Sitter och kollar på SVT 1 s program stjärnorna på slottet och kvällens program har fått mig att först skratta så tårarna har runnit och sen gråtit med tårarna forsandes nerför kinderna.

Det som fick mig att gråta var då hon Eva Fröling berättade om hennes tid i livet då hon mådde så dåligt så hon vårdades inneliggande på en psykiatrisk avdelning, hur hon mådde, hur hon kände och om hennes vändning...

Det fick mig ju att minnas mina 6 månader som inneliggande och den händelse som fick det hela att vända för mig.

Många mediciner provades och en del av dem lindrade något, samtalen med min terapeut, läkare och andra kontakter hjälpte ju så klart och framför allt så var tanken på barnen drivande MEN det som verkligen vände på allt var ju min vän Annikas bortgång och då speciellt hennes fina begravning...det här låter ju hemskt men hennes död blev till liv för mig...GUD så jag saknar henne!!!

Annika sa hela tiden till mig "Anna-Maria, styrka...du måste hitta styrkan"

Så ledsen att hon själv tappade sin styrka...   

att det kunde anas en vändning ändå i går kväll då jag kände sug efter något ätbart igen och blev så där akut tvärsugen på paj att jag var tvungen att göra en, men det var nog bara febersuget som spelade mig ett spratt för det var inte gott och det rev som taggtråd i halsen då jag åt så någon bättring var det inte tal om...

Hade ett trevligt chattsamtal via fejjan i går kväll, ett sånt där tokroligt trevligt samtal   

Så det gjorde att livet lättade för en stund och jag fick både skratta och le för mig själv här en stund.

Trevligt, trevligt....tokroligt och trevligt!

Hade jag varit pigg hade jag kunnat förväntat mig ett besök också nu i dag men eftersom jag känner mig som en rutten låghalt sumpråtta så sa jag att vi nog fick skjuta på det besöket lite...

Och det var nog tur det för i morse då jag vaknade så var båda ögonen rinniga och irriterade så nu har denna "flunsa" satt sig på ögonen också...och jag har gått an och nyst som en tok här till och från hela dagen.

Sovit till och från i omgångar i dag, fryser och känner mig faktiskt rätt så matt nu och det är väl kanske inte så konstigt...med feber i flera dagar blir man lätt lite medtagen...speciellt då man inte äter något utan bara dricker.

Så nu vill jag ha en vändning på detta!!! Vill bli frisk....

Hade en rätt rejäl febertopp nu här på eftermiddagen och har åter skådat de skära elefanterna med mintgröna prickar...i dag hade de följe utav lila-gröna giraffer och blå-orangea zebror. De dansade så fint så här i mitt vardagsrum.....haha, nädå, riktigt så illa var det kanske inte men nära inpå! Tempen visade då 40.3 i alla fall men har nu lyckats landa på 39.4 just nu och den hoppas jag fortsätta sjunka...VÄCK NU JÄVLA FEBER ELÄNDE!!!

Nu...en kopp te (åh vad ovanligt!), en alvedon också ska jag se om jag har någon glass hemma...

Ja denna feber verkar inte vilja släppa taget om mig i första taget...knaprar alvedon som en råg kross i hopp om att det ska hjälpa till att få temperaturen att komma ner till normala 37.5 och under men det hjälper föga.

Dricker vatten och saft + te i ofantliga mängder också men se febern håller kvar sitt grepp om mig...38.9 just nu så den ligger ju i alla fall 1.3 grader lägre i dag än vad den gjorde i går då den låg på över 40.

Och när vi ändå pratar detta med temperatur så kan jag berätta att det åter blivit så där snorigt kallt ute igen. I natt som var så passerade det -30 grader så i morse var det inte roligt att sätta ner fötterna på golvet kan sägas men nu har jag väl fått det rätt varmt i huset. Golven nere är dock något jag MÅSTE åtgärna om jag ska bo kvar här nästa vinter...de är iskalla fläckvis och det blir ju lite som att elda för kråkorna kan man säga eftersom mycket av värmen äts upp utav golvdraget. Fönstren nere är också något jag skulle behöva åtgärda innan nästa vinter också men hur i hela friden det ska gå till vette tusan...men jag borde för öven där går otroligt mycket värme ut.

Jävla skit hus man drog på sig utan att ens tänka sig för!

Tog ju detta hus bara för att jag trodde saker skulle bli bra...och för att det blev så jävla akut...

Något jag ångrar djupt...

Men men...det är som det är.

Finns liksom inga andra boendealternativ så...

