Jamen SJÄLVKLART vet jag att det finns det....

Det finns dom som gått igenom separationer och lever lyckliga tillsammans med någon ny....jamen SJÄLVKLART vet jag det...

MEN detta handlar om MIG......för mig är detta något som gör ont fortfarande och som påverkar mig dagligen!

VARJE dag sedan sista september 2009 har jag gråtit....VARJE dag.

Och varje gång har det känts som om jag ska gå sönder...som jag gjorde då när jag läste det mail mitt ex skrev till mig där han gjorde slut...jaaa, ni läste rätt...han dumpade mig efter 10 år genom att skriva ett mail!!

Att känna ilska, sorg, förtvivlan, hat, frustration etc  är normala känslor så ingen ska kunna klanka ner på det jag känner. För är det något jag är noga med att ta upp med mina kontakter på affektiva så är det om sånt jag tänker eller känner är normalt eller inte....och så länge de säger att det hör till en sådan här gång...ja då tillåter jag mig släppa fram allt sådant.

Jag har frågat dem när i helvete detta ska gå över och som svar har jag fått att det kan ta VÄLDIGT lång tid (6-7 år) och en del kommer aldrig över saker som hänt i ens liv utan bär det med sig livet igenom...i mitt fall var det inte enbart separationen som utlöste det hela utan det var flera faktorer som påverkade MEN hans beslut var det som fick allt att rinna över....och bit för bit, händelse efter händelse sänkte han mig än djupare.

Läkarna säger till och med att jag inte hade behövt sjunka så djupt ner om han bara hade kunnat lyssnat....det handlade inte om att det skulle bli han och jag igen utan det handlade bara om att jag skulle ha fått kommit hem FÖRST....barnens familj hade ju blivit splittrad och det behövde få skapa trygghet dels enbart med sin pappa men även med sin mamma. Det blev ju en omställning för dom också med 2 hem helt plötsligt....dom hade behövt den tryggheten innan någon annan klampade in...

Sedan gick det så jävla fort och det fanns det väl ingen anledning till....om dom nu älskade varrandra hade de väl kunnat vänta något längre och inte flyttat tillsammans bara efter typ 3 månader knappt....speciellt inte med tanke på barnens bästa och det faktum att deras mamma blev sjuk.

Barnen hade behövt tryggheten hos oss båda FÖRST !!!

Och hon då....som sliter upp sina små (3 & 5 år) från en trygg närvaro bara pang bom från en månad till en annan?

Hur i helvete tänkte hon? Där hennes barn hade trygghet i dagis, far och morföräldrar...och rycka upp dom till en håla där hon och dom inte har någon ?!?

Nej, taskig planering....där var det enbart tomrummet de båda tänkte med.

Sedan var det någon som sa till mig att jag kan sätta åt hårt vad gäller den uteblivna bodelningen och detta med halva huset.....

Men men...de kommer slå tillbaka...det VET jag...och det HÅRT.

Om nu någon tänker kommentera...betänk då att detta handlar om MIG, det är MINA tankar, MINA känslor och MIN blogg...men visst, det är fritt fram att tycka...var så goda!

I dag är en dag där saker gjort/gör ont...Det är inte det att jag ältar saker och ting...det är bara det att jag inte kan släppa det gamla för jag har inte fått en chans till ett avslut ens!

Jag är olycklig i det liv jag lever i dag...OLYCKLIG!!!

Jag vill tillbaka till allt det jag blev fråntagen...mitt LIV!

Min kärlek, mitt hem, mitt arbete, mina vänner, mitt liv som var fritt från skulder och annat skit...se hur det blev!!

Jag är olycklig....mitt inre är dött och allt jag är är ett skal iklätt en mask av falskhet!!!

Jag hatar mitt liv, jag hatar mig själv och jag hatar de personer som förde mig ner i mörkret...men jag älskar...saknar...hoppas och ber...

Jag vet liksom inte hur man slutar....vet någon?!

Om jag ändå hade kunnat fått gjort ett avslut ändå, kanske hade det kunnat kännts något mindre ont...men jag fick inte ens det utan jag städades ut ur mitt hus då jag låg på sjukhus...fick inte säga till om någonting, vad jag ville ta från vårt hem eller någonting. Jag som ändå ägde hälften i både huset och annat.

