med bilar hela sitt liv kan man ju säga...han känner till bilars fel och brister och kommer ju vara den som kommer hjälpa mig att fixa med bilen om det blir problem så jag är både GLAD och TACKSAM för den hjälpen....det ledde faktiskt till att jag var i väg och köpte mig en bil nu i kväll för det var han som tyckte jag skulle åka och titta på den och provköra etc och resultatet blev en bilaffär...så nu är jag inte bil lös längre utan äger en mindre och betydligt billigare vad gäller det mesta jämnfört med den bil jag hade tidigare.

Så jag är honom tacksam för att han ställer upp så som han gör för han skulle ju faktiskt lika gärna kunna säga nej med tanke på allt...han är en godhjärtat och fin människa.

Är så trött nu så jag tänker göra kväll...antar att kroppen på något vis har slappnat av nu efter allt som varit och det känns faktiskt som om jag kommer att kunna sova bra även i natt.

HOPPAS nu att dessa bra & positiva dagar kan komma att fortsätta...är väldigt trött på dåliga dagar kan jag säga och trött på att mycket känns och är negativt...hoppas dagen i dag är en vändning mot det bättre....svackor kommer att komma men låt de åtminstonde inte få komma så tätt och vara så ihållande.

Just nu i skrivande stund visas programmet det okända på 7an...i kväll besöker de BODA BORG och jag kan bara säga att jag varit där och har upplevt mycket saker som jag liksom inte hittat någon naturlig förklaring till.

Detta skedde bland annat då jag jobbade som "hopp in vikarie" ett par gånger på terapiverksamheten de hade för brukarna på boda gårds vårhem + tillhörande gruppbostäder...kan för övrigt tillägga att jag arbetade även under många år på boda gårds vårdhem och även där hände märkliga saker.

Synd att de inte besökte boda gård också.....utan bara boda borg.

Tyvärr kan inte jag se det programmet nu då jag inte har 7an men jag ska kolla i morgon via nätet...för tyvärr visas det i efterhand på Tv4 play. Men min äldsta dotter har gått till en utav grannarna för att se programmet så jag antar hon kommer berätta en del då hon kommer hem....om hon nu törs gå dessa 200 meter nu då hon sett det + att det är mörkt...thihi!

Guldkornen har fått varit hemma med mig i dag eftersom äldsta guldkornet varit lite tjock i halsen under helgen och så även i morse...ingen feber men lite röd i halsen har hon varit. Frågade henne hur hon ville göra och det blev att hon blev hemma i dag....ringde förskolan och berättade att yngsta guldkornet fick stanna hemma och ha en "ledig dag" i dag.

Natten har bestått i en hel del gråtande...i tysthet för att inte barnen skulle höra mig...

Haft besök utav älskade vänner en stor del utav dagen i dag och det har varit välbehövligt så nu känns det rätt okej faktiskt...har även pratat med "hjärtat" i dag och det blev ett långt samtal. Ingen av oss vill gå ur detta egentligen så han ska komma hit så vi kan prata om detta...vi vill båda ge det en chans till och vi behöver båda ändra på oss.

Jag har mina fel och brister och han berättade saker för mig som fick mig att inse att jag kanske varit både egoistisk och en skit även jag.

Största problemet mellan oss är ju detta att prata med varandra...eller jag pratar, pratar och pratar medans han helst undviker det och där blir det ofta fel. Jag kan ju inte avläsa hans tankar...och säger han inget, hur ska jag då kunna veta?

Jag älskar verkligen honom för han är en fin människa där under skalet om man säger så...så vi får se.
Kanske behöver vi hjälp med samtal...vi har varit på 1 samtal och där pratade han så mycket. Han gjorde mig så glad då vi var där för han pratade nog mer än vad han gjort under hela tiden...där kunde han öppna sig men inte inför mig.

Sedan måste jag få berätta beträffande mitt ex...på den biten råder nu ingen konflikt längre.

Har gratulerat dem till den lilla dottern de fått och vet ni...det känns faktiskt rätt okej...med mitt ex vill jag nu arbeta på en fungerande relation som föräldrar till de 2 liv vi skapat.

Visst känns det i hjärtat men det får göra det...

Jag måste säga att trots allt så känns det mesta rätt okej...och det får visa sig nu om hjärtat och jag kommer vidare.

Det sas så mycket under dagens samtal...och jag förstår att även jag varit en skit stundvis...

Ur det förhållande som jag egentligen skulle ha lämnat för länge sedan...

Det gör ont...det gör så ont nu...men jag måste tänka på mig och barnen i första hand och Magnus ska inte få utsätta dem för mer svek och lögner än vad han gjort.

När man ser besvikelse i sina barns ögon...ja då är det nog!

Jag undrar om han hade gjort likadant och varit likadan om jag hade valt att behålla vårt barn i november 2010....?

Han fanns inte ens som stöd då när jag dödade vårt barn...han fanns inte med mig då jag tog tabletterna som fick fostrets hjärta att sluta slå och ej heller då det stöttes ut...jag var ensam...lika ensam som jag var i den svåra stund som uppstod här i veckan.

JAG ÄLSKAR DIG MAGNUS...BARNEN ÄLSKAR DIG....du sa du älskade oss...varför hjärtat, varför?!

Ja det tog ett tag i natt innan allt kändes helt lugnt efter nattens rejäla panikångestattack som först befarades vara något med hjärtat....klockan var nästan 6 innan det lugnat ner sig helt och hållet och jag lyckades somna.

