Så fort jag lägger mig i sängen sätter det i gång...

Huvudet börjar tok dunka och vart enda pulsslag både känns och hörs i huvd och öron på mig.
Får obehagskänslor och myrkrypningar i främst benen men även i armarna...känns liksom "otåligt" på något vis och jag vet snart inte vart jag ska ta vägen.

Reser mig upp ur sängen och går ett par steg fram och tillbaka i sovrummet + masserar benen...men det hjälper bara för stunden, så fort jag har lagt mig ner så kommer det krypande direkt.

Känns som om jag hade ett ton bly över bröstkorgen och varje andetag känns ansträngt.

Sen börjar då en film spelas upp för mina ögon...en film där allt som varit och är spelas upp...det är då det börjar göra ont och tårarna kommer.

Varför blev livet så här...det var ju faan inte så här det skulle vara?!!!

Detta är nu 10e natten med sömnsvårigheter...10e natten då jag ligger och vrider och vänder mig...10e natten med samma jävla film som spelas upp...10e natten!!!

Detta är ju inte hållbart...hur många nätter till kan jag ha det så här innan jag brakar samman. För det vet jag kan hända...har ju haft så här vid flera tillfällen tidigare...skillnaden då var ju att jag hade min medecin och kunde jag få den tillfälligt justerad tills jag kommit in i en bra sömn igen men nu då jag inte tagit någon medicin på ca 2 månader så kan jag inte ena göra det...nu blir det ju lite att "börja om" på medicinbiten.

Jag kan säga så här att kommer det inget brev i lådan i morgon om en tid hos min läkare eller om han inte ringer upp mig...ja då kan jag nog börja fundera på att åka ner ändå och ta det på det viset...för det går inte så många fler nätter!

Jag kan ju inte ens ha barnen hos mig nu...för är dom hos mig så ska de upp i tid på morgonen (kvart i 7) och om jag då kanske lyckats somna på morgonkvisten vid 5 är det inte så bra att bryta den lilla sömn jag väl får genom att ställa väckarklockan...så barnen får sova hos sin pappa...men det känns kan jag säga. Det gör ont i mammahjärtat att inte ha dem hos mig nu då jag kan och får....men som sagt, min hälsa har ju stor betydelse för hurdan jag är som mamma...och med den här sömnbristen och det så känner jag mig som en sur och grinig mamma som är urtrist ska jag ärligt säga...

Det är faan inte roligt detta...MÅTTE jag få ordning i mitt liv snart!!

Önskar bara att saker inte gjorde så fruktansvärt ont...och ondare kommer det att göra...och det är jag rädd för !!!

Jag har många drömmar jag vill ska bli till verklighet i mitt liv...

Men en dröm jag haft sedan jag var barn är att få göra musik...EGEN musik.

Jag har under hela mitt liv varit en skrivande människa och jag har alltid skrivit på känsla.

Under tiden som jag var sjuk växte det fram texter som jag nu så gärna skulle vilja få hjälp att tonsätta och ge ut dom....eller ge ut....främst skulle jag vilja göra en inspelning på dessa för min egen del eftersom de är skriva under min absolut hittills svåraste period i livet.

Jag bara vill, vill, VILL göra detta....men vart hittar man någon som kan hjälpa en?

Jag har ideér om hur de flesta av dem ska låta men då man inte kan spela något instrument själv så kommer jag aldrig kunna uppfylla denna dröm utan hjälp.

Vart kan jag hitta den eller dom som kan hjälpa mig uppfylla denna dröm!!??!!

Jag VILL...och jag MÅSTE få göra detta innan den dag jag lämnar jordelivet.
Helst skulle jag vilja få göra detta medans mina föräldrar finns kvar i livet så att dom kan få ta del utav det också...mmen de är gamla och inte så där jättepigga så jag vet inte hur länge jag har dem kvar i mitt liv...

Jag SKA uppfylla denna dröm...frågan är bara hur...