Jag har inte fått korten på barnen fast jag bett om det...jag köpte en säng till yngsta dottern då hon föddes som hon skulle få ha till sina barn..den har han eldat upp...

Jag har bett om en del i möbellväg men inget fått utan jag fick köpa allt nytt både till mig och barnen...jag hade ett gamalt piano, det har han gjort sig av med...hunden sålde han då jag låg på sjukhus....jag har inte fått säga någonting!!!

Och detta avslut var något jag verkligen behövde och som till och med läkarna på avdelningen underströk noga...men det sket han blankt i och djupare sjönk jag.

Under de 6 månader jag låg på sjukhus fick jag träffa barnen EN gång på avdelningen. Barnen var en viktig del i mitt tillfrisknande och han lovade dem att de skulle komma fler gånger men EN gång på 6 månader.....hur kändes det tror ni? Att  vara där och se alla andra få besök utav sina barn......va?!

Och den nya fi**an flyttade in medans jag låg på sjukhus (efter 3 månaders relation!) innan jag ens fått komma hem och skapat en vardag med mina barn...jävla förbannade idioter!!!! HATAR !!!!

HUR tänker man då som pappa??!!

När ens barns mamma är jättesjuk, nära att lämna livet...barnens liv har brustit också låter han en annan fi**a kliva in barnens liv! Är inte en mamma mer värd än så?

Är inte barnen värda att få en trygg relation och en vardag tillsammans med sin mamma och pappa på skilda håll FÖRST? Är inte barnen prio ETT vid en separation?

Barn som får sin familj splittrad och ska anpassa sig i 2 hem....

Nää...karlar tänker enbart med KUKEN !!!

Och den nya fi**an...hur tänkte hon?

Som själv har barn...torde inte hon kunnat tänka sig in i situationen?

Tänkte hon på sina 2 små barn då hon slet upp dom från sin trygghet 50 mil bort bara pang bom?!

Nää....jävla tomrum där i skallen!

Jag HATAR, AVSKYR....ont skall med ont fördrivas!!

Tids nog....jag säger bara tids nog....

Jag VET att det kommer slå tillbaka, jag vet....och då ska jag SKRATTA !!!

Ja dagen började ju rätt okej eftersom jag faktiskt fick sova hela natten i natt som var så jag kände mig både pigg och utvilad då klockan ringde och det var dags att kliva upp och fixa innan jag väckte barnen...

Men sen klockan 10 hade jag och mitt ex möte på banken för att prata om de lån vi har gemensamma och där blev min dag totalförstörd.....inte för själva mötet men den förbannade bankchefen kläckte ur sig "jamen Sxxxxxx jag hörde ju att ni ska få en liten till du och xxxxxxxx, vad kul".....

Hade jag haft ett snöre på mig hade jag gått och hängt mig direkt kändes det som, för detta gjorde så fruktansvärt ONT i mig....jaa, mitt ex ska ha en unge med mitt utbyte och det gör jävligt ont!!!

Det gör ont dels för att han och jag inte så långt innan hans svek pratade om syskon...och dels för att min egen längtan efter att få bära liv är så stor.....sedan är det ju förstås den känslomässiga biten också...det gör så ont!!!

SÅ JÄVLA ONT !!!

Ja...och sedan var som sagt denna dag tokförstörd. Grinade som en tok i bilen på väg hem från banken, så pass att jag var tvungen att stanna. Det var riktig hysterigråt alltså...där tusen tankar snurrade runt och det var onda och väldigt dumma tankar kan jag säga.

Önskar så att saker och ting vore annorlunda...på flera olika plan...önskar jag kunde hata eller sky den man som förstörde mitt liv och tog allt från mig...som gjorde mig sjuk...men jag kan inte hata då jag fortfarande har han i mitt inre rum i hjärtat...

Däremot så har jag börjat hata mig själv....och det är  ju säkert bra?!

Ja så brukar just onsdagar kallas för...varför vet jag inte, någon som vet?!

När jag var yngre var det ett väldigt festande och partajande...fredag, lördag, söndag och just onsdag.

Fattar inte hur man orkade! Fasen nu är man helt däckad om man går ut och har kul EN kväll...då var man ut på något FYRA dagar i veckan...ja inte varje vecka men ofta i alla fall.