Sov till 5 över 8 så liiiite sömn blev det ju i alla fall ändå.

Ja i dag ska det väl visa sig nu då om hjärtat hör av sig eller inte och jag HOPPAS innerligen att han hör av sig så vi kan vara vi även fortsättningsvis MEN som sagt hör jag inget ja då ser jag inget annat än att gå i från honom nu...det gör jävligt ONT om det nu skulle bli så men att ha en partner som inte finns i svåra stunder, som håller sig undan, lovar saker men sviker sina löften gång efter gång, väljer alkohol i bland framför en annan, lånar en massa pengar utan att bry sig om att betala tillbaka=utnyttjar en, som bara säger att han älskar mig men inget visar...och som inte förstår att det han gör mot mig gör han även mot mina barn...jag har ju flera gånger sagt att jag känner mig väldigt ensam i vår tvåsamhet...det vill jag inte göra längre...det har snart gått 2 år...jag väljer då hellre ensam ensamhet och det får vara slut med detta sårande mot mig och barnen!

Dom ser honom som sin bonuspappa och älskar honom likt mig, vi ser ju honom som en i vår familj...men...jaa...enbart orden räcker inte längre :-(

Älskar dig hjärtat...jag HOPPAS du väljer oss och att du hör av dig i dag, på ett eller annat sätt...ett meddelande, ett samtal men mest av allt önskar vi ju att du kunde KOMMA och vara med oss...

strax efter 12 började det sticka väldigt i vänster arm, fick huvudvärk och mådde illa, tungandad med tryck över bröstet och domnade hela vänster arm...

Aha, panikångestattack tänkte jag...men då det inte gett med sig efter en halvtimme och jag kräktes så ringde jag sjukvårdsrådgivningen som skickade ambulans eftersom de misstänkte det jag misstänkte det kunde vara, nämnligen något åt hjärtat...en panikångestattack brukar te sig annorlunda och ge med sig efter ett tag, inte öka.

Ambulansen kom, jag in i den snabbt som attan och på med en massa sladdar...fortfarande med samma symtom + att det då gjorde ont och nästan krampade i bröstet!

Men då ekg inte påvisade att det skulle vara något med hjärtat och då blodtryck + puls sjunkit till det normala så valde jag att stanna hemma i stället för att åka med i ambulansen ner till sjukhuset.

Så det var väl troligen en panikångestattack ändå fast den höll i sig så länge och inte liknade de jag haft tidigare.
Har fortfarande stickningar i vänster arm och huvudvärk men det ger väl med sig...
Ser detta som ett tecken på att jag nog kanske behöver börja med min medicin igen.

Återstår nu att se när och om jag lyckas somna...

Ja i dag har då sålt min fina "Ådi"...bar emot men han skulle bli för dyr i längden för mig och han hamnade ju i rätt händer så det känns väl rätt okej ändå. Konstigt att man kan fästa sig så vid en bil?!?!

Nu ska jag bara försöka hitta mig en annan bil som är billig i drift och ägande och håller sig i prisklass "billig"...och jag har skickat i väg en förfrågan på 2 stycken så vi får väl se vad som kommer i  min ögo med tiden.

Är ju inte i akut behov utav bil på studs så vi får se...

I dag fick jag även kärt besök....utav mina älskade guldkorn och min fd svärmor.

Guldkornen är ju hos sin pappa den här veckan och deras farmor hade kommit upp för att gratulera yngsta guldkornet på hennes 6 års dag i förskott (hon fyller 6 den 23e) eftersom hon sedan åker utomlands i 3 veckor...så i dag har det faktiskt varit en BRA dag!
Hör ni det....inte ofta jag skriver så va?!

Har även tagit ett beslut nu i kväll...hjärtat håller sig fortfarande undan och i och med att han inte ville finnas till för mig och ge mig sitt stöd nu då jag verkligen behövde han som allra allra mest så har jag nu gett han helgen ut på att höra av sig annars är det över mellan han och mig på måndag.

Anser nämnligen att man i en familj stöttar varandra och vill den andre väl men då han inte ens kunde visa att han fanns där för mig genom att lyfta luren och ringa mig då jag behövde honom så känner jag nu att det får vara nog.

I snart 2 års tid har jag och barnen sett honom som en i vår familj men han har gång efter gång efter gång valt bort oss på olika sätt...han lovade dessutom så sent som förra veckan att han nu verkligen skulle börja bete sig som en i familjen och visa att han ville framåt han också....men är det att visa att han vill vara en i familjen då han inte ens kan ringa då man ber?

Så nu har jag att välja mellan att fortsätta stå ensam i en tvåsamhet eller vara ensam i en ensamhet....och nu har jag valt att det får bli ensam i ensamhet om han nu inte hör av sig...för gör han det, ja då får han en SISTA chans att visa att han vill finnas kvar i min och barnens familj.

Barnen älskar och avgudar honom och ser honom som sin bonuspappa och jag älskar honom...fastän det kanske inte alltid har verkat så i det jag skriver...men jag gör verkligen det...men nu ligger allt hos honom...helgen ut...

Känns ledsamt men jag kan inte leva med någon som inte kan visa sitt stöd om jag ber om det...som sagt, ett enkelt telefonsamtal hade räckt som stöd då när jag behövde det...

Nu hoppas jag bara att han ringer...älskade hjärtat, visa nu att du menar det du säger och har sagt i snart 2 års tid!!!