Dagen gick men ingen läkare ringde upp...kan ju vara som så att det ordnades en tid och att de skickat den via brev så jag har den i morgon. Problemet då är väl att den skickas till min gamla adress, men jag får be hjärtat åka och kolla posten i morgon. Förhoppningsvis ska det väl funka med eftersändning så småningom...det är lite struligt på den biten OCKSÅ!!?!! Som om det inte vore nog med allt annat strul liksom......näädå, det ska strula med posten också!!!

Var hem till min "lillesyrra" och hennes familj nu i kväll och kaffade och surrade av lite tid...skönt att få tankarna på annat ett tag...hemma snurrar ju allt bara runt runt just nu.

Är SÅ glad att hon finns tillbaka i mitt liv och jag tackar för att hon överhuvudtaget vill ha mig tillbaka i sitt liv efter allt som jag sa och gjorde under tiden då jag var sjuk...men hon kan till skillnad från mina andra "gamla vänner" skilja på det jaget då jag var sjuk och hon SER att jag är frisk....finns ju tyvärr de som fortfarande ser mig som sjuk...

Måste säga att det är otroligt skönt att hon och jag (jaa och hennes man också) kan sitta och prata om det som hänt.

Jag är ju fullt medveten om att jag var sjuk och att jag i det sjuka jaget både sa och gjorde en massa dumt. Jag har också full förståelse för att de i min omgivning både blev rädda och jävligt trötta på mig...jag var ju inte jag! Jag var inte den Anna-Maria som de alltid hade känt...jag försvann.

Och jag kan tänka mig att de kände sig väldigt maktlösa ju längre ner i sjukdomen jag försvann...till sist gav de väl upp?! Men det finns dock dom som bara jävlades mer och mer ju sjukare jag blev....jag VET hur det pratats om mig, jag VET vad som sagts...och det är saker som man inte säger om en människa man kallat för sin vän OAVSETT vad som händer....för då är man ingen vän!

Många av de som var mina bästa vänner verkar inte fatta att jag var sjuk och att jag inte kunde kontrollera mig själv i någonting. Mitt sätt och beteende var MIN verklighet, något annat fanns inte.

Jag tänker inte be om ursäkt för att jag blev sjuk och jag kan därför inte heller be om ursäkt för varken saker jag sagt eller saker jag gjort...för man ber väl inte om ursäkt för att man är sjuk?

Ber man tex om ursäkt för att man bryter ett ben? Att man åker på magsjuka eller annan åkomma? Nää...och just därför tänker jag inte be om ursäkt.

Jag var inte medveten om mitt sätt och beteende DÅ..men jag är medveten om allt NU.

Jag var sjuk DÅ...men jag är frisk NU.

Jag var inte Anna-Maria DÅ...men jag är Anna-Maria NU.

Jag var bara ett skal DÅ...jag är en fulländad männsiska NU.

DÅ var DÅ...NU är NU !!!

Dåligt med sömn även den natt som var men nu har man ju nästan ställt in sig på att nästan inte sova någonting så...

Var dock ingen rolig syn som mötte mig i spegeln i morse då jag klev upp...ikea kassar, släng er i väggen säger jag bara...HERREGUD vilka påsar jag hade under ögonen!!!

Hade det knackat på en försäljare på dörren då så hade jag noig skrämt i väg han/henne för all evig framtid, det är då en sak som är säker.

Var upp till min bästatse kusin Lise-Lotte en snabbis innan det var dags att åka hem till bästa Glenn för genomlyssning och prat runt skivan. Kändes väldigt konstigt att höra sig själv sjunga och jag måste ju tillstå att jag inte är helt hundra med resultatet eftersom min hals inte var vad den borde vid inspelningstillfället...men helt ok ändå för att bara ha hört melodierna och läst texterna vid 2 tillfällen innan själva inspelningen. Får se nu då om man kan få en chans till vid kommande inspelning som sker nästa år...

Så nu gott folk har jag 22 cd skivor här hemma som skall krängas...60 :- styck så tjoa till om ni vill köpa en !!!