Nu är det länge sedan jag var ut på något...sist var i början av november då jag och en kompis var ut på disco.

Hmmmm...tror nog det får vara dags för lite disco snart igen...ÄLSKAR att dansa...dricka kan jag vara utan men just disco...KUUUUUUL!!!

I går var det ju fettisdag och som sig bör  åts det en semla här i huset...köpte och gjorde egna eftersom ingen utav barnen gillar de med mandelmassa i och köpa färdiga med vanilj i kostar ju hur mycket som helst...så det blev egna semlor med vaniljkrämsfyllning...och vi var inte snåla på fyllningen om man säger så...GOOOOTT !!!

I dag har äldsta guldkornet varit i väg och spelat med musikskolans orkester. Lokalen där de håller till ligger 4 mil härifrån så hon åker buss dit och hem men när hon åker dit så måste vi skjutsa henne 1 mil till den hållplats där bussen utgår i från. Lite tokigt  men vad gör man inte för sina barn?! Lite synd att lektionen inte är lagd på en tid som passar de bussar eller tåg som går härifrån...men som sagt, som förälder gör man allt för sina barn och hon vill ju få vara med i orkestern så.....bussen hem går dock hela vägen förbi här så då kliver hon av på plats.

2 nätter i rad har jag sovit väldigt oroligt och drömt en massa ledsamma och tråkiga saker. I morse vaknade jag och var jätteledsen...minns inte i detalj vad jag drömde men jag minns att det handlade om att jag födde barn....anledningen till min ledsamhet vet jag inte men kanske berodde den på att jag ju längtar så efter att få bli gravid och skapa liv än en gång. Min kropp är inte färdig på den biten ännu och i bland bara skriker det utav längtan efter ett till barn....och det gör stundtals väldigt, väldigt ont. Den längtan är ENORM.....och har funnits hos mig i stort sett ända sedan yngsta guldkornet föddes för snart 6 år sedan...längtan kan få mig att falla sönder i bland!!!

Extra ont gör det ju förstås nu då mitt ex ska uppleva den biten snart...han och jag som hade pratat om ett tredje barn men så avslutar han det vi hade bara pang bom....så det gör jävligt ont!!! Och jag är allvarligt rädd för mina reaktioner då den dagen kommer....jävligt rädd för det kommer kännas i hjärtat, mer än vad det redan gör...

Nu blir det natti natt här i huset...guldkornen sover så sött i sina sängar och jag hoppas mamman kan få göra det samma utan en massa drömmar och oro...GOD NATT ALLA !!!

Sov väldigt oroligt först delen utav natten vilket resulterade i att jag råkade sova lite för länge nu i morse...klockradion visade 11.17 då jag slog upp de blå men jag antar att jag behövde den sömnen då jag inte kom till ro riktigt föränn klockan var över 4 i morse, men hela dagen blir aningens fel då man sover så länge.

Efter "frunchen" slängde jag i gång en maskin med tvätt + ställde mig och började gå igenom mitt berg utav kläder som jag har i mitt sovrum. Har ju ingen riktig klädförvaring (garderob eller byrå) att förvara mina kläder i så just nu ligger allt i en enda stor hög kan man säga...strumpor och underkläder ligger dock i en låda men annars är allt i en enda röra. Måste försöka komma på någon praktiskt förvaring till alla kläder men eftersom jag eventuellt ska flytta ner mitt sovrum här på vårkanten så har jag liksom inte ansträngt mig att fixa den biten ännu eftersom jag inte riktigt vet hur det kan ordnas med ev förvaring där jag tänkt ha mitt sovrum sedan.

Som det är nu så har jag ett av rummen uppe nu och barnen delar på det andra men det finns ett litet rum innanför köket nere, som just nu är fyllt med flyttkartoner och säckar, som jag funderar på att försöka göra ett sovrum till mig själv i så att  barnen får varsitt sovrum uppe...visst, det är väl inget fel i att dela sovrum med äldsta tösen är ju så pass stor nu och kan kanske tycka det är skönt att kunna få stänga dörren om sig i bland + att hon kanske vill kunna ha kompisar som sover över här och utav den anledningen känner jag det som att de behöver få ha varsitt sovrum. Rummet som blir mitt sovrum är väldigt litet så jag måste klura ut smartaste lösningen gällande säng däri...eventuellt kanske jag måste platsbygga en säng där eftersom det är lite vinklar och vrår där...men jag ska nog komma på något sätt...får klura lite på det.

