-23.6 visade termometern på tidigt i morse då jag var upp för att sträcka på mina oerhört rastlösa ben....hade en triljon myror i dem kändes det som ett tag och jag HATAR det.

Det är andra eller om det är tredje natten nu som det blir så där och jag antar att det väl har att göra med någon jäkla brist av något ämne i kroppen nu då....IGEN!

Dags att kolla upp ens värden kanske...som gbp opererad har man ju större risk att åka på någon vitamin eller ämnesbrist och så som jag äter så är det inte så konstigt om så vore fallet nu igen :-(

I morse då jag låg i sängen så kom jag på mig själv att tänka på denne H och kan ju villigt erkänna att det hade varit rätt gott att ha haft honom intill mig nu till morgon.....hmmm....men det lär nog dröja innan vi ses igen.

Överlåter ju som sagt den biten helt till honom och tänker inte vara den som på något vis styr eller så...han får visa och tala m vad han vill och tycker och känner innan jag gör det...för det har ju varit så snart jag varit den som gjort det först som allt bara blivit BLAHA. Just nu ser vi det hela som "lek & bus" men jag kan ändå inte låta bli att fundera hur han tänker, tycker och känner EGENTLIGEN....förstår ni hur jag menar?

Vill han mer...kan han kanske TÄNKAS mer med tiden ?

Det har varit en så oerhört vacker dag i dag....kallt, klarblå himmel och strålande solsken. Snön på marken och i träden har gnistrat likt kristaller och jag klädde på mig och begav mig ut förut i dag, var -18 då vid 13 tiden.

Behövde gå på affären och köpa mjölk men tog och begav mig hem till min vän Camilla på lite kaffe och surrande en stund innan jag gick och handlade.

Blev så sugen i morse att baka sockerkaka men när jag väl kom hem med mjölken så fanns inte längre något sockerkassug så det får vara...men i morgon kanske jag vaknar med sug igen och då har jag ju mjölk hemma :-)

Nu är klockan strax halv 6 och jag har precis ätit...nudlar...jag HATAR nudlar! Men man måste ju ha något i magen mer än kaffe så nudlar fick det bli...tycker det är så FRUKTANSVÄRT tråkigt att ställa sig och laga mat då jag är själv så när barnen inte är hos mig så blir det just ingen lagad mat om man säger så...kan pendla ner i vikt upp till 3 kilo under en "ensam vecka" och det är ju egentligen rätt sjukt om man tänker efter.

Jag är nog inte så snäll med min kropp...

-22.5 visar termometern nu i skrivande stund och jag skulle kunna tro att det kommer sjunka någon/några grader till nu under natten...var ut och hämtade in lite ved och kunde skåda en stjärnklar himmel = så vackert!

Hade det varit sommar hade jag lagt mig ner på marken och bara tittat upp på stjärnhimlen men att lägga sig ner i snödrivan är inte det samma...men jag stod ute och tittade upp en bra stund. Och fick även beskåda ett stjärnfall...och vid sådana skall man ju tyst önska sig något och så gjorde jag även denna gång, som så många gånger förr...

Kan dock inte påstå att de önskningar man haft tidigare de gånger en stjärna fallit har slagit in men man ska väl aldrig ge upp hoppet....eller?!?

Nu i kväll tänker jag bara elda och må gott, kura ner mig i soffan med go filten, datorn till hands och teven på...spela lite musik, sjunga lite, kanske skriva lite om inspirationen vill infinna sig, kanske prata med några trevliga typer via fejjans chatt, klia katterna, äta godis, spela lite wordfeud och ruzzle på mobilen och bara vara.

Att få besök utav någon trevlig person som man kunnat fått kura tillsammans med hade varit välkommet men något sådant besök kommer inte att komma...så...

Trevlig lördagkväll alla <3

Och det har hunnits med både städning, disk, tvätt och fotvård...

Har dock plocket kvar på båda barnens rum och det tänker jag ta i morgon....önskade dock att jag åtminstonde hade tagit yngsta tösens rum förut för jag lyckades kliva på lego tidigare i kväll...och alla som gjort det någon gång vet väl att det gör SKITONT!!!

