Ja så var denna lördag snart till ända och snart slår det över till söndag...ANDRA advent, och 20 dagar kvar till julafton !!!

Det ni, nåå...är ni klara med alla julklappar gott folk?

Jag följde med hjärtat till Sundsvall i dag men eftersom jag inte har några pengar kvar just och det är långt kvar tills det inkommer några så blev det inte mycket handlat...några små klappar till barnen blev det dock men i vanlig ordning får man köpa det sista dagen innan julafton...då pengarna kommer. HATAR att trängas och jävlas den dagen och borde ha lärt mig att planera in julklappsinköpen men nääädå...nu blir det trängsel och vånda i år med!!!

Men det blir inte så mycket klappar till barnen i år...det behöver inte vara i överflöd med paket och jag är så tacksam att jag har 2 så tacksamma guldkorn som blir glad för allt. Dock vill jag ju så gärna försöka ge dom åtminstonde en av de saker de önskar sig som mest...

Huvudet har dunkat hela dagen, har känt mig yrslig och ångestfylld på något konstigt sätt...och att trängas bland folk har ju inte varit någon direkt höjdare om man säger så...ni som någon gång upplevt ångest vet nog vad  eller hur jag menar...ujuj!!

Tröttheten har hållt sitt grepp om mig även denna dag...i natt som var sov jag uruselt...sämre än vad jag gjort föregående nätter. Hade sånt jäkla myrkryp och olustkänsla i kroppen så stundsvis visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Lederna kändes stela och stundvis molade det till i handleder, fingerleder och fotleder på ett mkt konstigt sätt.

Kvart i 5 tittade jag på klockan sista gången...vaknade gjorde jag halv 8...5 urusla nätter med pyttelite sömn börjar kännas på. Humöret mitt börjar bli likt en ilsken gets...yrslar mer och mer...huvudet dunkar högre och högre och för minsta lilla...märker till och med av det på då jag äter...blodsockret åker i höjden av minsta lilla tugga och hjärtklappningen är ett faktum.

Jag har några få önskningar i mitt liv...just nu: att få sova en hel natt !!!

I morse lämnade jag mina guldkorn på skola och förskola, lämnade dem där med visst vemod eftersom jag inte får ha dem hos mig nu över helgen pga de ska åka bort...det kändes i mammahjärtat att komma hem till huset med vetskapen om att inga skratt, inga snusningar & fisar och inget mamma/döttrar mys kommer höras/vara under de närmsta dagarna....saknar mina guldkorn så mycket!!!

Mycket annat jag saknar också :-(

I stället för att sitta hemma och fundera och känna så tog jag och åkte upp till Ånge en sväng mitt över dagen. Träffade en kompis och fikade på coop en stund och sedan så var jag till min moster och grattade henne i efterskott på hennes 86 årsdag...hittade en jättefin glasängel med värmeljushållare som present, vill ha en sådan jag också...hehehehe!!!

På eftermiddagen ringde min återfunna vän & syster och påpekade att det syndes på mig att saker och ting kanske inte var så jättebra just nu och hon måste ju läsa mig som en öppen bok...för det är ju så det är...att det dippat neråt för tillfället. Ska ta tag i detta med min medicinering igen, ringa affektiva/jouren, ringa apoteket och ringa distriktssköterskan för att få till detta med medicinering igen....jag vet ju att det är ett måste, att jag måste återuppta den biten om jag inte ska dimpa ner allt för mycket. Min väns man uttryckte även sin oro över att han INTE ville vara med om samma sak som hände för nästan 2 år sedan...och något sådant vill jag inte utsätta någon för igen...så det är ett MÅSTE att återuppta detta!!!

Mina älskade vänner

Hjärtat kom till mig här på eftermiddagen, skönt att ha honom här...även fast saker är som de är. Blev lite arg på honom...tog åter upp detta med allt som han är skyldig mig. Ville få honom att förstå hur mycket jag lagt ut på och för honom sedan augusti förra året då det så att säga blev vi. Bara semestern nu i år kostade mig 12 000 och där betalade han ingenting utan jag bekostade allt....sedan har det hänt flera flera gånger att jag betalat hans saker då vi varit tex till birsta, på dollar, på ikea, på willys, lidl etc....och varje gång har jag fått höra "du får igen pengarna bara jag får pengar från f-kassan"...men jag har inte fått igen 5 öre ens.