Ingen läkare har ringt upp mig hittills i dag men jag fick svar på det mail jag skrev till en av de läkare jag haft på affektiva...han skrev att han pratat med och vidarebefodrat det mail jag skrivit till den läkare som jag träffade sist på affektiva. Nu HOPPAS jag att jag får höra något därifrån för det r faan inte kul just nu kan jag säga.

Känner mig så USEL för att barnen får vara hos sin pappa då jag vet att de så gärna vill vara här hos mig nu då dom kan vara det...men jag är nog varken en bra eller rolig mamma just nu. Fick jag bara sova så kanske det hade varit annat men då man ligger och vrider och vänder sig, har myrkrypningar och irritation i hela kroppen nätterna igenom så får jag liksom knappt någon sömn :-( och eftersom jag inte handhåller min medecin hemma så kan jag inte ens ta en insomningstablett eller sömntablett för att få sova heller....ALL medecin ligger ju på vårdcentralen hos distriktssköterskan som sköter utdelning av medecin var annan vecka....men nu har jag ju int hämtat någon medecin alls på länge, länge....kan ju tycka det är lite konstigt att inte dom har reagerat på att jag uteblivit därifrån?!?! Men det är väl så...man är ju bara en liten människa...

Sakna mina guldisar så mycket och längtar efter dem så mammahjärtat skriker men jag vet ju att läget är som det är och jag vill känna att det är okej då de är hos mig...så jag hoppas och ber att jag kan få klarhet I DAG eller senast i morgon om hur det blir med saker och ting...om jag måste åka dit ner eller inte.

Till helgen SKA dom dock vara hos mig oavsett har jag bestämt för på lördag är de bjudna på kalas hos min "systers" dotter som fyller 5 år på lucia men har sitt kalas på lördag...och dit ska jag gå med barnen oavsett!

Nu ska jag försöka få i mig lite mat tänkte jag...aptitet är ju inte heller den bästa just nu men man måste ju äta...

Har ju helt och fullt glömt bort att det i morgon är dags att få den skivan som jag var med och spelade in i handen....får ett antal x som jag ska försöka sälja.Någon som vill offra 60:- på att köpa en ?!?Ska träffas hemma hos bästa Glenn i morgon och lyssna igenom skivan, titta på den och surra....en kopp kaffe eller 2 kanske det också kan bli.Här är "vår" sida på nätet i alla fall....http://www.reverbnation.com/page_object/page_object_blogs/artist_2007117#!/sophiasapiens

och efter alla nätter med usel/obefintlig eller sönderhackad sömn så dyker så klart funderingen upp om hur det blir denna natt. Visst, i natt som var fick jag ju lite sammanhängande sömn men jag skulle behöva fler timmar med sammanhängande sömn för jag känner mig som en zombie nu kan jag lova.

Hoppas att min läkare ringer upp mig i morgon bitti nu då när han läst mailet. Har jag inte hört någonting så får jag väl ändå försöka ringa under deras telefontid mellan 13-14...jag MÅSTE få komma i gång med medicinen igen för det här är inte hållbart. Det är ju inte bara sömnen som strular utan jag dras med detta ständiga huvuddunk och huvudvärk, har en känsla av ångest all min vakna tid, har svårt att koncentrera mig, svårt att få någonting gjort, är väldigt lättirriterad, får dimsyn emellanåt, känner förtvivlan, ont i kroppen, lätt kramp och myrkrypningar kvälls och nattetid....bland annat....så här vill jag inte ha det!

Det kan ju hända det blir någon dag som inneliggande nu då medicinen skall sättas in på nytt men jag hoppas kunna slippa den biten och att det kan räcka med en tid hos min läkare för diskussion och receptomskrivning.

Måste även få hjälp med att ordna så min utlämning av dosett flyttas till den vårdcentral jag hör till nu i stället för den jag hade där jag bodde förut. Sedan är det ju lite annat som ska fixas runt den biten också...