Och tillråga på allt så lyckades jag sekunden efter det att jag klivit på en bit sätta ner den andra foten på en annan legobit så jag antar det hela såg mycket kompiskt ut....skulle tippa på att om någon filmat mig då hade det nog kunnat  varit en god kandidat till "sveriges roligaste klipp"...

Så i morgon skall det plockas i hop i båda barnens rum har jag tänkt...om nu inget annat "oförutsett" händer...som är "roligare".

Satte mig med ett fotbad nu i kväll och jag ska villigt erkänna att det var jäkligt skönt och fick mig att slappna av för en stund...och efter det så har jag bara suttit och legat och tittat på teven samt pratat med lite roligt folk via fejjan.

Alla 3 katterna gjorde mig sällskap ett tag och självklart så skulle alla 3 ligga på mig så jag hade en katt på bröstkorgen, en på magen och en tredje mellan benen...blev rätt varmt kan jag säga!

Varmt och gott och alla 3 spann de som "jag vet inte vad".

Fick en sån här lite "knäpp idé" förut också...blev sugen på att dra i väg någonstans så där oplanerat, kanske en finlandskryssning för nöjesskull eller åka någonstans, ta in på hotell och bejaka nattlivet där....GÖRA något med andra ord. Men med den ekonomi som är så lär det ju inte bli några större utsvävningar och billigaste alternativet är ju faktiskt en finlandskryssning eftersom man kan få en sådan nästintill gratis. Bara åka i väg, dansa, kanske lite karaoke, någon öl, härligt god frukost, kanske roliga människor också lite taxfree....

Jaaa, vi får väl se vad som händer och sker...eller så kanske man tar med sig någon och åker på en "tok kryssning"...haha!

Klockan passerade precis 00 så nu blir det lurarna i öronen, spotify på, lite wordfeud och ruzzle och sedan hoppas jag få sova någon timme här...natti  natt!

Och en rätt slö sådan ska villigt erkännas....men vad gör det?

Jag har ju inga direkta måsten så...

I går var jag och surrade av en stund och drack kaffe hos en vän, har fasen inte varit hem till någon på ett bra tag nu så i går bara kröp det liksom i kroppen på mig och jag var tvungen och åka någonstans...tror nog min "pugh" behövde få sig en åktur också med tanke på att jag inte startat han sedan nyår.

Efter lite kaffande och surrande så fick jag ny energi kändes det som och jag åkte på affären och sedan hem och kastade ut julen på nedervåningen...bytte gardiner, plockade bort allt "juligt", klädde av granen och i väg med den + bytte belysning i alla rum (utom barnens, det ska jag göra nu i dag). Kändes rätt skönt faktiskt då i går kväll när jag satte mig i soffan och pustade ut...

Fick ett välkommet telefonsamtal också i går utav min fina vän T och det värmde gott att få höra hans röst igen. Vi har ju som sagt inte pratat något på nästan 4 veckor nu (bortsett från väldigt ytligt lördagen innan julafton) och eftersom han har satt sådant avtryck hos  mig som person så har han faktiskt fattats mig....som min VÄN.

Tycker om honm oerhört mycket och känner fortfarande det jag känt MEN från nu som min vän...man kan ju faktiskt älska sina vänner också och det är ju på ett helt annat sätt än att älska en ev partner.

Han är en av de vänner jag vill få ha kvar livet igenom...

Skulle försöka komma förbi något till veckan på en kaffe så då kanske det ges möjlighet till att prata lite...

Blev i alla fall glad över att han ringde.

Pratade även med denne man i går (kommer kalla honom för H från nu) och han är ju rätt rolig...vårt samtal fick mig att le och känna mig rätt väl till mods på något vis :-) ... känns ju bra!!!

I dag har jag också varit i väg hem till en vän på kaffe och lite surr, tvättat kuddarna i sängen och fortsatt stöka undan julen och så. Har ju barnens rum kvar där belysningen ska bytas också sen skulle jag behöva ta en vals med snabeldraken i hela huset och slutligen städa toaletten ordentligt...får se vad som blir gjort. Just nu ska jag i alla fall sätta mig och äta...å sen får vi se vad som "orkas med".