I dag skulle jag egentligen ha behövt åkt på apoteket för att hämta medicin men jag tar mig ingenstans...dels mår jag skit med denna förkylning i kroppen och sen har jag ingen lust att starta "pugh" i denna kyla heller....även om jag kan sätta mororvärmaren på så njäe...hoppas kunna ta mig i väg på måndag då. Medicinen räcker ju ett tag till men innan nästa helg måste jag hämta ut nya i alla fall...

I dag är en dag där jag känner mig väldigt låg överhuvudtaget. Haft ångestkänningar hela dagen men inget direkt "utbrott" men sedan har jag gråtit vid 2 tillfällen...tårarna har bara kommit och det har faktiskt "gjort ont att gråta", så där riktigt jävla ont också...så pass att man vill vråla rakt ut! Och vid ett av tillfällen gjorde jag nog det också...till  katternas stora förskräckelse.

Kan inte riktigt sätta fingret på varför denna reaktion kommer nu men det är väl något som måste ut antar jag?! 

Kanske kan det vara på grund av att det ju faktiskt har varit en hel del positivt i mitt liv nu sista tiden och det är en reaktion på det? Som en sorts rädsla för att falla igen nu då jag åter börjat min klättring uppåt.

Eller klättring uppåt?
Uppe är jag ju, i dag håller jag ju näsan ovanför vattenytan hela tiden och det finns stunder då jag även har munnen ovanför vattenytan...som nu då saker hänt som fyllt mig med glädje, men det är då jag brukar bli rädd också och oroa mig över att munnen kommer under ytan igen och då det händer blir oron stor över att näsan skall hamna därunder igen.

När jag mådde som sämst var hela jag under ytan men jag tog mig så sakteliga upp och sen jag fick näsan ovanför ytan så har jag även kunnat andats...det fanns en period då jag inte kunde det....och rädslan att hamna där igen finns och blir kännbar de gånger jag hamnar i en svacka.

Vidare så har jag haft jäkligt ont i min brännskada (nervsmärtor) i dag, det har spännt och värkt i hela högra underarmen och kännts väldigt "otåligt"...skulle verkligen velat hugga av mig armen för att fått slippa detta. Brukar kunna känna utav olika väderomslag i skadan men nu då jag dessutom har feber blir det nästan ohanterbart.

Det gör faktiskt jävligt ont :-(

Men man ska väl inte gnälla....enligt vissa...

Nu blir det en kopp te, en alvedon och krypa ner under filt och täcke en stund....fryser!

Temperaturläget....

- 21.5 ute

+ 23 inne

+ 38.9 i kroppen

Varför är det så med män att de uppmuntrar en känslomässigt, säger en massa saker och låter en tycka, känna och fantisera och sedan helt plötsligt så sätter de stopp och där står man med tusen frågor, funderingar och fattar typ ingenting?!

Jag är ärlig vad gäller mina eventuella känslor inför en annan människa och jag är nu för tiden ärlig från start och säger vad jag tycker och tänker och känner och när då personen i fråga tillåter en känna så som man gör och dessutom ger en sin tillåtelse och säger att det är okej, att denne blir glad och smickrad över det man känner...kan man då annat än tro på denne person?

Om denne person dessutom säger "klart du får", "klart du vågar", "go for it", "kör på så ser vi"....hur skulle ni tolka det hela? Skulle ni då backa och ta ett steg bakåt eller skulle ni ge er hän i era känslor och fantasier eftersom personen faktiskt sagt att denne också är med på det hela?

Jag ville köra på, jag hade börjat våga och känslorna hade fått ett rätt starkt fäste...och sen fick man veta att personen bara tillåtit allting för att personen ville få den bekräftelse jag gav men att han menade inget med allt han sagt etc....?!

Egentligen borde jag inte fundera över detta men eftersom det hänt mer än en gång så börjar jag ju fundera över hur man kan göra så? Och vad gör jag för fel......

Tilläggas kan att jag berättat för dessa personer om vad som sårat mig tidigare i livet så de har liksom vetat om att jag blivit sårad pga situationer som de själva sen satte mig i = tårar, frågetecken och smärta.

Jag må vara en dum jävla blondin idiot...som tror att någon kan tycka om mig :-(

Ja i dag har tempen varit upp i över 40 grader och det har dansat rosa elefanter med mintgröna prickar i mitt vardagsrum...om jag tänker efter så är nog detta bland de första gånger som jag verkligen har feberyrat!?!

Man har ju hört talas om det och jag har haft barn som feberyrat men att man själv...vid 40 års ålder...skulle göra det hade jag ju kanske inte trott men joodå...i dag har jag haft rosa och mintprickiga elefanter i mitt vardagsrum.