Hämtade mina älskade guldkorn halv 3 då de slutade skola och förskola så nu råder det frid i mammahjärtat nu då de är hos mig igen...kan inte fatta att det ska göra så "ont" och kännas så fruktansvärt tomt här när de inte är hos mig....alltså det går inte att beskriva hur mycket jag saknar dom varje sekund de är hos sin pappa. Nu var det ju så oturligt att jag inte mådde bra förra veckan, hade jag varit pigg så hade de nog inte varit där så många dagar som det  nu blev...

Åkte och hälsade på kusin vitamin en stund efter det att jag hämtat barnen...kaffade och surrade av lite tid innan guldisarna och jag begav oss hemåt för att fixa med middag...som efter barnens önskemål blev stuvade makaroner och stekt falukorv. Slår nästan aldrig fel att det är det de önskar då de kommer till mig.....

Nu i kväll så har vi bara pyst på...yngsta guldkornet och jag spelade lite mario party på wii...och hon klådde sin mamma som alltid...hehe...

Nu ligger mina guldkorn och snusar och småfiser i rummet intill och jag ska väl snart ta och släcka lampan jag också. Ska ju upp klockan halv 7 för att sedan väcka barnen vid 7 och åka till skola och förskola. I morgon är det semmeldagen så i morgon kan det nog bli en semla eller 2 skulle jag tro...funderar om jag bara ska köpa själva bullarna och göra fyllningen etc själv...blir nästan godast så...

När jag var liten ville jag alltid ha semlan som "hetvägg" dvs lagd i ljummen mjölk...men nu äter jag den gärna som den är till en kopp kaffe...och locket äts först ;-)

Kände mig ju frusen tidigare och kröp ner i soffan under filten strax efter halv 5 och då kom migränen som ett brev på posten...tog en pronaxen och den tog väl udden utav migränhuvudvärken men jag har fortfarande som ett spännband gjort utav bly runt skallen med lite extra tyngd på vänster sida utav huvudet.

Blir en till pronaxen innan sängdags...

I morgon kommer mina älskade guldkorn till mig igen så då blir det lite liv i huset...jag vet att jag tjatar om hur tyst och tomt det blir här då dom inte är här...men det blir det ju! FRUKTANSVÄRT tyst och tomt....fick jag bestämma skulle de vara hos mig hela veckorna och hos sin pappa bara från fredag-söndag....

så som jag fick ha det förut, så som han bestämde det skulle vara då!

Men jag har ju ingenting att säga till om...får fortsätta finna mig i allting...så som jag tvingats göra hela jävla tiden nu sedan över 2 år tillbaka!!!!

För INGENTING som jag säger är något som blir eller händer i alla fall......blir så jävla LEDSEN !!!

Det är väl mina barn också.....

Det blir väldigt mycket funderingar och tankar då jag sitter själv, vilket inte alltid är så bra...men jag har väl alltid varit en tänkande människa bara det att sista tiden har de gått väldigt mycket åt det negativa hållet och det har blivit som en nedåtgående negativ spiral många gånger...MEN det är inte så lätt att komma i från eller komma ur dessa...det är inte bara att "rycka upp sig"..."lägga av"..."ge sig"..."sluta"...utan det är något som tiden får styra över...kanske alltid kommer vara så här, livet ut...det vet jag inte...det får jag se...uppåt & neråt...denna berg & dalbana utav tankar och känslor.

Nu blir det snart god natt här i huset fast klockan bara är halv 10...det spänner bakom ögonen så det känns som om ögonen ska ploppa ut genom huvudet på mig och i yttre synfältet blixtrar det på som värsta åskovädret vid minsta rörelse...så en pronaxen, ett stort glas vatten och sedan natti natt blir det för mig nu strax.

I morgon ska jag ringa vårdcentralen och be att få en tid uppsatt för att ta prover och kolla i fall jag har brist på någon vitamin eller mineral...jag misstänker ju att det är så iom mitt mående.