Skulle behöva ta mig ett fotbad och fila fötterna också...låter lite mer frestande än att städa ska villigt erkännas.
Städa kan jag ju om inte annat roa mig med i morgon...hehe!

Och vem vet...kan hända man råkar få besök också här i helgen. Det vet man aldrig...tror dock inte så är fallet men...

Jamen vad gör man då när man ska krypa ner under täcket och är så där superkramsjuk och det inte finns någon intill att krama och den där sönderkramade kudden inte ens duger?

Joo, då går man upp till det yngsta guldkornets rum och hämtar den största mjukisen som hon har och det blev denna Musse Pigg...denna mjukis har också en lite speciell story bakom sig...han var den sista gemensamma julklappen från mig och hennes pappa och hon hade honom med sig överallt och jag tror nog han varit till tröst många gånger under den tiden då jag var sjuk.

Så nu kryper jag ner under täcket och kramar denne Musse...tårarna rinner just nu men det får de göra...god natt <3

Just nu så sitter jag i soffan och känner hur OERHÖRT mycket jag saknar någon vid min sida...

En annan vuxen människa att luta sig emot, någon att prata med, någon att få beröra och bli berörd utav...är ju rätt mycket för just detta med närhet och beröring    det är en väldigt viktig del för mig i en relation. Att man tillsammans ska kunna vara varandra nära och beröra utan att det behöver leda vidare till mer än så just då...

Så underbart att kunna få sitta och smeka fram med fingrarna längs efter den andres underarm, bak i nacken, ryggen, halsen, magen, låren....bara känna, beröra...och i bland är det ju kul att trigga lite extra och reta också förstås!

FAAN alltså vad jag saknar någon !!!

Om jag spinner vidare på detta med saknad så finns det många personer jag kan sakna i mitt liv i bland. Både personer som finns i livet men ofta även de som inte längre finns bland oss. Som tillexempel de gånger då jag mått så där skit skit SKIT så har jag saknat min vän Annika och det har ofta hänt att jag besökt henne på kyrkogården och suttit där vid hennes grav och gråtit, pratat, frågat....och saknat.

Hennes bortgång var en utav väckarklockorna för mig som vid sidan utav medicineringen var det som fick saker och ting att vända...hennes gå på och sjunga med kören på hennes begravning är bland det värsta jag gjort och kanske speciellt just då när det var som det  var, då när jag inte var stark alls för 5 öre...MEN samtidigt så är det också något jag är glad för att jag gjorde.

Den dagen gav mig många många tankeställare kan jag säga...att stå där bredvid hennes kista och se sorgen bland alla som var med där i kyrkan. Hennes barn, hennes föräldrar, syskon, vänner och bekanta...någonstans där vände jag på det hela och såg min egen situation och DÄR vaknade jag!

Vidare kan jag sakna en del av mina vänner som i dag på grund av olika anledningar inte längre är mina vänner, en del har jag noll kontakt med i dag medans en del finns fortfarande bara en sporadisk kontakt...men inte så som den varit.

Saker händer ju i ens liv och man kommer i från varandra, man kanske blir ovänner, man kanske flyttar etc etc...

Det finns alltid möjligheter att ta upp kontakten igen men det är ju inte säkert att man får densamma kontakten igen som man haft tidigare men man kan hitta ett nytt sätt att umgås på.

Har en person som under tonåren var en väldigt nära vän till mig, en person som jag tyckte om oerhört mycket, som jag var olyckligt kär i under många många år och bara önskade skulle bli min...men det blev aldrig så.

Han skaffade familj och flyttade och senare flyttade jag och skaffade familj.

Via facebook återupptog vi kontakten och vi pratar lite då och då. Pratar om minnen och jag har äntligen fått berätta för honom hur jag kände för honom då under "alla våra år tillsammans"...fick höra "men varför visade eller sa du inget"....jaaa varför gjorde jag inte det? För att jag inte vågade, för att jag inte hade någon tro på mig själv, trodde ingen kunde tycka om mig etc etc...därför höll jag det inom mig från det att jag var 14 tills för knappa 1½ år sedan...min ungdomskärlek kan man säga.