Ja är det inte det ena så är det tamej faan det andra...BLÄH !!!

och inombords börjar det blåsa upp till ovädersstorm.

Delvis får jag nog skylla mig själv eftersom jag på eget bevåg tvärslutade med min medicinering i september...det absolut dummaste jag kunnat göra...för den medicin jag haft ska man trappa ner så sakteliga den dag man är redo för det men jag tvärslutade alltså och nu med allt som varit sista tiden så kommer bakslaget krypande...

Tog och ringde ner till jouren på sjukhuset nu på eftermiddagen och rådgjorde lite med dom. Helt klart är att jag måste återuppta medicineringen men hur jag ska gå tillväga får jag ta upp med min läkare. Har mailat ner ett mail till honom nu i kväll så jag får se om jag får något svar under morgondagen. De på jouren sa att jag kunde ringa dit i morgon annars mellan telefontiden som är mellan 13-14 men rådet de gav var att jag i stället skrev ett mail nu i kväll direkt till min läkare. Nu har ju jag träffat flera läkare där nere men jag mailar till en utav dom så får vi se...

Troligtvis måste jag ju ner och prata med dom på plats och eventuellt kan det bli tal om att jag blir inlagd någon dag för att få dem insatta igen...det får vi se. Jag kommer i alla fall göra vad som krävs för så här som jag mår nu vill jag inte må...och jag vill definitivt inte backa tillbaka dit jag var när jag räknades som sjuk.

Jag vill inte bli sjuk igen !!!

Jag vill ju för faan bara må bra, vara glad och bli lycklig igen !!!

Ja fryser som en gnu just nu...har varit ute och burit undan lite saker och som vanligt klär man ju inte på sig som man ska. Nej, på med en vanlig huvtröja och sen ut....brrrrrr!
Det får man ju skylla sig själv för nu efteråt för jag fryser....invändigt!!!

Inte blev det mycket bortburet...blir så frustrerad för jag vill ju ha undan allting så man kan "bo på riktigt" någon gång. Fattar inte riktigt vart jag ska göra av allt skit, skulle behöva minst det dubbla av förrådsutrymmen...SUCK !!!

Har tagit en liten paus just nu men ska väl fortsätta stöka lite uppe på barnens rum. Tänkte jag skulle få bort alla säckar med kläder och kartonger med saker som står på deras rum. Kläderna i byråerna, sakerna i lådorna och på deras hyllor. Sänglamporna skulle  behöva skruvas upp också men det är inte så där jätteakut eftersom de har sina skrivbordslampor...

I dag kommer barnen hem från sin tripp till Stockholm men jag tror att de ska få vara hos sin pappa även måndag och eventuellt tisdag...känner mig ju inte helt 100 och jag vill ju känna mig okej då jag har mina guldkorn här hos mig. Ska ringa till sundsvall och diskutera detta med min medecinering...jag hoppas att jag bara kan börja med dom igen utan att behöva ligga inne någon dag för det är inget jag vill precis...men jag vill heller inte må som jag faktiskt mår inombords just nu...suck!!!

Förbannar denna jävla berg och dalbana nu faktiskt...den verkar aldrig ta slut...den verkar aldrig sakta ner och den kommer säkerligen aldrig heller att stanna. Hur länge klarar man av att vara med på åkturen man befinner sig i? Hur får man den att sakta in och stanna? Går det? Och om man vill kliva av...hur beter man sig då?

Försöker förtränga allt runtom men det funkar inte. Trodde jag skulle kunna göra det...bara ignorera och vara men jag kan inte lura mig själv. Jag påverkas i alla högsta grad utav allting...bara flytten hit förde mig ju bakåt en bit. Har väl försökt hålla skenet uppe så gott jag kunnat men vem är det egentligen jag lurar då allra allra mest? Joo, mig själv....

GAAAAAHHHH !!!

Nä, ska fortsätta frysa och stöka på här...sen är det väl tänkt man ska äta någonting också...inte för att jag är vidare hungrig men man måste väl.....