5000 har han lovat mig då han får ut lite pengar efter sin farfars syster men 5000 är långt från allt jag lagt ut för/på honom....kostnaden för mat, bensinkostnad, boende och alla inträden för hans del på vår semester blev ju drygt 4500...och sedan rör det sig kanske om ungeför lika mycket till (om inte snäppet mer) som jag lagt ut sista året. ...5000 får jag och punkt slut! Fastän det handlar om det dubbla...

Och dom pengarna får jag inte innan detta år är slut utan det dröjer......om jag ens kommer få dom över huvudtaget ?!

Som om jag sket pengar!??

Jag får fasen mindre ersättning varje månad än vad han har...jag har högre månadskostnader än vad han har + att jag har 2 stycken barn. Fattar liksom inte hur han tänker....också blir han sur för att jag vill ha betalt?!?!?!

Har jag fel....ska jag bara ge ge och ge? Ska jag bara acceptera....jag känner mig utnyttjad!!!

Min ekonomiska situation är under all kritik just nu och jag går snart på knäna om inget drastiskt händer...jag vill JOBBA!!! Jag vill känna mig värdefull!!! Jag vill göra nytta!!! Jag vill INTE ha det så här.....

Jag vill komma upp på fötter, jag vill stå stark och jag vill leva ett bra liv....och under det liv jag har kvar vill jag uppfylla mina drömmar, önskningar och annat...LEVA vill jag !!!

Jag vad säger man att det är då klockan är kvart i 11? Är det kväll eller är det natt?

Nåja, hursomhelst så är det i alla fall torsdag i 1 timme och en kvart till...

Sömnen har fortsatt att strula sedan senaste inlägget...fattar inte att det ska vara så jävla svårt att slå igen ögonen och SOVA. Visst, jag somna...men så vaknar jag efter bara en liten stund och det är SÅÅÅ enerverande!!!

Men jag antar det beror på allt som är just nu...och givetvis på det som varit.

Slutade ju med mina mediciner på eget bevåg för flertalet veckor sedan och det kan ju bero på det också...medecinerna jag har ätit är ju inga man ska tvärsluta med men det är på tiden att komma på att det var ganska dumt NU?! Funderar på att börja igen men då kanske det krävs en inläggning någon dag för att få dem insatta på ett bra sätt så att jag inte  bara börjar som det var då jag slutade.

Jag känner ju i kroppen att det var jävligt dumt gjort....tar inte ens de vitamintabletter etc jag behöver pga min gbp operation...resultatet av att jag slutat är huvudvärk, hjärtklappning i tid och otid, svettningar, frossa, yrsel, ångest...och sömnproblemen hör säkert också till där.

Tror jag ska ringa till sundsvall och rådgöra med dom hur jag ska göra...men jag antar de kommer föreslå en inläggning under någon dag...och i så fall får det bli så...innan det gamla börjar spöka på allvar inom och hos mig.

I helgen kommer inte mina älskade guldkorn vara hos mig för de ska åka till Stockholm...saknar dem redan och i kväll då jag pussade deras pannor och sa "mamma älskar dig" till var och en så brast det i mammahjärtat. Saknar ju även den biten.......Stockholm.....min svärmor (fd) som var som en nära vän...mina svärfar (fd) och min svåger (fd)...det är också en del i allt detta som gör så jävla ont!!!!

Rannsakade mig själv här i kväll om saker och ting och....jaaa, jag saknar....och gick det att spola tillbaka tiden skulle jag göra det direkt!!! Tillbaka till då jag LEVDE...nu ÄR jag mest bara...

Jag HOPPAS...jag ÖNSKAR...jag BER...varje dag, varje kväll...att bli en HEL människa igen...inte den trasiga Anna-Maria som jag faktiskt är...