De brukar ju säga "gammal kärlek rostar aldrig" och till viss del så kan nog det talesättet stämma för då jag efter alla dessa år träffade hnom på en tillställning i början av sommaren så kändes de där fjärilarna i magen då jag såg honom och fick krama om honom...vi pratar då och då som sagt och han har frågat om jag vill komma och hälsa på honom och hans familj så vi får väl se...kanske tar med mig barnen något här i vår/sommar och gör mig en stökresa och hälsar på.

Nåja....skulle så gärna vilja ringa till någon just nu, be någon komma hitt eller åka hem till någon.

Kramas, närhet, beröring....känner mig, ensam!!

Gud så trist att behöva skriva att det återblev en natt med taskig sömn....sovit har jag gjort men jag har  vaknat flertalet gånger och haft svårt att somna om. Somnade väl till riktigt under 1½ timme på morgonsidan i alla fall och då jag  vaknade hade jag ju då så klart fullt utslagen migrän...i dag så pass att jag knappt kunde ta mig ur sängen och gå och ta medicin.

Men jag lyckades ta mig upp efter ett tag och intog medicin + drack 2 stora glas med vatten och därefter återvände jag till sängen och tvärslocknade i 3 timmar. Migränen är borta tack och lov men jag känner utav en vanlig gnagande huvudvärk nu i stället...men hellre det än migrän som sagt. Med huvudvärk kan man ju funka någorlunda i alla fall...

Känns också lite som om det skulle kunna vara någon förkylning på gång eftersom det liksom känns och bränns lite bak i svalget mellan näsan och munhålan och det  brukar vara ett tecken på att en förkylning är i antågande. Ja det skulle ju inte förvåna mig egentligen eftersom det varit och är så många förkylda runtom mig och jag har hittills klarat mig undan....så det lär väl vara min "tur" nu då kanske? Önskar i så fall att det bara kunde få bryta ut ordentligt och inte bara ligga och kännas vid....

I dag har jag mailat min läkare på affektiva.

Har totalt glömt bort att han ville jag skulle maila honom om hur det gick med den nya medcinen och annat så nu har jag slängt i väg ett mail till honom om hur läget är med allt...får se om han mailar tillbaka eller om vi diskuterar kring detta då jag ska ner dit nästa gång, vilket ju lär bli här i januari eftersom jag  bara har intyg fram tills den 15e tror jag det är....hum, nästa vecka alltså?!?!

SHIT! Inte kommer jag kunna åka ner då heller.....no bil !

Jaja....det löser sig väl.

Satt och funderade lite här förut och på nåt jävla vis kom jag in på sånt som jag INTE ska tänka på och fundera runtomkring för det är sånt som bara lyckas förstöra saker och ting jämt och det är färdigförstört från nu...att ta ett steg i taget, inte skynda på utan låta tiden utvisa hurdant det blir med saker och ting.

Det är jäklar inte lätt att förändras men jag vet att jag nog måste göra det på den här biten, ta ett steg tillbaka kan man väl säga i stället för att vara den som står framför och drar...i olika situationer.

Hmmm...så vad gör man då med sina funderingar, sina önskningar, de känslor man får hålla tillbaka?
Är det egentligen så smart att göra det...egentligen? Näe, kanske inte men eftersom min framfusighet har förstört så mycket för mig så tänker jag inte riskera att den gör det igen....får väl i stället explodera i känslo-funderings och önskningskaos emellanåt här i min ensamhet...jupp, så får det bli!

När det gäller en ev ny relation så kommer jag vara extra försiktig och kan väl hoppas att personen i fråga kanske kan vara den som är lite drivande eller visa tydligt att jag kan få driva på vidare. Fick ju förvisso de tecknen förut utav en person...att det var bara att köra på...men där visades det ju  bara vara något han sa utan att mena det :-(

Jag vill inte bli bränd igen, mitt hjärta är nog bränt och skadat som det är...det behöver få helas nu igen...och jag HOPPAS 2013 kan bli det år där det sker.