Att tappa hår, huvudvärk, trötthet, orkeslös, myrkrypningar, yrsel, oro, sömnsvårigheter...är några utav de tecken till att jag misstänker brist av något slag så det är väl lika bra att kolla upp då antar jag eftersom man har större risk för sånt då man gjort en gbp operation.

Men nu blir det natti natt...

och om några timmar så är det snart slut på denna vecka och en ny står i antågande.

Blev aldrig så att guldkornen kom till mig nu i helgen...det har varit tyst och tomt här hemma utan dem...FÖR tyst och FÖR tomt.

Hjärtat har i och för sig varit här så jag har inte varit ensam, men det känns ändå tomt och tyst då barnen inte är här....mina hjärtan, mina allt   ...mamma ÄLSKAR er !!!

Helgen har varit väldigt lugn, vi har kollat på teven och spelat lite wii...jaaa, vi tycker om att spela spel, barnasinnet skall bevaras så långt det är möjligt!

Jag har ju inte varit riktigt pigg utan i går, lördag, kände jag mig yr och illamående hela förmiddagen.

I dag har jag dock inte känt utav någon yrsel, förutom då jag rest mig, men däremot har jag haft en blixtrande migränhuvudvärk som sugit musten ur mig.

Hjärtat åkte hem här på eftermiddagen så nu är det  bara jag och katterna hemma här i huset...ja också husmössen + dammråttorna förstås. Barnen kanske kommer här på kvällskvisten men troligtvis blir det som så att jag hämtar dom när de slutar skola & förskola i morgon...så jag kommer nog snart bänka mig i soffan framför teven, under filten, och slötitta på teven resten utav kvällen. Känner mig lite småfrusen så det är väl bara att hoppas att man inte ska åka på något nytt jävla skitmående nu då bara....för det vill jag då rakt inte göra!!!

P-tvi, p-tvi, p-tviiiiii !!!

Vaknade i natt utav att en av katterna, Selma, förde ett jäkla liv och sprang fram och tillbaka och krafsade och hade sig...sa åt henne att lugna sig men så hörde jag ett "pipande" och då jag tände lampan fick jag se att hon satt och lurade på en mus....i mitt sovrum!!!

Fick tag på en tubsocka som jag trädde över handen och lyckades fånga upp den lilla musen som jag sedan gick och slängde ut...Selma tittade på mig efteråt med en blick som tycktes säga "varför tog du min leksak". Möss må vara gulliga och söta men inne vill jag inte ha dem...

I morse kändes det något bättre då jag klev upp...huvudvärken håller dock fortfarande i sig men är inte lika påtagbar som den varit dagarna innan. Har lite ont i lederna och känner mig lita matt och orkeslös fortfarande men det är ändå bättre motför vad det  varit...

Misstänker att det rör sig om någon vitamin/mineral brist...har mått ungefär likadant en gång tidigare och då visade det på b12 och magnesium brist. Skulle tro att det rör sig om det samma även denna gång.

Ringde vårdcentralen och rådgjorde med dom kring mina misstankar och de trodde att jag nog mycket väl kan ha rätt i detta så på måndag kunde jag få komma upp och lämna blodprover så kunde de kolla om vilken brist det rör sig om.

Har ju inte ätit mina vitaminer som jag ska heller sedan då när jag slutade med alla andra mediciner i september, sedan har jag ätit väldigt ensidigt och dåligt sista veckorna. Som magsäcksopererad är det ju som sagt viktigt att få en jämn balans utav mineraler och vitaminer i kroppen och äter man inte en bra och allsidig kost så är det lätt hänt att man får brist.....

Ska införskaffa någon multivitamintablett bara jag får pengar också får jag försöka äta lite bättre framöver...för det är inte kul att ha det så här. Ont i huvudet, tappa en massa hår, ha ont/känna sig stel i lederna, oro, ångest, sömnrubbningar, vara yr, orkeslös, nedstämd etc....jaaa, nedstämdhet & depression är också något som vitamin inverkar på...kanske inte så konstigt att det  varit än mer neråt sista tiden?

Ska försöka få någonting gjort här hemma nu i alla fall, hjärtat kommer väl här på eftermiddagen och i morgon hoppas jag mina guldkorn vill komma till mig igen. Hade tänkt de skulle få komma i kväll men det kan vara skönt att få en kväll tillsammans bara hjärtat och jag också...lite vuxentid...