Den 30 september 2009 rämnade marken under mina fötter och jag föll, föll och föll...
Föll ner i en djup depression med självskadebeteende och annat.

Föll så hårt och djupt att det tog nästan 11 månader innan det vände...11 månader med mängder av tårar, självskadetillfällen och en massa annat dumt riktat mot mig själv.

Det var så många saker som avlöste varrandra och jag föll allt djupare och djupare...hade det inte blivit så att saker avlöste varrandra och att saker inte blev som jag bad om så hade jag faktiskt inte behövt falla så hårt och djupt och min sjukdomstid hade kunnat förkortat avsevärt...det är något mina kontakter inom psykiatrin sagt och något jag själv tror på...jag VET att det är så!!!

Jag hade inte behövt falla så hårt, jag hade inte behövt vara så där riktigt sjuk under så lång tid...så mycket hade kunnat hjälpt mig tillbaka mycket snabbare!! Så små saker som kunnat underlättat mitt tillfrisknande...saker jag bad för och om men som jag bara motarbetades i...

Mitt i allt det som fick mig att falla så genomgick jag en gastric by pass operation vilket innebar att jag fullkomligt rasade i vikt och i den viktnedgången + mitt sjuka tillstånd så tappade jag bort mig själv...

En annan sak som skedde då jag blev sjuk var att jag då fick uppleva svek från en del som jag trott varit mina allra bästa vänner. Och jaa...i mina ögon var det svek...jag hade verkligen behövt ha dem där vid  min sida...jag hade behövt fått fortsatt ha deras förstående och stöd som jag hade i början då jag blev sjuk...men ju sjukare jag blev, ju mer försvann dom...ju mer skit fick jag höra som de sa om mig...ju mer sårade dom mig...i nöden prövas vännen finns det något som säger...när jag befann mig i den allra värsta delen utav min tid i ett psykiskt dåligt mående...ja då fanns de inte där....och sedan dess har jag inte velat ha dem i  mitt liv...dock har jag fått tillbaka de jag saknat som allra allra mest och vi har pratat ut om allt som hände under den tid då jag var sjuk...jag har förlåtit och blivit förlåten.

Dock finns det dom som jag inte återupptagit kontakt med...eller kanska jag ska säga att det finns dom som inte vill ha tillbaka kontakten med mig igen för jag skickade ut ett sms till alla de som jag innan jag blev sjuk såg som mina bästa vänner...ett sms där jag skrev att det fanns stunder då jag saknade dom men att jag inte tänker be om ursäkt för att jag blev sjuk...3 utav dom svarade på  mitt sms och det är dom jag har tillbaka i mitt liv igen...de övriga...ja, de antar jag att jag kan fortsätta vara utan.

De jag återfått kontakten med vet om hur sårad jag blev, hur jag kände och hur jag tänkte...de vet att jag var sjuk, mycket sjuk och de såg mig som sjuk DÅ men ser mig som frisk NU.

Anledningen till att jag föll var en helt oväntad separation från barnens pappa...en människa som jag älskade över allt annat...som jag fortfarande älskar i mitt hjärta, som jag alltid kommer att älska. Han var, och ÄR min största kärlek och det är en stor jävla SORG allting...jag saknar den människan så enormt fortfarande...jag gav honom mitt hjärtats nyckel och den innehas fortfarande utav honom.

Visst, jag tycker om honom jag har ett förhållande med nu men jag tror ingen kan ta barnens pappas plats i från mig...

Nu då jag fått distans till den tid då jag var som sjukast så finns det saker jag kan få sådan ångest över...saker jag gjorde mot mig själv som kunnat förstöra så för andra som jag älskar.

Men saker går inte att ha ogjorda, saker går inte att ha osagda...MEN jag önskar man kunde vrida tillbaka tiden...önskar så!!!

Det finns stunder fortfarande då jag faller...men jag faller inte så djupt. Jag lever resandes på en berg och dalbana och den verkar inte vilja stanna...kanske kommer den att stanna en dag eller så kommer jag att få åka längs efter den livet ut.

Jag har varit sjuk...men i dag är jag frisk...trots att det går upp och ner emellanåt. Trots att jag fortfarande gråter dagligen över allting som hänt...men jag är frisk...och jag tänker aldrig be om ursäkt för att jag blev sjuk...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

tiden rusar iväg alldeles för fort och jag hinner inte riktigt med...vad skrev jag sist nu då? Jo, växthusbygge....det står klart nu och vi har börjat fylla det. I nuläget har vi 1 paprikaplanta, en gurkplanta, dill och 11 sorters olika tomater (ja...

Då var det dags för ännu en vecka då...veckan som varit sprang iväg i ett rasande tempo och helgen som var likaså.I helgen var det bara yngsta dottern som kom till oss eftersom den äldsta skulle hitta på något tillsammans med några kompisar... I lö...

I dag är det 1 vecka sedan ditt liv tog slut och saknaden river än i mitt bröst...mitt fyrfotabarn, min prins.Tårarna som fallit senaste veckan har varit många och än är de inte slut. Tittar ut genom fönstret till altanen och väntar på att du ska s...

I fredagsnatt gick det hål i mitt hjärta...Min prins, min heliga birma Emil finns inte längre kvar hos oss... Strax efter klockan 23 i fredagskväll så knackade det på dörren och min sambo gick och öppnade...tog ett bra tag innan han kom in och jag ...

så ringde min läkare och talade om att det fanns inga avvikelser i mitt blod så då kan en sak uteslutas i alla fall....TACK GODE GUD!!!   #provsvar #lättad #tacksam ...