Kanske kan det bli något med den här mannen? Jaa, vi får se....känns som det är upp till han att styra hurdan vår relation skall fortgå och bli. Men jag kan ju erkänna att han är en "gobit" ;) som mkt väl kan väcka mer hos och i mig...

Jamen så klart att när det hänt något som är positivt, något kul eller annat så brukar denne herr Å alltid dyka upp tids nog och mycket riktigt, för cirka halvtimmen tillbaks så är han och besöker mig...kom som vanligt instormandes när jag minst anade det och denna gång var det verkligen med brutalitet han kom eftersom jag inte fick  minsta lilla hjärtklapp eller annat som förvarning.

Stod uppe i badrummet och plockade ur tvätt ur torktumlaren också bara kom ångesten i full kareta i 980 knyck och till och med slängde omkull mig. Jaa, faktiskt...jag bara rasade, fick som kramp i bröstet, domnade bort totalt, pulsen pulserade och hjärtat dundrade på likt en slägga.

Jag har ju slutat bli rädd när sånt här händer men det är ändå lika otäckt varje gång det sker...och det är nog inget man kommer i från tror jag. Visst händer det att jag blir rädd i bland men det är dom gånger det tillkommer något "symtom" som jag inte känner igen...för den ser ju inte likadan ut varje gång utan kan skilja sig...vid något tillfälle har jag ju fått nästintill andnöd och då har jag blivit rädd och vid något tillfälle har det gjort ont och då har jag också blivit rädd och vid dom tillfällena har jag ringt sjukvårdsrådgivningen och vid ett tillfälle även ambulansen.

Ångest är inte farligt, så ej heller panikångest MEN det är otäckt...och alla som varit med om det någon gång kan nog intyga mig om att så är fallet?

Har tagit mig ner och satt mig i soffan nu i alla fall. Domningarna håller i sig och hjärtat dundrar på rätt hårt och hastigt. Har gjort mig en kopp varmt te och hoppas nu bara herr Å ger sig av så småningom.

Nu kanske några utav er tycker det är konstigt att jag kan sitta här vid datorn och skriva detta medans Å har taget om mig fortfarande men eftersom jag levt med detta så länge (första gången för 10 år sedan) så lär man sig liksom hantera det hela och för mig funkar det att göra saker som får mina tankar på annat...och skriva är just en utav de saker jag brukar ta till. Det tar ju sin lilla tid att skriva i och för sig eftersom jag måste "sansa mig" mellan orden jag skriver men...han ger sig nog av så småningom...

Antar att detta sker för att slå tillbaka på att jag haft roligt antar jag...ett så kallat bakslag + kanske han kommer i en form utav förväntan eftersom jag alltid tidigare fått besök som detta då guldkornet åkt till sin pappa...men nu säger jag:

DU HAR INGET FÖR DET HERR Å....kom och ta mig du hur mycket du vill, mig knäcker du inte !!!

Ja då tösen åkt till skolan så tog jag och slängde in en maskin med tvätt och där kom migränen i fullt utslag med blixtrar, stjärnor och "tjöjningar" så då tog jag och intog ännu mer medikamenter och kröp ner under täcket en stund...lyckades somna och då klockan var halv 12 så vaknade jag och migränen var tack och lov borta!

Dock känns ett lätt gnaganda av fortfarande men det är långt, långt i från vad migrän är...ja ni som har eller har haft  migrän själva vet säkert hur jag menar?!

Ogillar ju egentligen detta med att en halv dag går bort men jag har ju faktiskt inga måsten och ingen tid att passa eller sånt så vad gör det egentligen att man tar sig en sådan här morgon...nu hade jag ju iofs migrän men jag skulle lika gärna ha kunnat tagit en sådan här sovmorgon ändå...om jag behövt sömnen.

I dag kanske jag skulle ha börjat fundera över detta med att plocka undan de få tomtar jag satt upp och julgranen samt kanske bytt vissa gardiner och lampor i fönstren men näe...de får vara i dag. Det kommer en dag i morgon också...och om inte annat flera andra dagar här i veckan så det är ingen brådska med det heller :)

Har suttit och försökt peppa mig nu en stund här och tänkt att 2013 banne mg SKA bli ett bra år...i alla fall bättre än vad de senaste 3 åren varit! Jag är "trött och spyless" på detta pendlande upp och ner nu, dessa nagativa tankar som så ofta fått och får övertaget om mig...in med det som är positivt nu! Låt detta bli ett år med positiva händelser och annat som lyfter mig.

