Direktlänk till inlägg 8 januari 2013
Jamen så klart att när det hänt något som är positivt, något kul eller annat så brukar denne herr Å alltid dyka upp tids nog och mycket riktigt, för cirka halvtimmen tillbaks så är han och besöker mig...kom som vanligt instormandes när jag minst anade det och denna gång var det verkligen med brutalitet han kom eftersom jag inte fick minsta lilla hjärtklapp eller annat som förvarning.
Stod uppe i badrummet och plockade ur tvätt ur torktumlaren också bara kom ångesten i full kareta i 980 knyck och till och med slängde omkull mig. Jaa, faktiskt...jag bara rasade, fick som kramp i bröstet, domnade bort totalt, pulsen pulserade och hjärtat dundrade på likt en slägga.
Jag har ju slutat bli rädd när sånt här händer men det är ändå lika otäckt varje gång det sker...och det är nog inget man kommer i från tror jag. Visst händer det att jag blir rädd i bland men det är dom gånger det tillkommer något "symtom" som jag inte känner igen...för den ser ju inte likadan ut varje gång utan kan skilja sig...vid något tillfälle har jag ju fått nästintill andnöd och då har jag blivit rädd och vid något tillfälle har det gjort ont och då har jag också blivit rädd och vid dom tillfällena har jag ringt sjukvårdsrådgivningen och vid ett tillfälle även ambulansen.
Ångest är inte farligt, så ej heller panikångest MEN det är otäckt...och alla som varit med om det någon gång kan nog intyga mig om att så är fallet?
Har tagit mig ner och satt mig i soffan nu i alla fall. Domningarna håller i sig och hjärtat dundrar på rätt hårt och hastigt. Har gjort mig en kopp varmt te och hoppas nu bara herr Å ger sig av så småningom.
Nu kanske några utav er tycker det är konstigt att jag kan sitta här vid datorn och skriva detta medans Å har taget om mig fortfarande men eftersom jag levt med detta så länge (första gången för 10 år sedan) så lär man sig liksom hantera det hela och för mig funkar det att göra saker som får mina tankar på annat...och skriva är just en utav de saker jag brukar ta till. Det tar ju sin lilla tid att skriva i och för sig eftersom jag måste "sansa mig" mellan orden jag skriver men...han ger sig nog av så småningom...
Antar att detta sker för att slå tillbaka på att jag haft roligt antar jag...ett så kallat bakslag + kanske han kommer i en form utav förväntan eftersom jag alltid tidigare fått besök som detta då guldkornet åkt till sin pappa...men nu säger jag:
DU HAR INGET FÖR DET HERR Å....kom och ta mig du hur mycket du vill, mig knäcker du inte !!!
tiden rusar iväg alldeles för fort och jag hinner inte riktigt med...vad skrev jag sist nu då? Jo, växthusbygge....det står klart nu och vi har börjat fylla det. I nuläget har vi 1 paprikaplanta, en gurkplanta, dill och 11 sorters olika tomater (ja...
Då var det dags för ännu en vecka då...veckan som varit sprang iväg i ett rasande tempo och helgen som var likaså.I helgen var det bara yngsta dottern som kom till oss eftersom den äldsta skulle hitta på något tillsammans med några kompisar... I lö...
så ringde min läkare och talade om att det fanns inga avvikelser i mitt blod så då kan en sak uteslutas i alla fall....TACK GODE GUD!!! #provsvar #lättad #tacksam ...