Jösses...

Man kan ju hoppas på att denna feber topp nu kan vara vändningen på det hela men jag betvivlar....just nu är tempen nere på 39.3 så den är ju på väg neråt i alla fall men rätt som det är kanske den skjuter upp i över 40 igen och elefanterna kommer indansandes igen....haha!! Men jag fortsätter ta febernedsättande och hälla i mig massor utav vätska så tids nog bör den väl ge med sig och försvinna ur kroppen.

Gurglar halsen med vademeccumvatten också och hoppas att den ska bli mindra ond och röd...i dag har jag inte heller ätit någonting utan bara druckit allt möjligt flytande för halsen gör verkligen....ont!

I dag....också...

Saknar ju mina guldkorn...de är ju inte hos mig nu fastän de skulle och det är ju just pga att jag har feber och inte alls mår värst bra.

Vill bli frisk NU så de kan komma till mig....saknar dem juh   

FIX YOU

When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

And high up above or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just what you're worth

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

Tears stream down your face
When you lose something you cannot replace
Tears stream down your face
And I

Tears stream down your face
I promise you I will learn from my mistakes
Tears stream down your face
And I

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

Sovit som en skrutt i natt...klev upp vid halv 5 och gjorde mig te och tog alvedon och annat, gurglade halsen med varmt vademeccumvatten och yrade på en stund innan jag återvände till sängen igen och tvärdäckade och sov i 2 timmar till.

Mår faan skrutt i dag om jag ska vara ärlig men det har liksom inte velat bryta ut ordentligt ännu...jag har feber, är rosslig i bröstet, hostar och har ont i halsen men that´s it liksom!? Kan jag inte få bli ordentligt jävla snorig eller nåt sånt så man kan få snyta ur sig skiten eller om hostan kunde bli så pass att man kan hosta upp skiten.....febern gör att jag fryser och svettas om vart annat. Alvedonen hjälper väl föga men den stiger ju i alla fall inte tacko och lov utan har hållt sig på 39 och strax under hela dagen, som lägst 38.7

Ätandet har det inte gått så värst bra med i dag eftersom det river likt taggtråd i halsen men jag har ju druckit desto mer...vatten, te, saft, kaffe, ännu mer te och ännu mer vatten...har tappat räkningen på hur många gånger jag sprungit på toan i dag kan jag säga! Känns ju förvisso ont då jag sväljer flytande också men det känns betydligt mindre än då jag äter något....och vätska är ju viktigare än mat då man är "opigg".

Jag är SJUK :-(

Jag är också KRAMsjuk, KELsjuk och SÄLLSKAPssjuk....men jag får väl gå upp till yngsta tösens rum och hämta ner hennes mjukis "musse pigg" och kramas med han sedan får jag väl kela med katterna också slutligen sätta en spegel mittemot mig vid köksbordet eller i fåtöljen intill i teverummet för å få "se sällskapet".

Haha....hmmm!

Satt och tänkte på den här H som jag träffat ett par ggr nu...han är fasen en rätt trevlig person och han får mig faktiskt att både skratta och le. Satt och tänkte på en rätt kul grej här förut och jag säger att hade jag varit öronlös så hade nog leendet gått runt hela huvudet och skallen hade ramlat av! Hohohoho.....ja herrgud, det är så jäkla TOKROLIGT!!!

Kanske läge att ses snart igen bara jag blir frisk och det funkar     

Sedan har jag känt saknad efter mina fina vän T i dag...satt och lyssnade på lite musik på spotify förut och hörde en låt som bara fick mig att känna "SAAAAAAAAAAAKNAR"...saknar detta att sitta och dricka kaffe, prata, lyssna på musik och bara kunna vara. Men så skall det bli igen, tids nog...när tid finns och möjlighet ges!
Han är värdefull i mitt liv, en människa som påverkade mig från start....min vän! 

Just nu saknas han och han fattas fasen mig....du fattas mig vännen!

Nu blir det en kopp rykande hett te, ännu en alvedon och sedan soffläge resten utav kvällen....in under filten, börjar frysa så smått nu....BURR!!!

Klockan 23.25

Alvedon intagen, dundervitaminerna intagja, ingefärste druckit, vaddemeccum vatten gurglat och tänder borstade...även ett nattinattpiller intaget då jag behöver all sömn jag kan få nu.

Temp ute - 9.5
Temp inne + 21
Temp Anna-Maria +39.1

Rosslande och pipande i bröstkorgen...säger god natt till alla fina <3