Jag VET att det är jag själv som måste bära mig själv men saker, människor och händelser kan hjälpa till att lyfta så jag hoppas, jag HOPPAS verkligen att det blir ett bra år nu.

Att få ett arbete igen skulle ju innebära oerhört mycket för mig. Har sökt ALLA jobb häromkring under förra året där jag uppfyllt både utbildningskrav och där jag haft min erfarenhet men inget utav dem har blivit till mitt jobb...känns ju som att denna jävla kommun gett mig en stor fet stämpel i röver pga det som jag gjorde då jag var sjuk och jag känner mig faktiskt jäkligt kränkt på grund av det skall villigt erkännas...men jag fortsätter söka de jobb och tjänster som erbjuds inom min yrkeskategori. Så  mycket annat kan jag inte göra...mer än visa intresse och söka + erbjuda mig själv som vikarie.

Är ju fortfarande sjukskriven och kommer få en tid på affektiva här i januari där troligtvis både min läkare, arbetsförmedlingen och försäkringskassan kommer att vara med...så vi får väl se vad som händer här framledes.

Att finna kärleken är ju en annan önskan jag har för det år som nu ligger framför mig...att få ha en relation igen med en annan människa där jag både kan få ge och få kärlek. För är det något jag har att ge av mig själv så är det just kärlek...och är det något som jag verkligen behöver så är det just kärlek. Fast egentligen skulle jag vilja säga närhet....

Jag vet inte om jag ser detta med att bo tillsammans som något viktigt utan jag kan mycket väl tänka mig leva i ett särboförhållande...eller jaaa, det gör man ju ändå i början av alla relationer men om jag ser över en överskådlig framtid så är detta med att bo tillsammans ändå inget måste och OM det nu skulle bli ett samboförhållande igen med tiden så måste det  bara kännas rätt...

Jag ska ju erkänna att jag fantiserar lite kring detta med förhållande i  nuläget men räds att dra i väg i  mina fantasier och känslor...för just den biten med känslor och fantasier har ju blivit så jäkla fel tidigare. Jag brukar ju vilja för mycket så jag måste vara mer tillbakadragen och försiktig från nu...så jag inte förstör något mer.

Ser ju gärna hur relationen till denne man utvecklas och vad som händer men aktar mig ändå för att börja känna...

han är ju rätt mysig, ser bra ut och har något som jag tycker om men jag aktar mig från känslobiten.

Har ju ingen susning om hur han ser på det hela men jag TROR att han bara är en sådan som vill "leka" eller vad man ska kalla det...och just nu så känns det helt okej för min del också.
Skulle kanske vilja fråga honom men med tanke på att vi knappt känner varandra och bara träffats vid ett par tillfällen så avvaktar jag nog ett tag till för jag vill på inget vis "skrämma bort" honom...också...som jag uppenbarligen lyckats göra med andra som tyckt jag varit "för mkt på".

Att få tonsätta en del utav mina texter är en annan önskan jag har och en önskan jag haft ända sedan jag började skriva...eller man kan väl säga att jag hela mitt liv haft en önskan om att få sjunga rättare sagt...så att få hjälp att tonsätta något av det som jag själv skrivit och kanske göra något utav det, om så bara som en kul grej, skulle ju vara hur kul som helst...kan få upp  melodier i huvudet till en del men....jaaa, får se om och hur jag tar mig vidare på den biten. Detta är iaf något jag helt klart SKA göra innan jag lämnar denna jord!

Sedan finns det ju en hemlig önskan inom mig också men den antar jag inte kommer att slå in så den får vara något som jag fortsätter bära på här inom mig...

Pappavecka för guldkornen nu och jag ska villigt erkänna att huset är väldigt tyst och det känns väldigt tomt men jag försöker spela musik för fullt här för att slippa känna utav detta....